"1007" första, "Vackra kyrkor" andra

Sådärja.
Nu har jag skickat iväg mina bebisar på en förlagsrunda.

Efter diverse värdefulla kommentarer från mina testläsare så blev jag klar med både "1007" och "Vackra kyrkor" i veckan. När jag märkte att manusen faktiskt skulle bli klara nästan samtidigt så bestämde jag mig för att skicka iväg dom samtidigt, i samma paket till och med.

"Vackra kyrkor" har ju tagit sin runda redan (skickade ut dem i mars), och jag har fått väldigt konstruktiva kommentarer från några av förlagen. Det är baserat på de kommentarerna som jag gjorde min rewrite. Den här gången skickade jag bara ut den nya versionen till en handfull - de som var positiva, och de som var relativt snabba. Några var båda uppenbart ointresserade (att döma av standardsvaret de skickade ut) och framför allt extremt långsamma med att svara. Jag är hoppfull att det ska kunna landa någonstans nu - konceptet är fortfarande himla bra, och jag tycker att manuset blev mycket, mycket bättre och tightare och "mognare" nu.

"1007" har jag stora förhoppningar för. För att det är en personlig och intim historia som är "all character". För att det är ett hemskt och berörande skräckkoncept. För att den är riktigt bra skriven tekniskt sett. Jag leker en del med formen. Berättar okronologiskt. Hoppar mellan nutid och dåtid och jag-form, men hela tiden ur samma persons perspektiv. Hänfaller på några ställen åt något som närmast skulle kunna beskrivas som poesi (nejdå, det är inte poesi, det är bara den rent tekniska uppställningen av texten som ser ut så).

Några förlag svarade inom en månad förra gången, men de flesta tog 3 och 4 månader på sig, och några har inte ens svarat ännu (dem skickade jag inte ens till den här gången). Men nu, med två manus i paketet,  får man väl kallt räkna med dubbel läsningstid...

Fler jänkar-samlingar

Inskickandet av mina översatta noveller till amerikanska novellantologier har verkligen börjat betala sig: ytterligare två stycken har blivit utvalda för publicering. Därmed har jag kommit upp i lika många accepts som de rejects jag hittills fått från over there (fyra stycken).
Har några till liggande ute för bedömning, men det börjar bli dags att översätta några fler texter att skicka ut - detta är ju kul!

De godkännande som jag fått den här rundan är dessa två (som båda kommer ut i bokform under hösten):

Först är det flash fiction-novellen "That thing she used to call ring" (ca 750 ord) som i översatt skick hamnat i en samling kallad "Delicious malicious: 100 tales of horror". Det är hundra kortkorta texter utan något mer gemensamt än att de är flash fiction och skräck.
Novelltiteln känns givetvis igen eftersom jag innan sommaren fick den publicerad på svenska i Swedish zombies antologi "Bländverk" (kan laddas hem gratis via länken), då som "Den där saken hon brukade kalla ring". F.ö ingen intressekonflikt eftersom väldigt få amerikaner läser svenska...
Det roliga med "Delicious malicious" är att upphovsmannen har tänk sig att så småningom komma ut med en del 2 (beroende på hur del 1 går), där han tänker samla alla författarna från första boken, där de får skriva varsin ny novell under samma premisser. Kul tycker jag, dels för att ha en öppning till ännu en samling, och dels för att man då kanske kan ta ut svängarna lite mer på sant Eskapix-vis.

Andra antagandet är i en temasamling kallad "Monster hunter - blood trails", och fokuserar på monsterjakt i allsköns former. Detta är normala noveller (dvs ingen flash fiction), och ges ut av Emby press.
Min text heter "Werewolf of Stockholm" (kul att exploatera det exotiska Sverige för jänkarna), är en skräckkomedi med lite ton á la "Ghostbusters" och handlar om varulvsjägare i en svensk Stockholmsförort. Det är en lite omarbetad text som jag först författade på en skrivarkurs för 1,5 år sen.

Jag ser mycket fram emot att få hem böckerna och hålla i dom och fotografera dom för bloggen!

Bokbord Stockholm 2013

Oj, det här var kul!
Jag och hustrun var på Bokbord idag. 600 meter närmare bestämt, i dubbla rader längs hela Drottningsgatan.

Det var allt från bokhandlar och antikvariat till förlag och "författarvänner" som sålde böcker i parti och minut. Och billigt var det! Många stånd hade låda efter låda efter låda med fina inbundna böcker för 10 spänn styck. Hade man velat fylla upp sin halvtomma bokhylla hemma så hade detta varit rätt tillfälle (vi börjar dock få rätt trångt nu, trots att vi har en både bred och hög hylla som täcker en av de nästan fyra meter höga vardagsrumsväggarna).

Vi handlade på oss 36 böcker, de flesta feta inbundna saker såsom målarporträtt och uppslagsverk, såna böcker som man aldrig skulle köpa annars - inte för att man inte vill ha dom utan för att de är så förtvivlat dyra. Sen en del böcker som vi haft i pocket, men som det är kul att ha inbundet. Blev inte så mycket skräck som jag hade önskat: Andreas Romans senaste vodou-bok, en Whitley Strieber, en Ramsey Campbell, that's about it. Blev dock ett par pocketböcker, bl.a Luke Reinhardts klassiska "Tärningsspelaren" som bör ingå i varje bibliotek.

Kostnaden för de 36 böckerna: ca 1500 spänn. Ett grovt överslag gav oss att man nog fått betala åtminstone nånstans mellan 5000 och 6000 spänn för allt i nyskick. Här ligger de upplagda på mattan. Abbategelstenarna ska hustrun få i födelsedagspresent, så det är tur att hon redan glömt bort att vi köpt dom.

De 36 inköpen.

Det fanns en del DVD-stånd, men det kändes som fel forum så dem tittade jag inte ens igenom (de verkade inte speciellt billiga heller...).
Jag kommer definitivt återkomma 2014!

Medverkan i novellsamlingar

Jag älskar att skriva noveller.

Till skillnad från romaner som måste ha en viss längd för att bli just en sån, så kan man i novellformen ta en idé och sen putsa den och putsa den och putsa den tills den blir en klart skinande pärla. Ju mer man putsar desto mindre blir pärlan, men ofta skiner den allra mest i det kortkorta formatet, eftersom idén är som allra naknast då.

Det sista halvåret har jag kontinuerligt skickat in noveller åt alla möjliga håll. Det har både varit noveller från de två terminer av skräckskrivarkurs på Folkuniversitetet som jag gått, och nyskrivna texter.

Jag har dessutom tagit kontakt med en väldigt duktig översättare till engelska, som ursprungligen är från USA, som kan både flytande svenska och flytande engelska. Han har hjälp mig med översättningen av några av de bästa novellerna, för att jag ska kunna skicka in dem till amerikanska antologier.

Det där sista är ett kapitel för sig. Varför inte bara hålla sig till Sverige? Jo, för att utbudet av möjligheter att få noveller utgivna i det här landet är extremt begränsade. I USA finns en uppsjö av skräckantologier på alla upptänkliga teman.
Förvisso är konkurrensen så väldigt mycket större där. Jag har inga siffror, men jag antar att aspirerande skräckförfattare over there kan räknas i åttasiffriga tal. Men hey, man kan inte vinna något om man inte försöker, så jag försöker.

Den senaste månaden har alla inskickningar börjat ge resultat!

Det började bra med Eskapix i februari i år och "Kittens with chainsaws". Och Henrik som ligger bakom Eskapix gillade även novellen "Viewmaster" som kommer i nästa nummer under hösten. Eskapix ligger väldigt nära mitt hjärta, och är en unik megafon för en av mina starkast ljudande berättarröster som jag har i mig - den som är lite mer morbid och som gillar att ta ut svängarna! Det är en röst som jag alltid kommer att återkomma till, eftersom jag har behovet att skriva av mig de där mörkare, starkare ideerna. Om Eskapix vill fortsätta ha mig så kommer jag alltid ha bränsle att elda med i deras panna!

Men sen har det börjat hända saker på lite andra håll.

Strax innan sommaren blev jag med i Swedish zombies antologi "Bländverk" på temat zombies (finns som gratis ebok på smashwords). Min text "Den där saken som hon kallade ring" var en flash fictionhistoria som berättades ur en zombiekvinnas POV, och hur hon attackerar en man och en pojke som i ett tidigare liv var hennes familj. Den skrevs under andra terminen skräckskrivarkurs för Anders Fager.

Sen har jag under sommaren fått tre roliga antagningar till lika många antologier.

Den första är svensk, heter Bonne Nouvelle och är en relativt ny och återkommande antologiutgåva på olika teman (förra numret finns här, återkommer när mitt nummer kommer). De gillade och vill ha med novellen "Taket utan krok", en omskriven text som jag författade den allra första lektionen den allra första terminen för Anders Fager på Folkuniversitetet.
Det är en Lovecraft-inspirerad sak om en hantverkare som ska måla om ett tak i en obebodd lägenhet på Östermalm. Takets yta påminner om en fosterhinna.

Nästa antagning var till en amerikansk antologi! Namnet på denna är "Dark bits" och det lilla förlaget som ger ut den heter Apokrupha. Det är en flash fictionsamling med olika skräcknoveller. Jag fick med en text som heter "To kill a ghost". Också den skrev jag för Anders Fager. Den berättas ur en liten flickas POV, och beskriver hennes samtal med sin döda mamma. Hon berättar om sin hemske far som hon råkat döda för några dagar sedan, vars fotsteg hon nu hör i trappan.

Och så, för ett par dagar sen, fick jag ännu ett positivt besked från ännu en amerikansk antologi. Den här gången finns ett tydligt tema: "Bones". Boken fokuserar helt enkelt på berättelser om det mänskliga skelettet. Förlaget som ger ut boken heter JWK PUBLISHING, och drivs av eldsjälen James Ward Kirk som ger ut antologier med olika teman på löpande band (som sagt, det finns en marknad för det här i USA).
Av naturliga skäl hade jag ingen färdig text om skelett (det var ganska länge sen som jag tyckte att skelett var det läskigaste som finns). Så jag satte mig ner och skrev en ny.
Resultatet blev "The big bones diet". Big bones är engelska för kraftig benstomme. Den handlar om en överviktig man som råkar arbeta som kirurg, som kommer på den perfekta bantningsmetoden.

Den sista antagningen var extra rolig eftersom jag specialskrev en text för ett givet tema som uppenbarligen träffade rätt. Jag tror att det kan vara bra att fungera på det sättet - att få ett tema och sen komma på en kul idé som skrivs på ett tillräckligt övertygande sätt. Att kunna jobba på beställning, att kunna komma på starka koncept genom att bildligt talat trycka på sin inspirationsknapp.
Det gav mig dessutom blodad tand - nu kommer jag att se på de kommande antologierna på ett annat sätt. Inte som att "nä, den går bort eftersom jag inte skrivit en text på det temat", utan "ja, jag skriver något på det temat och skickar in".

Ett kriterium jag har när jag väljer vilken samling jag ska skicka in till är om de kommer ut som trycksak/bok eller inte. Jag vill kunna ha min text i bokhyllan, kunna ta fram den, känna på den, visa upp den och vara stolt över den.

Skrivartips - JWK

James Ward Kirk.

Det namnet säger dig förmodligen ingenting, men det kan vara en kille att spana in. Han är amerikan och ger ut novellantologier på löpande band. Kanske inte de allra vassaste och främsta pennorna inom horror, men inte desto mindre.

Hans webbsida hittas här. Han verkar konstant ha en ny antologi på gång.

Dessutom ger han skrivartips som är rätt intressanta. Som de flesta tipsare så är inte allt revolutionerande eller ens användbart. För oss svenskar rätt en del rätt inaktuellt då det tar upp rent engelskspråkiga saker . Men en hel del är värt att tänka på.
Exempel:

Am- Adjective Modifier – When you have two adjectives that modify the same noun (coordinate adjectives), use a comma to separate the adjectives. Ex: “Jane served a hot, delicious soup.” When you have two adjectives, but the first modifies the second (cumulative adjectives), no comma is needed. Ex: “Jane wore a bright-yellow cotton apron when she cooked soup.” 

Bs – Be Specific – Forget it. Forget that. Forget this. Huh? Be more descriptive. Ex: Bad: “He handed it to her.” Better: “He handed her a drink.” Best: “He handed her a frosty mug of root beer.” You can use unspecific words in the second part of a sentence if the first part is specific. Ex: “She took off the necklace and put it away.”

Np – New Paragraph– Start one when you introduce a new speaker, new subject, or, use a one-sentence paragraph to make the statement more dramatic.

P – Passive vs. Active Sentence Structure – Write in an ActiveVoice! There’s more than one way to write a passive sentence. I’ve listed some examples.

(1) Passive structure is “B” is done by “A,” or, the subject of the sentence is acted upon. Ex: Passive: “The soup was stirred by Jane.” Active structure: is “A” does to “B.” Active: “Jane stirred the soup.” (2) “Was” before words ending in “ed,” and “ing.” (Also see “Pr.”) Passive: “Jane was confused when she read the soup recipe.” Active: “The soup recipe confused Jane.”(3) Replace expressions with a transitive in the active voice. “Was that”: Passive: “The reason Jane wanted to make soup was that her skills were rusty.”Active: “Waning skills drove Jane to make soup.” (4) “There were/is”: Passive: “There were many vegetables included in the pot of soup.” Active: “Vegetables abounded in the pot of soup.” (5) “Could be”: Passive: “In ten minutes, the soup Jane made could be eaten.” Active: “They could eat Jane’s soup in ten minutes.” (6) “Had been”: Passive: “Jane had been sure her soup would taste good.” Active: “Jane thought her soup would taste good.”

Sa – Simultaneous Action – Having a character do something that’s physically impossible; doing two things at the same time. Common when a sentence starts with a word ending in “ing.” Incorrect: “Pulling out of the driveway, he drove down the street.” Correct: “He pulled out of the driveway, (and) then drove down the street.”

1007 - en första version

Förra sommaren var en död sommar när det kom till skrivande.

Det var efter den första terminen av skrivarkurs, och jag hade inte riktigt hittat vägen in i skrivandet än. Hade bara producerat en antal noveller (varav några fått ett förlängt liv senare, mer på annan plats).

Under hösten (termin två för Anders Fager) satte jag igång med ett försök till en första roman som det gick bättre med än väntat, "Vackra kyrkor jag besökt" (mer om den på andra platser i bloggen). Jag blev klar och skickade in den i mars i år och fick vänta ett jäkla tag på respons från de förlag jag skickat in den till (vissa har ännu inte svarat). Dock fick jag konstruktiva kommentarer från två förlag som var positiva men som inte tyckte att boken räckte ända fram. Så jag skrev om under juni och väntar just nu på kommentarer från några testläsare inför en andra förlagsrunda.

Sen då? En ny sommar stod för dörren och jag hade inget projekt att arbeta med nu heller.
Då inventerade jag min idébank och fann en idé som jag grunnat på länge och som, när jag började vända och vrida på den, fann var mer attraherande och spännande än nånsin.
Det var skräck förstås, närmare bestämt en lite annorlunda och mer "intim" vinkling av klassiska vampyrmyter (nej, det är inte nån skräckig variant av "50 shades of grey").
Jag tittade på dess struktur och kom snabbt på att om den skulle fungera så var jag tvungen att berätta den okronologiskt. Så jag plitade ner alla moment på postitlappar och hittade på en del nya ingredienser som plottades ut, och sen flyttade jag runt lapparna på en vägg i arbetsrummet tills jag var nöjd.

Postitväggen

Sen satte jag igång att skriva.
Ett grovt överslag fick historien att landa på ca 150 A4-sidor. Så 150 sidor blev mitt mål.
Jag åkte hem från sommarstugan under en vecka medan familjen var kvar - jag var tvungen att göra detta ordentligt.
Under de åtta dagar jag var hemma skrev jag 93 sidor på ett bräde. Men jag skrev egentligen mer.
De första tre sidorna slängde jag direkt när jag hamnade helt fel i ton och tempo.
Och sen slängde jag tio sidor när jag kommit till sidan 70. Historien är strukturerad i tre kapitel (eller "faser" som jag kallar dem), och runt sid 70 börjar en ny fas. Till min förskräckelse upptäckte jag att det händelseförlopp som jag började berätta i fas 2 bara var upprepningar av saker som jag berättat i fas 1, jag kom inte vidare i handlingen.

Så jag blev tvungen att hitta på ett helt nytt händelseförlopp, och göra en helt ny struktur. Sen kunde jag fortsätta. Så de åtta dagarna innehöll förutom 93 skrivna sidor även en omstrukturering av fas/kapitel 2 och planering av denna. Men man ska inte underskatta värdet i att gräva ner sig i en skrivarprocess - kvällen dag 6 var tillfället då jag fann att fas 2 inte höll. Så jag stängde av datorn och gick och la mig. Nästa morgon vaknade jag - och hade en helt perfekt ny fas 2 uttänkt och strukturerad. Mitt undermedvetna hjälpte mig att hitta rätt!

Skrivarvagnen

Textproduktion

Sen kom jag ner till Gotland och fortsatte arbeta med texten i betydligt lugnare tempo. Fick en perfekt skrivarstuga i den husvagn som vi köpte (för 3500 kronor) och ställde på tomten för att kunna ta emot gäster.
Ett par veckor senare hade jag klarat av historiens sista 60 sidor. Sen gjorde jag en omskrivning, och sen en omskrivning till.

Nödvändigheter vid omskrivning: 

kaffe och synonymordbok

Nu sitter jag här med en fösta version av "1007". Den är på 155 sidor (landar förmodligen nånstans mellan 180-190 boksidor). Några testläsare läser igenom den i detta nu. Sen kommer jag göra justeringar och sen skicka in den till väl valda förlag (de som ännu inte svarat på mitt första manus kommer inte få det, och de som kom med konstruktiva kommentarer kommer få det med expressbud).

Titelsida

Så jag är nöjd med den här sommarens skrivande.
För att jag skrivit en ny roman till.
Men först och främst för att jag nu vet att jag hittat in i skrivandet. Jag kan ta en idé och bara springa med den.

EDIT: När jag räknade efter i almanackan så fann jag att det tog mig 45 dagar att skriva denna första version. Eller 1080 timmar...

Saker man gör när man inte skriver #2

När vi kom till sommarstugan i år så kom vi på: vore det inte härligt med en terrass? Jodå, var det givna svaret.

Först tänkte vi vänta tills fruns syster med make dök upp, han är en jäkel med hammare och spik. Inte minst jag var inne på den linjen - min bergfasta ståndpunkt var att man måste respektera ett sånt projekt som att bygga en terrass. Det är ett massivt projekt, och ingenting som man snyter ur näven direkt.

Problemet var bara att de skulle komma först i slutet av sommaren. Och då skulle vi vara tvungna att ha utemöblerna stående bland gräs och stenar, och försöka balansera oss igenom ett otal måltider på den ojämna marken.

Så då kom vi på att vi gör det själva. Och så gjorde vi det. Då gick det så här:

Jäklar vad överraskad jag blev när vi blev klara! Vi byggde en terrass! Frun gjorde återigen det mesta av planerandet, och jag byggde. 26 kvadratmeter är den på, mycket större än husets 14. Den är till och med större än takterrassen vi har till vår lägenhet (den är på 24).

När väl svägerskan och hennes make kom, så fick han hjälpa oss med den fina trappan längs kortsidan.

Saker man gör när man inte skriver #1

Ibland krävs det av en att man är med i det spel som kallas verkligheten. Och då gör man olika saker. Oftast ganska vanliga saker, saker man kan göra med vänsterhanden, sånt som man skulle kunna göra i sömnen.

Men ibland gör man ovanliga saker. Sånt som överraskar en själv. 

På vårt sommarställe på Gotland gör jag ibland såna ovanliga saker. Förra sommaren till exempel, då byggde jag och frun en utedusch (hon skötte det mesta av tänkandet, och sen byggde jag). Det såg ut så här.

Mycket bra att ha en varm sommardag! Eller om man ska på sommarkalas och vill vara lite fräsch.