om karaktärsnamn

I original var detta ett inlägg i en enkät på debutantbloggen den 18 januari om att hitta på karaktärsnamn.

Är det viktigt vad karaktärer heter i böcker, och har du något favoritnamn?
Det är jätteviktigt vad karaktärer heter. Man kan säga väldigt mycket med en karaktärs namn. Jag skulle nästan vilja säga att ett karaktärsnamn är lika viktigt som personens utseende. Man kan ge karaktären vissa värden med ett namn som påminner om en redan befintlig karaktär i någon annan bok eller film som redan existerar. Man kan ge karaktären en känsla genom att ge den ett mjukt namn med många vokaler eller hårt med många konsonanter. Eller låta den heta något som är typiskt för ett visst land, och därmed ge den attribut som det landet är känt för. Och man kan även förstärka en karaktär genom att ge den ett kontrasterande namn som är personens raka motsats.
Sen är det förstås viktigt att läsaren och jag som författare har samma värdegrund och referensramar. Om inte så faller namnets underbyggnad, och det blir bara … ett namn. Och då är det viktigt att det är väl sammansatt och låter bra i sig självt.
Jag är förtjust i cool sounding names. Hercule Barfuss i ”Den vidunderliga kärlekens historia”. Gregor Samsa i ”Förvandlingen”. Randall Flagg i ”The Stand”. Ichabod Crane i ”Legend of Sleepy hollow”.

Lägger du stor vikt vid dina karaktärers namn, och hur gör du när du döper dina karaktärer?

Precis som med titlar brukar namn komma direkt, eller så sitter de väldigt långt inne. Ofta brukar jag sitta och laborera, och slår i namnsdagsböcker och surfa planlöst på namnwebbsidor, och även slå upp namn på Wikipedia för att se om det finns befintliga personer med det namnet som kan ge en extra dimension till min kille eller tjej. Förr eller senare hittar man något, man får bara inte ge sig. Det beror även på vad det är för typ av historia. Om den utspelas här och nu, idag, mitt i Sverige, och är en extremt realistisk historia, så passar det oftast bäst med ”vanliga” namn som folk i ens omgivning heter. Drar storyn åt det fantastiska, eller en annan tid och plats, så passar det bättre att ta mer extrema namn. Eller hitta på helt nya och unika namn.

Vad får du namnen ifrån, och har karaktärerna i din bok fått behålla sina namn?
Min huvudperson heter Valdemar Aurelius. Där sökte jag efter ett namn som var lite udda eftersom han har ett udda jobb, och som klingade lite av äldre tider, eftersom han axlat en syssla som härstammar från långt, långt tillbaka i tiden.
Kan man sin Edgar Allan Poe, en favoritförfattare, känner man igen namnet Valdemar – utan att man behöver dra några närmare slutsatser av lånet…
Efternamnet Aurelius har två förebilder: dels kommer det från den svenska släkten av präster och biskopar (vilket får representera den religiösa aspekten hos karaktären), dels från den romerska kejsaren Markus Aurelius (som får representera dess stridbara sida). Det klingar med rätt mått av auktoritet, vilket är viktigt.
Förnamnet kom i princip direkt, men det tog ett tag innan jag hittade hans efternamn. Jag visste ungefär hur namnet skulle klinga, att det skulle kännas gammalt, och att det av någon anledning skulle sluta på –ius. Jag testade till exempel Gregorius, Beronius och Gothus innan jag hittade rätt.