"1007" första, "Vackra kyrkor" andra

Sådärja.
Nu har jag skickat iväg mina bebisar på en förlagsrunda.

Efter diverse värdefulla kommentarer från mina testläsare så blev jag klar med både "1007" och "Vackra kyrkor" i veckan. När jag märkte att manusen faktiskt skulle bli klara nästan samtidigt så bestämde jag mig för att skicka iväg dom samtidigt, i samma paket till och med.

"Vackra kyrkor" har ju tagit sin runda redan (skickade ut dem i mars), och jag har fått väldigt konstruktiva kommentarer från några av förlagen. Det är baserat på de kommentarerna som jag gjorde min rewrite. Den här gången skickade jag bara ut den nya versionen till en handfull - de som var positiva, och de som var relativt snabba. Några var båda uppenbart ointresserade (att döma av standardsvaret de skickade ut) och framför allt extremt långsamma med att svara. Jag är hoppfull att det ska kunna landa någonstans nu - konceptet är fortfarande himla bra, och jag tycker att manuset blev mycket, mycket bättre och tightare och "mognare" nu.

"1007" har jag stora förhoppningar för. För att det är en personlig och intim historia som är "all character". För att det är ett hemskt och berörande skräckkoncept. För att den är riktigt bra skriven tekniskt sett. Jag leker en del med formen. Berättar okronologiskt. Hoppar mellan nutid och dåtid och jag-form, men hela tiden ur samma persons perspektiv. Hänfaller på några ställen åt något som närmast skulle kunna beskrivas som poesi (nejdå, det är inte poesi, det är bara den rent tekniska uppställningen av texten som ser ut så).

Några förlag svarade inom en månad förra gången, men de flesta tog 3 och 4 månader på sig, och några har inte ens svarat ännu (dem skickade jag inte ens till den här gången). Men nu, med två manus i paketet,  får man väl kallt räkna med dubbel läsningstid...

1007 - en första version

Förra sommaren var en död sommar när det kom till skrivande.

Det var efter den första terminen av skrivarkurs, och jag hade inte riktigt hittat vägen in i skrivandet än. Hade bara producerat en antal noveller (varav några fått ett förlängt liv senare, mer på annan plats).

Under hösten (termin två för Anders Fager) satte jag igång med ett försök till en första roman som det gick bättre med än väntat, "Vackra kyrkor jag besökt" (mer om den på andra platser i bloggen). Jag blev klar och skickade in den i mars i år och fick vänta ett jäkla tag på respons från de förlag jag skickat in den till (vissa har ännu inte svarat). Dock fick jag konstruktiva kommentarer från två förlag som var positiva men som inte tyckte att boken räckte ända fram. Så jag skrev om under juni och väntar just nu på kommentarer från några testläsare inför en andra förlagsrunda.

Sen då? En ny sommar stod för dörren och jag hade inget projekt att arbeta med nu heller.
Då inventerade jag min idébank och fann en idé som jag grunnat på länge och som, när jag började vända och vrida på den, fann var mer attraherande och spännande än nånsin.
Det var skräck förstås, närmare bestämt en lite annorlunda och mer "intim" vinkling av klassiska vampyrmyter (nej, det är inte nån skräckig variant av "50 shades of grey").
Jag tittade på dess struktur och kom snabbt på att om den skulle fungera så var jag tvungen att berätta den okronologiskt. Så jag plitade ner alla moment på postitlappar och hittade på en del nya ingredienser som plottades ut, och sen flyttade jag runt lapparna på en vägg i arbetsrummet tills jag var nöjd.

Postitväggen

Sen satte jag igång att skriva.
Ett grovt överslag fick historien att landa på ca 150 A4-sidor. Så 150 sidor blev mitt mål.
Jag åkte hem från sommarstugan under en vecka medan familjen var kvar - jag var tvungen att göra detta ordentligt.
Under de åtta dagar jag var hemma skrev jag 93 sidor på ett bräde. Men jag skrev egentligen mer.
De första tre sidorna slängde jag direkt när jag hamnade helt fel i ton och tempo.
Och sen slängde jag tio sidor när jag kommit till sidan 70. Historien är strukturerad i tre kapitel (eller "faser" som jag kallar dem), och runt sid 70 börjar en ny fas. Till min förskräckelse upptäckte jag att det händelseförlopp som jag började berätta i fas 2 bara var upprepningar av saker som jag berättat i fas 1, jag kom inte vidare i handlingen.

Så jag blev tvungen att hitta på ett helt nytt händelseförlopp, och göra en helt ny struktur. Sen kunde jag fortsätta. Så de åtta dagarna innehöll förutom 93 skrivna sidor även en omstrukturering av fas/kapitel 2 och planering av denna. Men man ska inte underskatta värdet i att gräva ner sig i en skrivarprocess - kvällen dag 6 var tillfället då jag fann att fas 2 inte höll. Så jag stängde av datorn och gick och la mig. Nästa morgon vaknade jag - och hade en helt perfekt ny fas 2 uttänkt och strukturerad. Mitt undermedvetna hjälpte mig att hitta rätt!

Skrivarvagnen

Textproduktion

Sen kom jag ner till Gotland och fortsatte arbeta med texten i betydligt lugnare tempo. Fick en perfekt skrivarstuga i den husvagn som vi köpte (för 3500 kronor) och ställde på tomten för att kunna ta emot gäster.
Ett par veckor senare hade jag klarat av historiens sista 60 sidor. Sen gjorde jag en omskrivning, och sen en omskrivning till.

Nödvändigheter vid omskrivning: 

kaffe och synonymordbok

Nu sitter jag här med en fösta version av "1007". Den är på 155 sidor (landar förmodligen nånstans mellan 180-190 boksidor). Några testläsare läser igenom den i detta nu. Sen kommer jag göra justeringar och sen skicka in den till väl valda förlag (de som ännu inte svarat på mitt första manus kommer inte få det, och de som kom med konstruktiva kommentarer kommer få det med expressbud).

Titelsida

Så jag är nöjd med den här sommarens skrivande.
För att jag skrivit en ny roman till.
Men först och främst för att jag nu vet att jag hittat in i skrivandet. Jag kan ta en idé och bara springa med den.

EDIT: När jag räknade efter i almanackan så fann jag att det tog mig 45 dagar att skriva denna första version. Eller 1080 timmar...

720 walled

Medan jag utvecklar den Supernatural crime-idé jag har, så håller jag samtidigt på att strukturera upp en annan idé jag haft under ett par års tid. Den har inte riktigt hittat sin form förrän nu.
Arbetsnamnet är "720".
Från början var det en filmidé.
Som blev en novellidé.
Som legat till sig och plötsligt blev en romanidé.

Jag har inte riktigt sett den som en roman, den har känts för kort. Men när jag började strukturera upp den, och t.ex kastade om scenerna okronologiskt, så fick den fart.
Dessutom pitchade jag den för några personer på den fest Anders Fager hade för lite sen för alla sina gamla och nya skrivarelever. Och då föll den i rätt god jord. Konceptet höll ihop från start till mål. Det brukar vara en viktig brytpunkt för en idé: när den håller i berättat skick så håller den förmodligen även i skrivet skick.

Så här ser sidan av en garderob ut i mitt arbetsrum, när jag klistrat upp en massa postitlappar representerandes alla storyns scener.

Jag brukar sällan använda postitlapp-systemet när jag planerar bokidéer. Det hör mer till filmstrukturerandet, att kasta runt scener och känna på vilken ordning som blir effektivast. Men nu när jag ska berätta okronologiskt så gäller det att varje scen får maximal impact genom att placeras vid de scener där den gör mest nytta, och som den för mest energi av. 

OBS! ett antal av postitlapparna kommer i skriven form att bli en hel sekvens. Dessa scenflöden har fått representeras av en lapp eftersom de har sin givna plats i sekvensen och inte kommer att ryckas loss och läggas vid några andra scener.

Jag har "720" väldigt klart för mig. Behöver bara få scenordningen på plats, sen tror jag att jag kommer kunna skriva den i rasande fart.

Vad "720" handlar om? 

Vill inte berätta så mycket ännu. Kan dock hinta att det är en lite annorlunda variant av välkända vampyrmyter.

EDIT: "720" är numera omdöpt till "1007". Mer om titel och innehåll senare.