Like 'em big - på Amazon nu

Nu finns den amerikanska antologin DEMONIC VISIONS, 50 TALES OF TERROR, BOOK 2 att införskaffa på Amazon. Den innehåller bl.a min flash fictionnovell LIKE 'EM BIG, om en storväxt seriemördare och en huldra och vad dramatiskt som kan hända i skogarna runt Södertälje när de två möts.

Omslaget till DEMONIC VISIONS, BOOK 2

Omslaget är inte så där supersnyggt, men det ska väl förhoppningsvis inte hindra en hel del människor att läsa de utmärkta texterna som finns där innanför. Vad brukar man säga... "don't judge the book by it's cover."

Kittens with chainsaws - olika utgåvor

KITTENS WITH CHAINSAWS var novellen som jag begick publiceringspremiär med i Eskapix.
Sedemera blev den även antagen och publicerad i den amerikanska antologin UNDEAD LIVING.
Här en liten visuell jämförelse mellan de två utgåvorna.

Först har vi den amerikanska UNDEAD LIVING.
Nja, inte så snyggt, varken med den målade bilden eller kantiga layouten.

Sen ESKAPIX utgåva BRINN ERA DJÄVLAR! BRINN!
(titeln är f.ö. hämtad ur min novell). Jo, denna är väldigt snygg!
Användandet av Grünewalds målning är briljant, och layout enkel och stilfull.

Table of content i den amerikanska antologin. 

På sidan 95 hittar man Kittens.

Och så novellens förstasida. Inga krusiduller, pang på.
Möjligen är typsnittet inte så himla kul på titeln.

Det finns ingen innehållsförteckning i ESKAPIX bok,

så här är en bild på novellens förstasida.
Här är författarpresentationen lagd ovanför titeln,

vilket jag tycker är bättre och mer logiskt. 

Blir mer sammanhållet när titel och text "sitter ihop".

To kill a ghost - olika utgåvor

Det är ju det här som är så roligt med böcker. Att hålla dom i handen. Bläddra i dom.

Den amerikanska antologin DARK BITS som är full av flashnoveller, bland annat min TO KILL A GHOST, har till dags dato kommit ut med hårda pärmar, mjuka pärmar och som kalender. Så här ser de ut:

Hårda pärmar med författarna på främre innerfliken

hårda pärmar 2

Mjuka pärmar

mer mjuka pärmar

Och så kalendern

...med min novell täckande andra veckan i maj 2014

Like 'em big - DV2

För två månader sedan blev jag publicerad i den amerikanska antologin DEMONIC VISIONS: 50 HORROR TALES, med novellen THAT THING SHE USED TO CALL RING.
En del av dealen där är att alla 50 författare delar på intäkterna. Boken har till idag sålt i 754 kopior, vilken renderar varje författare 22 dollar. Big business!

Det roliga med projektet är att alla författare som kvalade in till den första boken kommer att fortsätta publiceras i samma konstellation i nästa bok som nu ska ges ut, DEMONIC VISIONS 2.
Redaktören Chris Robertson kontaktade mig för några veckor sedan och bad mig skriva en ny novell. Inga begränsningar, inga önskade teman eller riktningar. Bara att tuta och köra.

Idag fick jag mail att han är överförtjust i min nya novell. Titeln är LIKE 'EM BIG, och den handlar om ungefär precis det man först tänker på när man läser den. Plus lite annat...
När man läser novellen introduceras man för en otroligt fet, babylik seriemördare. Och en hungrig Huldra. Två karaktärer som båda har det lite besvärligt i sin jakt på byten.

Ska bli väldigt kul att se de i tryck!

Att döda ett spöke/To kill a ghost - kalender

Ball idé!
Redaktören bakom amerikanska antologin "Dark bits", där jag har med flash fictionnovellen TO KILL A GHOST, ville testa en ny grej - att publicera hela novellsamlingen som kalender för 2014, en novell per vecka.
Och då gjorde han det.
Här är resultatet.

Framsidan

Här är min novell för veckan 5-11 maj 2014

VACKRA KYRKOR snart hemma

Jo, så är det. Min debutroman VACKRA KYRKOR JAG BESÖKT verkar vara på väg att få ett hem på ett förlag.

Det är på tok för tidigt att nämna några som helst detaljer om nånting. Men så är det. Och jag är så jävla glad och stolt så jag är på väg att spricka!

I väntan på mer matig info publiceras en stämningsbild inspirerad av manuset.

 

"Vackra kyrkor" rätt i tiden???

Detta är ett litet inlägg kommet ur en viss frustration.

Läste idag (15/10 -13) en stor artikel, över ett helt uppslag, om hur nordens väsen har blivit rejält populär inom kulturen och litteraturen.

artikeln i DN

Artikeln har sitt fokus på böcker och filmer som under de senaste åren dykt upp, och tillsammans bildar en våg av övernaturligheter som tagit över efter vampyrer och zombies som det hetaste man kan skriva/filma och läsa/se. Alster som nämns är boken "Nordiska väsen" och filmerna "Trolljägaren" och "Vittra". Bland författare som nämns är Pål Eggert, Nene Ormes, John Ajvide Lindqvist, Stefan Spjut, Johan Theorin, Amanda Hellberg, Mikael Strömberg och Sara Bergmark Elfgren.

Detta är iofs inget nytt, den här vågen har rullat över oss under några år nu. Men den har helt uppenbart växt sig så stor att den hamnar på ett helt uppslag i DN kultur en vanlig vardag (och inte under nån av deras boklördagar).
Jag tycker detta är helt fantastiskt roligt! Har alltid fascinerats av att läsa och höra på skräckhistorier som har sitt ursprung på våra egna breddgrader. Som liten blev jag t.ex ordentligt skrämd när jag fick höra om de gotländska Di Sma Undar Jordi.

Fråga: men vad är det då som är så frustrerande i att detta blivit så populärt?
Svar: Vackra Kyrkor Jag Besökt.

Jag har ju själv skrivit en skräckroman befolkad av övernaturliga väsen med ursprung i nordisk mytologi. Handlar om en man som åker mellan Sveriges alla kyrkor och håller ordning på de fruktansvärda väsen som huserar i dess skuggor. Boken är full av varelser, den ena hemskare än den andra. Jag är personligen helt övertygad om att "Vackra kyrkor jag besökt" skulle roa alla de människor som hittat in i den här trenden. Det är bara det att den inte plockats upp av nåt förlag ännu!

Jag skickade in boken till ett femtontal förlag, och fick nej tack från samtliga (även om två visade intresse och kom med väldigt konkreta nyttiga ändringsförslag). Så jag ändrade och skickade in den igen, och här går jag nu och vankar och undrar varför ingen tackar ja den här gången (har iofs ännu bara fått ett svar - ett nej tack). Mitt manus är ju right up the supernatural alley.

Tackar de nej för att det är dåligt skrivet?
Jag har i skrivandes stund elva publicerade noveller, varav sju i amerikanska antologier. Detta skulle jag personligen se som nån sorts kvitto på att jag skriver texter som är good enought ur alla upptänkliga synvinklar.

Tackar de nej för att historien är för ointressant?
Förutom att bokens huvudperson står inför alla dessa väsen så för han parallellt en annan sorts kamp - den mot cancern som äter upp honom inifrån. Så jag inbillar mig att det finns nog med djup och struktur för att man inte ska kunna avfärda manuset som ytligt dravel.

Har texten fel längd?
Manuset jag skickat in är på 286 A4-sidor, så det borde det inte vara.

Jag undrar om det inte helt enkelt är så att fel lektörer har fått manuset i sina händer. Att de inte riktigt är i synk med skräckgenrern. Och att de inte riktigt uppfattat att det finns en hook i böcker som har avstamp i den nordiska mytologin och dess övernaturligheter.

Jag kan inte göra annat än att bida min tid och hålla tummarna att tillfälligheterna för en gång skull faller rätt: att rätt person, som just nu sitter och lektörläser min roman, idag råkar läsa DN-artikeln och lägger ihop ett plus ett, och ser potentialen i min romantext.
Ja! Det ska jag hålla tummarna för!

Skriva-listans fantastiknovelltävling

Har skrivit det förut: det är svårt att tävla i skrivande. Vem bestämmer att en text är bättre än en annan - jo, en jury med en högst personlig smak.

Men om man nu ser förbi detta ett ögonblick: det är kul att tävla när man vinner nånting!

Skriva-listan är en institution driven av eldsjälen Ahrvid Engholm (kolla webbsidan här). För fjortonde året i rad har nu hans påfunna och numera väldigt etablerade fantastik-novelltävling gått av stapeln. Och jag kom på andra plats! Väldigt kul!

Novellen jag tävlade med var "Intelligentare människor" som utspelar sig i Mensa-miljö. Den har f.ö antagits till den amerikanska antologin "In the bloodstream" (det skrivs mer om på annan plats i bloggen), då med titeln "intelligenterer people". 

110 bidrag hade skickats in, där genrefördelningen på bidragen var 1/3 scifi, 1/3 fantasy och 1/3 skräck.

Juryn fick läsa texterna anonyma, dvs upphovsnamnen var bortplockade, så det gick inte att se vem som skrivit vilken text, och inte heller könet på författaren. 

Så här sa juryn om "Intelligentare människor" (initialerna före varje citat är jurymedlemmarnas):

NK: Mänsklig längtan efter erkännande driver den här berättelsen. Så fort det finns en längtan dyker det snart upp någon som utnyttjar den - i den här novellen drivs utnyttjandet till sin yttersta, otäckaste spets. Berättat med stor närvaro.  

PL: En spännande och väl sammanhållen skräcknovell. En genretypisk huvudperson, nörden som vill göra ett intryck på omvärlden med sin höga intelligens, får sin önskan uppfylld men på ett väl överraskande och brutalt sätt. 

KBM: Vad är intelligens? Och hur blir man intelligent? I den här berättelsen finns både splatter och grundläggande frågor om människovärde och vad det egentligen betyder att ha ett gott huvud.  

Vinnaren fick 999 kronor, och jag som tvåa fick 499 kronor och en prenumeration på tidningen Skriva. Det sista var vältajmat - min testprenumeration har precis gått ut, och jag har funderat på om jag skulle förnya. Nu löser det ju sig per automatik.

Så här ser prislistan ut:

PRISLISTA:

1:a pris: "Den hängda mannen", av Jonas Lejon

2:a pris: "Intelligentare människor", av Johannes Pinter

3:e pris: "De dansande stjärnornas natt", av Robert Warreback

HEDERSOMNÄMNANDEN (i bokstavsordning på författarnamn):

"Valrossen", av Emanuel Blume

"Pappa, det är något fel på TVn", av Jens Daniel Burman

"Provrörsbarnen", av Matilda Häggström

"Vad menar du med verklighet", av Roger Jervenheim 

Kittens with chainsaws does america

Det här var riktigt, riktigt roligt!
Min novell som jag debuterade med i Eskapix en gång i tiden (well, det är mindre än ett år sen), "Kittens with chainsaws" har fått ett amerikanskt hem.

Det är förlaget Sunbury press som plockat in den engelska översättningen i antologin "Undead living - contemporary undead". Här kan man köpa boken, som kommer både i tryckt format och som ebok (det har som sagt varit viktigt för mig när jag skickat in mina texter, att samlingen ska komma ut som fysisk trycksak).

Så här ser omslaget ut:

Om jag ska vara riktigt ärlig så är väl layouten och själva bilden sådär, men det är skit samma - jag blir publicerad i en amerikansk antologi, punkt slut!

Så här ser listan på de medverkande ut:

Feeding Frenzy – Michael Collins

The Supreme Race – Catherine Jordan

The Storm - Kristina Mosley

The Collextors - Fallon Stoeffler

Angel Of Mercy - Joseph Rubas

Night Drive – C. Inferno

Encounter In The Dead Of Night… - Sergio Palumbo

Kittens With Chainsaws - Johannes Pinter

Even The Great Will Fall – Thomas M. Malafarina

Handsome Jack – C. M. Saunders

Richard The Vampire – Joshua Malbin

Responsibility – Paul Stansfield

The Benefits of Being Dead - Benjamin Blake

The Price Of Rice – Mark Slade 

Detta blir samtidigt lite av ett jubileum - det är den tionde novellen som jag får publicerad!

Big bones diet - smakprov

Nu finns antologin "Bones"  på Amazon, där jag har med novellen "The big bones diet". Jag har köpt två ex.

Så här ser en del av the table of content ut (boken består av 248 sidor noveller):

Här är ett litet smakprov från "The big bones diet":

It was when I remembered it. Mom's line.

She was the only one who always stood up for me when everyone else was bullying me. Then she would say:

"He has big bones!"

It was always the bones. My big bones. Of course!

If I hadn't had big bones, everything would’ve been fine! Then I wouldn’t have been so plump and repulsive. Then I would’ve had a girlfriend and a good life.

First it was a bitter assessment: I had a cross and I was doomed to lug it down the rocky road of life until the day I died (probably of failing heart or some other fat-related cause). My problem was something that could not be fixed.  An Impossibility.

But then, a few days later, when I was standing at the operating table working on a woman’s nerves that were attached to her ulna, I suddenly realized it was not an impossibility. I looked into the woman's laid open arm and realized that I certainly could - and would - do it.

That evening I was exhilarated like a child. But there was so much that needed to be planned for it to work. Besides being my most difficult operation, the circumstances during and afterwards would require meticulous planning.

steampunk - monocling the ghost

Det är kul att testa nya saker. Om man inte försöker pressa sina gränser då och då så vet man ju inte vad man är kapabel till. Så jag gör just det just nu.

Steampunken är en genre som jag sneglat på ett tag. Kanske inte för att jag läst en massa sådana texter, utan för att dess estetik är så cool! Mixen av gammal och nytt. Stilen av det viktorianska England och bristen på elektricitet och andra moderniteter som kräver uppfinningsrikedom när det kommer till fordon och vapen. Och på det genremixen av traditionell skräckmyt såsom vampyrer, varulvar, spöken, zombies och annat utstuderat.

Att ett antal filmer som jag gillar anammat estetiken gör ju sitt till: Jeunets & Caros "De förlorade barnens stad", Gilliams "Baron Münchhausen", Del Toros "Hellboy" osv, är mycket sevärda inte minst för sin look.

Inspiration 1

Jag har haft en idé till en roman, alternativt novellsamling, ett tag (som jag inte kommer berätta om just nu) där steampunkvärlden verkar vara den rätta setupen. Så jag har velat testa att skriva något inom genrern.
Passande nog dök det upp en amerikansk antologi på ämnet betitlad "Steampunk monster hunter - the dark monocle", som sökte efter medverkande. Den sidan kan man hitta här. Som en parentes kan nämnas att jag för bara några veckor sedan blev antagen till en annan antologin från det förlaget, då med novellen "Werewolf of Stockholm".
Jag grunnade nån timme, och kom fram till en novellidé som både var starkt romantisk (det bör gärna steampunkhistorier vara), och som hade inslag av elaka skräckfigurer - och som dessutom var en allmänt välturnerad story.

Inspiration 2

Nu sitter jag och skriver denna novell, och det går rätt bra so far. Inspiration och kunskap får jag från några steampunkuppslagsböcker jag införskaffat, plus den inom genrern populära romanen "Själlös" av Gail Carriger och en novellsamling med texter av några av de bästa skribenterna. Plus förstås Google...

Inspiration 3

Titeln på novellen är "Monocling the ghost of the zombie vampire, my love", och jag kommer att återkomma om status och om jag blir antagen till antologin.

Bonne Nouvelle - taket utan krok

Fick nummer 3 av novelltidsskriften (deras egen beteckning) Bonne Nouvelle.
En riktigt fin trycksak på min ära. Och givetvis lite extra kul att se sitt namn och framför allt sin text i publicerat skick!

Här är "the table of content"

Så här ser novellens titelsida ut.

Och här är omslaget. 

När man fingranskar innehållsförteckningen syns titeln "Siv och jag" av Mustafa Can. Det är den text han fick en del skriverier om för ett tag sen, där han beskriver en fiktiv kärleksaffär med norska fremskrittspartiets ledare Siv Jensen.

Johannes på Amazon

Detta måste jag nog säga känns som en milstolpe i min ännu knappt påbörjade författarkarriär: jag har fått en alldeles egen, personlig sida på Amazon.
Vad är Amazon kanske nån frågar sig? En gammal rostig Volvo?

Amazon är världens största digitala bokhandel. Ungefär som Adlibris eller Bokus, fast typ hundra gånger större. Där finns alla böcker som kommit ut på engelska (och många andra också, fast väldigt få svenska). Så många svenska författare finns inte där.
Men jag finns där.
Adressen är www.amazon.com/author/johannespinter 
Jämförelsevis kan man väl säga att det är som att hamna på filmens IMDB - finns man där så finns man. Och känslan är ungefär lika häftig nu som när jag hamnade på IMDB en gång i tiden med "Sleepwalker".

Så här ser min Amazonsida ut i skrivande stund - klicka på bilden för att se större, eller klicka på länken ovan for the real thing:

Anledningen är förstås att jag förekommer i amerikanska skräckantologier. Just nu finns två av dessa representerade på min Amazonsida (känns barnsligt kul att skriva "min Amazonsida").
I slutänden, inom ett par månader, kommer jag ha med fem böcker på sidan. Och kanske fler ändå med tiden, förhoppningsvis har jag inte klämt ur mig min sista novell värdig en amerikansk samling.
Och kanske, kanske skriver jag en roman som nån gång översätts och publiceras på engelska. När den hamnar på sidan - då korkar jag upp skumpan, för då kan man nog inte komma så mycket längre!

Ännu en amerikansk antologi

Inatt fick jag besked om medverkan i min femte amerikanska skräcknovellantologi. Och det är lika kul varenda gång!

Denna gång är det den översatta novellen "Intelligenterer people" som mötte redaktörens gillande.
"Intelligenterer people" handlar om 22-åriga Bobo som ska söka in till intelligensföreningen Mensa.
Bobo är gravt överviktig, och har stort hävdelsebehov då hans far alltid, alltid jämför honom med hans betydligt mer framgångsrika - och smalare - bror. Men om brorsan har looks and charms, så har Bobo brains!
Så han sätter sig ner och påbörjar inträdesprovet till Mensa, fast besluten om att detta ska han fixa, och kanske äntligen bli nåt i sin fars ögon.
Men vad Bobo inte vet är att föreningen Mensa inte bara är det de är kända för, dvs intelligenta människor. Denna dag har Mensa en baktanke med att samla landets allra smartaste människor i samma rum...

Mensa spelar stor roll i novellen

Det är det lilla förlaget Mocha Memoirs Press som tackade ja till "Intelligenterer people". Antologin som den kommer bli en del av kommer ha titeln "In the bloodstream", och har egentligen inga andra teman än att det ska vara stark och mörk horror och dark fantasy som på nåt sätt kan kopplas till antologititeln.

Det brukar sägas att man som författare ska gräva där man står. Det är väl en sannings med modifikation - om jag bara skulle influeras av saker i mitt eget liv skulle det inte bli så kul - heck, varför tror du jag började syssla med verklighetsflykt som film och skrivande till att börja med???

Däremot tror jag på att man alltid ska infoga en lite portion av sig själv i det man skriver. I "Intelligenterer people" använda jag mig av min egen erfarenhet att göra Mensas intagningsprov (och jo, jag blev antagen).

Smakprov av det Mensatest som förekommer i novellen

"In the bloodstream" kommer att komma ut som fysisk bok och e-bok. Så småningom kommer jag lägga in ett smakprov ur texten här i bloggen.

Balladen om det ödesdigra mötet 1

Litterär skräck har i alla tider parallellt med prosan även frodats i poetisk eller lyrisk form.

Jag har alltid läst den typen av skräck lite från sidan eftersom det är en form som jag själv inte sysslat med, även om den alltid fascinerat mig.

Edgar Allan Poes texter är för mig de första och fortfarande bland de bästa jag läst (även om språket gör att man måste vara i rätt sinnesstämning för att riktigt kunna ta det till sig), och The Raven är nummer ett. Här kan man läsa den i sin helhet. Här kan du höra Christiopher Walken läsa den. Här är ett kort smakprov:

Edgar Allan Poe

But the Raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered, not a feather then he fluttered,
Till I scarcely more than muttered,—"Other friends have flown before;
On the morrow he will leave me, as my Hopes have flown before."
Then the bird said, "Nevermore."

Men även nyare skräckpoesi har fascinerat. Framför allt vissa av Neil Gaimans grejer, som den fina "The day the saucers came" - här ett kort smakprov (här finns den i sin helhet, inkl ett filmklipp):

Neil Gaiman

On the saucer-zombie-battling-gods

day the floodgates broke

And each of us was engulfed by genies and sprites

Offering us wishes and wonders and eternities

And charm and cleverness and true

brave hearts and pots of gold

While giants feefofummed across

the land and killer bees,

But you had no idea of any of this because

Thomas Ligotti har också skrivit bra poesi, som denna, "You do not own your own head". Här kan man höra honom läsa den.

Thomas Ligotti

Så plötsligt häromdagen fick jag ett infall. Jag ville försöka skriva nåt på vers. Så jag sökte runt på Wikipedia om versmått och stilfigurer - ska man göra nåt är det lika bra att göra det ordentligt. 

Jag har nån gång testat att skriva enklare saker på vers, men jag har haft en tendens att falla in i en ganska simpel struktur, med sju versfötter per rad och att raderna rimmar två och två. 

Jag fann att det finns en rätt stort antal sätt att skriva vers, med olika längder och olika antal fötter per rader, och olika antal rader.

Exempel:

Japansk Haiku är t.ex jättekort, tre rader med sjutton versfötter (versfötter=takter) uppdelat på 5 - 7 - 5.

I Blankvers består varje rad av fem fötter, plus en sista obetonad stavelse på slutet. mest känd är antagligen Shakespears Hamlet och "to be | or not | to be | that is | the ques|tion". En dikt på blankvers kan vara hur många rader som helst, och behöver inte rimma.

I formen Sapfisk Strof består varje strof (dvs varje stycke) av tre rader med elva versfötter, och sen en avhuggen rad med fem fötter. Den kan också vara orimmad.

Versformen Ottave Rime består av åtta rader, där varje rad har fem versfötter. Där ska rad 1+3+5 rimma med varann, rad 2+4+6 rimma med varann, och rad 7+8 rimma.

Jag valde att arbeta i Ottave Rime. Jag hade en historia som jag inte riktigt hittat in i tidigare. Men när jag såg på de utifrån ett versperspektiv fick den plötsligt liv. Så jag satte mig ner och  började mödosamt att skriva den, formulering för formulering, rim för rim, strof för strof.

Efter ett par dagar var jag klar. Och jag blev riktigt nöjd! Den går med all sannolikhet att göras ännu bättre, men rimmen är kul och rätt kreativa, och jag har nog lyckats fila till rytmen så att den sitter till 98% - den är på sexton strofer, vilket gör sammanlagt 128 rader. Och storyn i texten är bra utplottad så att varje moment får sin nödvändiga strof (eller två i vissa fall).

Titeln är "Balladen om det ödesdigra mötet med mig själv som yngre man".

Jag grubblar på hur jag ska etikettera texten - jag vill inte kalla den poesi, av den enkla anledningen att jag inte sysslar med "poesi", lika lite som att jag skulle kalla mig själv för poet. Förmodligen blir det "novell på vers" eftersom uppbyggnaden trots allt är en text  som under ett relativt kort sidspann berättar en väldigt konkret historia - men på vers.

Jag har precis skickat in den för bedömning och eventuellt antagande i det kommande fjärde numret av Bonne Nouvelle (som har tema surrealism). Tills jag vet om den kommer med håller jag inne med smakprov av texten. Men det kommer.

Att döda ett spöke - smakprov

Nu finns den amerikanska antologin DARK BITS att köpa på Smashwords i alla upptänkliga former. Jag har med novellen "To kill a ghost" där.

Inom nån månad kommer den även dyka upp i tryckt format.

Här bjussar jag på ett litet smakprov ur "Att döda ett spöke", som är den svenska originalversionen av novellen. Excerpten är hämtad från nånstans mitt i texten:

...

Försöker se genom mörkret. Det går inte. Det finns inget ljus i huset och inget ljus utanför fönstret. Vi pratade om sinnen i skolan. När man saknar ett sinne så blir de andra starkare. Och det är sant. Lukten. Jag känner lukten starkare nu. Jag vet bara inte om det är pappa där nere eller min äckliga kropp som luktar så.

Och jag hör. Ljudet. Det var för några minuter sen, när jag inte längre kunde se nåt i mörkret, som jag hörde det. Knarret från tredje trappsteget. Det hörs inget när jag går på det. Men när pappa brukade gå uppför trappan knarrade det. Och det hördes nu.

...

Vi får se, kanske dyker den upp på svenska i någon form i framtiden.

Änglamakerskan, post 1

Ny termin, ny roman.

Efter att ha landat med "Vackra kyrkor jag besökt" och "1007" så är det dags att hitta något nytt att skriva. Det funkar inte att ligga på latsidan och vänta på att en bra idé ska komma flygande till mig. Jag börjar nu i veckan på en ny termin av Författarskolan för Inga-Lina Lindkvist på Folkuniversitetet.

Så jag kollade igenom mina idéer som jag har liggande, och fastnade för en historia betitlad "Änglamakerskan".
Den var från början en långfilmsidé. Men det vet man ju hur lätt det är att få skräcklångfilm gjord i Sverige...
Så det blev en romanidé.
Som till slut landade i att bli en novell på 25 sidor, då jag behövde ett lite längre projekt under första terminen skräckskrivarkurs för Anders Fager.

Men jag har känt att det finns mer potential i historien. När jag samtalade med min gode skrivarvän Klas, så var det han som först frågade om jag inte skulle plocka upp "Änglamakerskan" igen. Det var efter att jag skrivit den första rundan "Vackra kyrkor".
När jag nu bläddrade igenom allt material jag sammanställt kring konceptet genom åren så kändes det helt rätt. Så då bestämde jag att det får bli mitt nästa romanprojekt.

Det är alltid bra att låta en idé "ligga till sig". Om den efter ett halvår eller ett år fortfarande känns angelägen, att man "går igång" på den, då är det bara att tuta och köra!

Så det gör jag nu! Strukturen finns där. Skräckens element likaså. och de tematiska röda trådarna.
På ett par dagar har jag, driven av entusiasm, plitat ner vad jag tror är storylinen. Och fört över de olika scenerna på postit-lappar som sen hamnat på väggen.
Ja jäklar. "Änglamakerskan" kommer nog bli en alldeles finfin roman!
Men jag kommer nog vara tvungen att byta titel eftersom en annan författare redan använt den...

"1007" första, "Vackra kyrkor" andra

Sådärja.
Nu har jag skickat iväg mina bebisar på en förlagsrunda.

Efter diverse värdefulla kommentarer från mina testläsare så blev jag klar med både "1007" och "Vackra kyrkor" i veckan. När jag märkte att manusen faktiskt skulle bli klara nästan samtidigt så bestämde jag mig för att skicka iväg dom samtidigt, i samma paket till och med.

"Vackra kyrkor" har ju tagit sin runda redan (skickade ut dem i mars), och jag har fått väldigt konstruktiva kommentarer från några av förlagen. Det är baserat på de kommentarerna som jag gjorde min rewrite. Den här gången skickade jag bara ut den nya versionen till en handfull - de som var positiva, och de som var relativt snabba. Några var båda uppenbart ointresserade (att döma av standardsvaret de skickade ut) och framför allt extremt långsamma med att svara. Jag är hoppfull att det ska kunna landa någonstans nu - konceptet är fortfarande himla bra, och jag tycker att manuset blev mycket, mycket bättre och tightare och "mognare" nu.

"1007" har jag stora förhoppningar för. För att det är en personlig och intim historia som är "all character". För att det är ett hemskt och berörande skräckkoncept. För att den är riktigt bra skriven tekniskt sett. Jag leker en del med formen. Berättar okronologiskt. Hoppar mellan nutid och dåtid och jag-form, men hela tiden ur samma persons perspektiv. Hänfaller på några ställen åt något som närmast skulle kunna beskrivas som poesi (nejdå, det är inte poesi, det är bara den rent tekniska uppställningen av texten som ser ut så).

Några förlag svarade inom en månad förra gången, men de flesta tog 3 och 4 månader på sig, och några har inte ens svarat ännu (dem skickade jag inte ens till den här gången). Men nu, med två manus i paketet,  får man väl kallt räkna med dubbel läsningstid...

Fler jänkar-samlingar

Inskickandet av mina översatta noveller till amerikanska novellantologier har verkligen börjat betala sig: ytterligare två stycken har blivit utvalda för publicering. Därmed har jag kommit upp i lika många accepts som de rejects jag hittills fått från over there (fyra stycken).
Har några till liggande ute för bedömning, men det börjar bli dags att översätta några fler texter att skicka ut - detta är ju kul!

De godkännande som jag fått den här rundan är dessa två (som båda kommer ut i bokform under hösten):

Först är det flash fiction-novellen "That thing she used to call ring" (ca 750 ord) som i översatt skick hamnat i en samling kallad "Delicious malicious: 100 tales of horror". Det är hundra kortkorta texter utan något mer gemensamt än att de är flash fiction och skräck.
Novelltiteln känns givetvis igen eftersom jag innan sommaren fick den publicerad på svenska i Swedish zombies antologi "Bländverk" (kan laddas hem gratis via länken), då som "Den där saken hon brukade kalla ring". F.ö ingen intressekonflikt eftersom väldigt få amerikaner läser svenska...
Det roliga med "Delicious malicious" är att upphovsmannen har tänk sig att så småningom komma ut med en del 2 (beroende på hur del 1 går), där han tänker samla alla författarna från första boken, där de får skriva varsin ny novell under samma premisser. Kul tycker jag, dels för att ha en öppning till ännu en samling, och dels för att man då kanske kan ta ut svängarna lite mer på sant Eskapix-vis.

Andra antagandet är i en temasamling kallad "Monster hunter - blood trails", och fokuserar på monsterjakt i allsköns former. Detta är normala noveller (dvs ingen flash fiction), och ges ut av Emby press.
Min text heter "Werewolf of Stockholm" (kul att exploatera det exotiska Sverige för jänkarna), är en skräckkomedi med lite ton á la "Ghostbusters" och handlar om varulvsjägare i en svensk Stockholmsförort. Det är en lite omarbetad text som jag först författade på en skrivarkurs för 1,5 år sen.

Jag ser mycket fram emot att få hem böckerna och hålla i dom och fotografera dom för bloggen!

Bokbord Stockholm 2013

Oj, det här var kul!
Jag och hustrun var på Bokbord idag. 600 meter närmare bestämt, i dubbla rader längs hela Drottningsgatan.

Det var allt från bokhandlar och antikvariat till förlag och "författarvänner" som sålde böcker i parti och minut. Och billigt var det! Många stånd hade låda efter låda efter låda med fina inbundna böcker för 10 spänn styck. Hade man velat fylla upp sin halvtomma bokhylla hemma så hade detta varit rätt tillfälle (vi börjar dock få rätt trångt nu, trots att vi har en både bred och hög hylla som täcker en av de nästan fyra meter höga vardagsrumsväggarna).

Vi handlade på oss 36 böcker, de flesta feta inbundna saker såsom målarporträtt och uppslagsverk, såna böcker som man aldrig skulle köpa annars - inte för att man inte vill ha dom utan för att de är så förtvivlat dyra. Sen en del böcker som vi haft i pocket, men som det är kul att ha inbundet. Blev inte så mycket skräck som jag hade önskat: Andreas Romans senaste vodou-bok, en Whitley Strieber, en Ramsey Campbell, that's about it. Blev dock ett par pocketböcker, bl.a Luke Reinhardts klassiska "Tärningsspelaren" som bör ingå i varje bibliotek.

Kostnaden för de 36 böckerna: ca 1500 spänn. Ett grovt överslag gav oss att man nog fått betala åtminstone nånstans mellan 5000 och 6000 spänn för allt i nyskick. Här ligger de upplagda på mattan. Abbategelstenarna ska hustrun få i födelsedagspresent, så det är tur att hon redan glömt bort att vi köpt dom.

De 36 inköpen.

Det fanns en del DVD-stånd, men det kändes som fel forum så dem tittade jag inte ens igenom (de verkade inte speciellt billiga heller...).
Jag kommer definitivt återkomma 2014!

Medverkan i novellsamlingar

Jag älskar att skriva noveller.

Till skillnad från romaner som måste ha en viss längd för att bli just en sån, så kan man i novellformen ta en idé och sen putsa den och putsa den och putsa den tills den blir en klart skinande pärla. Ju mer man putsar desto mindre blir pärlan, men ofta skiner den allra mest i det kortkorta formatet, eftersom idén är som allra naknast då.

Det sista halvåret har jag kontinuerligt skickat in noveller åt alla möjliga håll. Det har både varit noveller från de två terminer av skräckskrivarkurs på Folkuniversitetet som jag gått, och nyskrivna texter.

Jag har dessutom tagit kontakt med en väldigt duktig översättare till engelska, som ursprungligen är från USA, som kan både flytande svenska och flytande engelska. Han har hjälp mig med översättningen av några av de bästa novellerna, för att jag ska kunna skicka in dem till amerikanska antologier.

Det där sista är ett kapitel för sig. Varför inte bara hålla sig till Sverige? Jo, för att utbudet av möjligheter att få noveller utgivna i det här landet är extremt begränsade. I USA finns en uppsjö av skräckantologier på alla upptänkliga teman.
Förvisso är konkurrensen så väldigt mycket större där. Jag har inga siffror, men jag antar att aspirerande skräckförfattare over there kan räknas i åttasiffriga tal. Men hey, man kan inte vinna något om man inte försöker, så jag försöker.

Den senaste månaden har alla inskickningar börjat ge resultat!

Det började bra med Eskapix i februari i år och "Kittens with chainsaws". Och Henrik som ligger bakom Eskapix gillade även novellen "Viewmaster" som kommer i nästa nummer under hösten. Eskapix ligger väldigt nära mitt hjärta, och är en unik megafon för en av mina starkast ljudande berättarröster som jag har i mig - den som är lite mer morbid och som gillar att ta ut svängarna! Det är en röst som jag alltid kommer att återkomma till, eftersom jag har behovet att skriva av mig de där mörkare, starkare ideerna. Om Eskapix vill fortsätta ha mig så kommer jag alltid ha bränsle att elda med i deras panna!

Men sen har det börjat hända saker på lite andra håll.

Strax innan sommaren blev jag med i Swedish zombies antologi "Bländverk" på temat zombies (finns som gratis ebok på smashwords). Min text "Den där saken som hon kallade ring" var en flash fictionhistoria som berättades ur en zombiekvinnas POV, och hur hon attackerar en man och en pojke som i ett tidigare liv var hennes familj. Den skrevs under andra terminen skräckskrivarkurs för Anders Fager.

Sen har jag under sommaren fått tre roliga antagningar till lika många antologier.

Den första är svensk, heter Bonne Nouvelle och är en relativt ny och återkommande antologiutgåva på olika teman (förra numret finns här, återkommer när mitt nummer kommer). De gillade och vill ha med novellen "Taket utan krok", en omskriven text som jag författade den allra första lektionen den allra första terminen för Anders Fager på Folkuniversitetet.
Det är en Lovecraft-inspirerad sak om en hantverkare som ska måla om ett tak i en obebodd lägenhet på Östermalm. Takets yta påminner om en fosterhinna.

Nästa antagning var till en amerikansk antologi! Namnet på denna är "Dark bits" och det lilla förlaget som ger ut den heter Apokrupha. Det är en flash fictionsamling med olika skräcknoveller. Jag fick med en text som heter "To kill a ghost". Också den skrev jag för Anders Fager. Den berättas ur en liten flickas POV, och beskriver hennes samtal med sin döda mamma. Hon berättar om sin hemske far som hon råkat döda för några dagar sedan, vars fotsteg hon nu hör i trappan.

Och så, för ett par dagar sen, fick jag ännu ett positivt besked från ännu en amerikansk antologi. Den här gången finns ett tydligt tema: "Bones". Boken fokuserar helt enkelt på berättelser om det mänskliga skelettet. Förlaget som ger ut boken heter JWK PUBLISHING, och drivs av eldsjälen James Ward Kirk som ger ut antologier med olika teman på löpande band (som sagt, det finns en marknad för det här i USA).
Av naturliga skäl hade jag ingen färdig text om skelett (det var ganska länge sen som jag tyckte att skelett var det läskigaste som finns). Så jag satte mig ner och skrev en ny.
Resultatet blev "The big bones diet". Big bones är engelska för kraftig benstomme. Den handlar om en överviktig man som råkar arbeta som kirurg, som kommer på den perfekta bantningsmetoden.

Den sista antagningen var extra rolig eftersom jag specialskrev en text för ett givet tema som uppenbarligen träffade rätt. Jag tror att det kan vara bra att fungera på det sättet - att få ett tema och sen komma på en kul idé som skrivs på ett tillräckligt övertygande sätt. Att kunna jobba på beställning, att kunna komma på starka koncept genom att bildligt talat trycka på sin inspirationsknapp.
Det gav mig dessutom blodad tand - nu kommer jag att se på de kommande antologierna på ett annat sätt. Inte som att "nä, den går bort eftersom jag inte skrivit en text på det temat", utan "ja, jag skriver något på det temat och skickar in".

Ett kriterium jag har när jag väljer vilken samling jag ska skicka in till är om de kommer ut som trycksak/bok eller inte. Jag vill kunna ha min text i bokhyllan, kunna ta fram den, känna på den, visa upp den och vara stolt över den.

Skrivartips - JWK

James Ward Kirk.

Det namnet säger dig förmodligen ingenting, men det kan vara en kille att spana in. Han är amerikan och ger ut novellantologier på löpande band. Kanske inte de allra vassaste och främsta pennorna inom horror, men inte desto mindre.

Hans webbsida hittas här. Han verkar konstant ha en ny antologi på gång.

Dessutom ger han skrivartips som är rätt intressanta. Som de flesta tipsare så är inte allt revolutionerande eller ens användbart. För oss svenskar rätt en del rätt inaktuellt då det tar upp rent engelskspråkiga saker . Men en hel del är värt att tänka på.
Exempel:

Am- Adjective Modifier – When you have two adjectives that modify the same noun (coordinate adjectives), use a comma to separate the adjectives. Ex: “Jane served a hot, delicious soup.” When you have two adjectives, but the first modifies the second (cumulative adjectives), no comma is needed. Ex: “Jane wore a bright-yellow cotton apron when she cooked soup.” 

Bs – Be Specific – Forget it. Forget that. Forget this. Huh? Be more descriptive. Ex: Bad: “He handed it to her.” Better: “He handed her a drink.” Best: “He handed her a frosty mug of root beer.” You can use unspecific words in the second part of a sentence if the first part is specific. Ex: “She took off the necklace and put it away.”

Np – New Paragraph– Start one when you introduce a new speaker, new subject, or, use a one-sentence paragraph to make the statement more dramatic.

P – Passive vs. Active Sentence Structure – Write in an ActiveVoice! There’s more than one way to write a passive sentence. I’ve listed some examples.

(1) Passive structure is “B” is done by “A,” or, the subject of the sentence is acted upon. Ex: Passive: “The soup was stirred by Jane.” Active structure: is “A” does to “B.” Active: “Jane stirred the soup.” (2) “Was” before words ending in “ed,” and “ing.” (Also see “Pr.”) Passive: “Jane was confused when she read the soup recipe.” Active: “The soup recipe confused Jane.”(3) Replace expressions with a transitive in the active voice. “Was that”: Passive: “The reason Jane wanted to make soup was that her skills were rusty.”Active: “Waning skills drove Jane to make soup.” (4) “There were/is”: Passive: “There were many vegetables included in the pot of soup.” Active: “Vegetables abounded in the pot of soup.” (5) “Could be”: Passive: “In ten minutes, the soup Jane made could be eaten.” Active: “They could eat Jane’s soup in ten minutes.” (6) “Had been”: Passive: “Jane had been sure her soup would taste good.” Active: “Jane thought her soup would taste good.”

Sa – Simultaneous Action – Having a character do something that’s physically impossible; doing two things at the same time. Common when a sentence starts with a word ending in “ing.” Incorrect: “Pulling out of the driveway, he drove down the street.” Correct: “He pulled out of the driveway, (and) then drove down the street.”

1007 - en första version

Förra sommaren var en död sommar när det kom till skrivande.

Det var efter den första terminen av skrivarkurs, och jag hade inte riktigt hittat vägen in i skrivandet än. Hade bara producerat en antal noveller (varav några fått ett förlängt liv senare, mer på annan plats).

Under hösten (termin två för Anders Fager) satte jag igång med ett försök till en första roman som det gick bättre med än väntat, "Vackra kyrkor jag besökt" (mer om den på andra platser i bloggen). Jag blev klar och skickade in den i mars i år och fick vänta ett jäkla tag på respons från de förlag jag skickat in den till (vissa har ännu inte svarat). Dock fick jag konstruktiva kommentarer från två förlag som var positiva men som inte tyckte att boken räckte ända fram. Så jag skrev om under juni och väntar just nu på kommentarer från några testläsare inför en andra förlagsrunda.

Sen då? En ny sommar stod för dörren och jag hade inget projekt att arbeta med nu heller.
Då inventerade jag min idébank och fann en idé som jag grunnat på länge och som, när jag började vända och vrida på den, fann var mer attraherande och spännande än nånsin.
Det var skräck förstås, närmare bestämt en lite annorlunda och mer "intim" vinkling av klassiska vampyrmyter (nej, det är inte nån skräckig variant av "50 shades of grey").
Jag tittade på dess struktur och kom snabbt på att om den skulle fungera så var jag tvungen att berätta den okronologiskt. Så jag plitade ner alla moment på postitlappar och hittade på en del nya ingredienser som plottades ut, och sen flyttade jag runt lapparna på en vägg i arbetsrummet tills jag var nöjd.

Postitväggen

Sen satte jag igång att skriva.
Ett grovt överslag fick historien att landa på ca 150 A4-sidor. Så 150 sidor blev mitt mål.
Jag åkte hem från sommarstugan under en vecka medan familjen var kvar - jag var tvungen att göra detta ordentligt.
Under de åtta dagar jag var hemma skrev jag 93 sidor på ett bräde. Men jag skrev egentligen mer.
De första tre sidorna slängde jag direkt när jag hamnade helt fel i ton och tempo.
Och sen slängde jag tio sidor när jag kommit till sidan 70. Historien är strukturerad i tre kapitel (eller "faser" som jag kallar dem), och runt sid 70 börjar en ny fas. Till min förskräckelse upptäckte jag att det händelseförlopp som jag började berätta i fas 2 bara var upprepningar av saker som jag berättat i fas 1, jag kom inte vidare i handlingen.

Så jag blev tvungen att hitta på ett helt nytt händelseförlopp, och göra en helt ny struktur. Sen kunde jag fortsätta. Så de åtta dagarna innehöll förutom 93 skrivna sidor även en omstrukturering av fas/kapitel 2 och planering av denna. Men man ska inte underskatta värdet i att gräva ner sig i en skrivarprocess - kvällen dag 6 var tillfället då jag fann att fas 2 inte höll. Så jag stängde av datorn och gick och la mig. Nästa morgon vaknade jag - och hade en helt perfekt ny fas 2 uttänkt och strukturerad. Mitt undermedvetna hjälpte mig att hitta rätt!

Skrivarvagnen

Textproduktion

Sen kom jag ner till Gotland och fortsatte arbeta med texten i betydligt lugnare tempo. Fick en perfekt skrivarstuga i den husvagn som vi köpte (för 3500 kronor) och ställde på tomten för att kunna ta emot gäster.
Ett par veckor senare hade jag klarat av historiens sista 60 sidor. Sen gjorde jag en omskrivning, och sen en omskrivning till.

Nödvändigheter vid omskrivning: 

kaffe och synonymordbok

Nu sitter jag här med en fösta version av "1007". Den är på 155 sidor (landar förmodligen nånstans mellan 180-190 boksidor). Några testläsare läser igenom den i detta nu. Sen kommer jag göra justeringar och sen skicka in den till väl valda förlag (de som ännu inte svarat på mitt första manus kommer inte få det, och de som kom med konstruktiva kommentarer kommer få det med expressbud).

Titelsida

Så jag är nöjd med den här sommarens skrivande.
För att jag skrivit en ny roman till.
Men först och främst för att jag nu vet att jag hittat in i skrivandet. Jag kan ta en idé och bara springa med den.

EDIT: När jag räknade efter i almanackan så fann jag att det tog mig 45 dagar att skriva denna första version. Eller 1080 timmar...

Saker man gör när man inte skriver #2

När vi kom till sommarstugan i år så kom vi på: vore det inte härligt med en terrass? Jodå, var det givna svaret.

Först tänkte vi vänta tills fruns syster med make dök upp, han är en jäkel med hammare och spik. Inte minst jag var inne på den linjen - min bergfasta ståndpunkt var att man måste respektera ett sånt projekt som att bygga en terrass. Det är ett massivt projekt, och ingenting som man snyter ur näven direkt.

Problemet var bara att de skulle komma först i slutet av sommaren. Och då skulle vi vara tvungna att ha utemöblerna stående bland gräs och stenar, och försöka balansera oss igenom ett otal måltider på den ojämna marken.

Så då kom vi på att vi gör det själva. Och så gjorde vi det. Då gick det så här:

Jäklar vad överraskad jag blev när vi blev klara! Vi byggde en terrass! Frun gjorde återigen det mesta av planerandet, och jag byggde. 26 kvadratmeter är den på, mycket större än husets 14. Den är till och med större än takterrassen vi har till vår lägenhet (den är på 24).

När väl svägerskan och hennes make kom, så fick han hjälpa oss med den fina trappan längs kortsidan.