Nanowrimo 2014

Det drar ihop sig.

Om bara några dagar är det november, och med det årets NaNoWriMo. Dvs National Novel Writing Month.

På en månad ska man skriva en text på 50000 ord.

1667 ord om dagen i 30 dagar.

Det borde innebära en kortroman.

Jag har kommit på en riktigt kul idé som jag kallar Karmakoma.
Massive Attack gjorde en låt en gång i tiden med den titeln, fast de stavade med C mitt i nånstans.
Jag blev glad när jag kom på titeln, eftersom jag tycker M.A.s låt har en av de coolaste titlarna nånsin, förutom att den är fantastiskt bra.

Och titeln makes perfect sense. För historien cirklar kring koma, och karma.

Jag har även lagt in en liten mätare till vänster här, där man kan se hur många ord jag skrivit varje dag.

Nu finns inget återvändo.

Här är världsmästarbästa videon till Karmacoma:

Två barnboksmanus

Det skulle kunna vara ett stort steg i en ny riktning: jag skickade in två stycken barnboksmanus i måndags.

Under en längre tid har jag gått och grunnat på olika uppslag till barnböcker. Precis som noveller är barnböcker en väldigt tacksam kortform, där man kan ta ett koncept och hårddra det. Skriva en kort och fokuserad text med en väldigt intensiv dramatisk kurva.
Barn är nämligen en både otålig och kritisk målgrupp. Om man inte berättar historien tillräckligt intensivt och svängigt tappar de omedelbart intresset.

De två historierna drar båda åt mitt skräckhåll. 

Pojken Vilgot och mammas mobil - detalj
Ill: Johannes Pinter

Den ena heter "Mammas mobil". Den handlar om en pojke som har en konkurrent om mammas gunst i en mobiltelefon som är stor som en normal femåring, och som står och går och konverserar som vanliga människor gör. Mamman vill bara prata med mobilen, och det gör pojken mer och mer frustrerad.
Den är förstås en sedelärande historia om dagens föräldrar som när de "umgås" med sina barn egentligen tillbringar 80% av umgängestiden med att kolla sina iphones och ipads. Vilket barn skulle inte tycka att det var fruktansvärt att se någon annan ta ens plats om mammas kärlek!

Här är ett litet utdrag ur "Mammas mobil":

När dom går från restaurangen börjar Mobilen prata om viktiga saker med mamma. Och då händer det: den pratar så viktigt så att den lurar mamma att gå över gåstrecken när det är röd gubbe! En bil måste bromsa det hårdaste den kan så att den inte ska köra på mammas ben.
Mamma blir rädd. Och det blir Vilgot också. För tänk att Mobilen faktiskt kunde bestämma över hur mamma skulle göra!

Lille lättskrämde Gasten - detalj.
Ill: Johannes Pinter

Den andra heter "Lille Gasten och den läskiga spökdagen". Handlar om en liten spökpojken som vaknar vid fel tidpunkt, kl 12 på dagen. Men han tror att familjen försovit sig, och nu måste han sköta spökandet. Det är inte lätt för en liten spökpojke på fem år, och som dessutom är rädd för precis allting.

Denna är skriven på vers, och är dessutom en ABC-bok, där varje vers utgår från en ny bokstav i alfabetet. Jag älskar såna ABC-böcker på vers, som dessutom är skräckböcker för barn. Det finns några sådana, som Neil Gaimans "The dangerous alphabet" och Anders Fager/Daniel Thollins "Den elaka vikarien".
Här ett litet smakprov ur "Lille Gasten":

C är för se, den är tolv och noll fem!
Se Gastens familj har försovit sig, vem
ska nu se till att det spökas inatt?
Se Gasten tar sats och far upp som besatt.

Jag skickade ut manusen till ett antal förlag, elva stycken närmare bestämt. De största plus några halvstora. Nu är det bara att hålla tummarna!