Om läsarvanor

Denna text är från början en del av en enkät på debutantbloggen den 1 februari som handlar om bloggarnas läsarvanor.

Hur började du läsa, och hur har ditt läsande sett ut genom åren?Jag har alltid läst, men lite olika saker, och beroende på vad man är i för stadier i livet. Ibland går det långa perioder då jag bara läser fackböcker, främst då om skrivande i olika former. Ibland bara comics. Ibland bara tidningar om exempelvis film. Den stora och ständigt återkommande källan har såklart varit skönlitterär litteratur, och gärna då olika former av läskigheter, Från ”Alfred Hitchcock och tre deckare löser…” till ”Mannen i svart” och Stephen King.

Hur ser ditt läsande ut i dag?Jag har så många ”måste”-böcker som ligger och skaver på samvetet, som klassiker eller väldigt populära böcker. Men man har inte tid att läsa alla, eftersom det samtidigt finns så många böcker som jag verkligen har lust att läsa. Man läser ju inte en bok lika snabbt som man ser en långfilm. Så jag har fått bestämma mig för att prioritera läslusten. Jag har dessutom alltid så himla mycket grejer som jag pysslar med samtidigt – jobb eller specprojekt eller rätt och slätt saker som är kul att göra. Så jag har alldeles för lite tid till läsning. Men jag försöker alltid prioritera läsandet på ett eller annat sätt, eftersom det ger så mycket inspiration till mitt eget skrivande.

Är ditt läsande förknippat med ditt skrivande?Jag har upptäckt att mitt sätt att skriva kan färgas en smula av sådant jag läser om jag inte är uppmärksam. Exempelvis så läste jag ”Den vidunderliga kärlekens historia” (superbra bok!) för nåt drygt år sen samtidigt som jag skrev på ”Vackra kyrkor”. Och jag upptäckte att ett kapitel fått stråk av det svulstiga och litterära språket som är i ”Den vidunderliga…”. Så jag fick helt sonika skriva om. I och för sig var det en av de passager i boken som utspelar sig i ”dåtid”, och är nån form av backstory till hemskheterna som sker i bokens nutid. Så jag gissar att det inte var helt fel ändå.