Filmmanus 3 - att skapa en karaktär

Utan karaktärer, inget manus. Men karaktärer utan tanke och mål ger heller inget manus att tala om.

Den här veckan ska vi titta på hur du ska tänka för att skapa karaktärerna som ska befolka ditt universum. Vad en karaktär är, hur du ger den liv, och vad som är dess viktigaste beståndsdel.
Till min hjälp har jag haft Syd Fields, Chris Voglers och Robert McKees tankar i ämnet. Dessa saker kan vara nyttiga även vid skapandet av en litterär karaktär.

Det först som är viktigt att tänka på är att EN FILMKARAKTÄR INTE ÄR EN RIKTIG MÄNNISKA!
En karaktär är en metafor för den mänskliga naturen. Den skapas för att belysa vissa aspekter av det mänskliga. Den kan verka normal, men den står över det normala. Där våra medmänniskor är svåra att tyda och förstå sig på, och man i många fall inte vet var man har dem från dag till dag, så är en filmkaraktär 100% logisk och förståelig. Han blir tydlig och klar eftersom han i filmen ställs inför situationer där hans personlighet drivs till sin spets.

Det finns två vägar att mynta en huvudkaraktär. Antingen har du en karaktärsdriven film, där allt centrerar kring en komplex karaktär med en tydlig utveckling, och där du hittar på en story som passar till denna karaktär. Filmen ”Leon” av Luc Besson är ett bra exempel.
Eller så har du en storydriven film, där karaktärerna så att säga ”hälls ner i” den gjutform som är storyn. Om du får en idé om ett bankrån som går fel, eller en skönhetstävling där det sker en massa ”fula” saker bakom kulisserna, så utvecklar du karaktärer som gör denna setup så tillskruvad som bara är möjligt. Bryan Singers ”De misstänkta” är ett utmärkt exempel.

Om du har en historia som har flera karaktärer i centrum är det viktigt att du väljer en av dem och låter den vara huvudperson.
I en film kan du inte ha ett allsmäktigt perspektiv, kan inte ligga och se på händelseförloppet ”utifrån” som man kan i en litterär text (även om en litterär text också mår bäst av ett tydligt perspektiv). Publiken behöver ha någon att ty sig till. Om du har flera likvärdiga personer som inte står ut mer än någon annan så förlorar du en väsentlig detalj: publiken identifierar sig inte med filmen. Så du måste välja en, och låta den vara lite mer drivande än de andra. Han behöver inte nödvändigtvis vara ”ledare för gänget”, kan lika gärna vara en av de som står ”lägre i rang”, men han är den som har insikter och som kommer med idéer, och som publiken är med när viktiga förändringar sker.

Man måste vara noggrann när man skissar fram sina karaktärer.

Sen är det dags att planera upp din karaktär.Då är det läge att göra två diagram.

Det första diagrammet handlar om din karaktärs liv fram till filmen börjar. Det som formar karaktären.
Då ska du skriva en biografi, minst en A4-sida med fakta om karaktären och om saker som gjort karaktären till den han är idag, vad som placerat honom på den plattform som är hans utgångsläge inför filmen. Man eller kvinna? Ålder? Var bor han, storstad eller landet? Enda barnet eller syskon? Relation till syskonen? Hur var barndomen, bra eller jobbigt? Relation till föräldrarna? Är han utåtriktad eller introvert? Skola? Utbildning? Listan kan fyllas på efter eget tycke och smak, allt behöver inte ha med filmens story att göra, men allt som kan färga filmen bör tas med. Denna biografi kan såklart ändras och fyllas på vartefter du arbetar med manuset och finner att han nog kanske hellre borde vara på det här sättet än på det där sättet.

Det andra diagrammet handlar om vad som händer med karaktären under filmens gång från första upptoning till sista nedtoning. Det som förmedlar karaktären.
Då ska du skapa tre spalter, som beskriver tre aspekter av karaktärens liv: det professionella, personliga och privata.
Det professionella. Vad arbetar han med? Banktjänsteman eller fribrottare? Hur är det på arbetsplatsen? Har han medarbetare? Hur är relationen med dessa?  Bra relation med sin chef? Umgås han med medarbetarna på fritiden? Genom interaktionen med andra kan du ge din karaktär en tydlig personlighet och ett tydligt perspektiv.
Det personliga. Är karaktären gift? I ett förhållande? Skild? Aldrig varit med en kvinna? Har han vänner? Många vänner eller bara ett fåtal eller en enda? Eller är han en ensamvarg som hänger för sig själv? Det finns många dramatiska möjligheter med relationer. Om du inte vet hur karaktären skulle bete sig, gå till dig själv – hur skulle du själv känna och bete dig om du var i den situationen?
Det privata. Vad gör karaktären när han är för sig själv? Tränar? Hetsäter? Har han husdjur? Hobby? Samlar han på frimärken eller människofingrar? Det är här karaktärens ”riktiga” jag förmedlas, när han inte behöver förställa sig. Där du kan skapa en kontrast till den roll han spelar när han är med andra i sin professionella eller personliga roll.

Slutligen, den kanske viktigaste frågan du måste ställa dig när du börjar arbeta med manuset: VILKET MÅL HAR DIN KARAKTÄR?
Om han är racerförare är hans främsta mål att vinna det där stora loppet. Om han är bankrånare ska han lyckas med rånet mot den där största banken. Om han är polis ska han sätta fast den där gäckande seriemördaren. Om han är en okysst tonåring är hans främsta mål att få ihop det med den stora kärleken.
Sen är det bara att stapla så många hinder, och större och större hinder, framför karaktären som hindrar honom från att nå sitt mål.
Formulera din huvudkaraktärs främsta drivkraft, och du har hittat manusets starkaste motor!

Detta var från början ett inlägg på debutantbloggen.