Att skriva flash fiction

Micro fiction. Short-short fiction. Postcard fiction. Furious fiction. Pocket fiction. Sudden fiction. Palm fiction. Smoke-long fiction. Kärt barn har många namn. De flesta känner den dock som flash fiction.

I och med skrivutmaningen som debutantbloggen sjösatte i söndags, där läsarna ska skicka in noveller på max 1000 ord och eventuellt få dem publicerade på bloggen, kan det kanske vara läge för en liten lektion i den form vi valt på novellbidragen.

Med tanke på att texter brukar kunna dra iväg i längd om man inte sätter gränser, och att en blogg lätt blir överlastad om man klämmer in för långa texter, så valde vi att sätta gränsen på max 1000 ord.
För att det är hanterbart att publicera. Att det är en utmaning för skribenten att hålla sig kort. Och för att det idag är en vedertagen form för kortkorta texter: i Storbritannien har de till och med en national flash fiction day den 21 juni (vore kul om det gick att göra här i Sverige – tankar kring det mottages i kommentarsfältet!)

Ett av de första tillfällena som denna litterära form var en uttalad och central del av ett verk var i boken ”Flash fiction: 72 very short stories” sammanställd 1992 av James Thomas. Tanken var att varje berättelse skulle rymmas på ett bokuppslag.
Den kortkorta formen av berättande går dock så långt tillbaka i tiden som till grekiske Aisopos fabler och de japanska 101 zen-historier.
En av de mest kända är väl Ernest Hemingways text hämtad ur novellsamlingen ”I vår tid” från 1925: ”For Sale, Baby Shoes, Never Worn”.

Den längd som oftast brukar nämnas som den brukliga i sammanhanget är 1000 ord. Puritaner vidhåller att man inte ska behöva mer än 75 ord för att berätta en historia, andra talar om 100 ord. Någonstans mellan 500 och 1000 ord är dock det mest spridda längden.

Hur gör man då för att bygga upp en historia på bara 1000 ord som ska fungera lika bra som en längre text?

Det måste finnas en början, en mitt och ett slut. Men de behöver inte nödvändigtvis komma i den ordningen. Och de behöver inte alla nödvändigtvis finnas med inom de 1000 orden – huvudsaken är att det inte finns någon tvekan om hur det börjar och hur det slutar. Hemingways text ovan är ett utmärkt exempel på detta, att man kan utläsa en börja och ett slut utan att de beskrivs i texten.

Börja i mitten. Med tanke på att det 1000 ord ÄR väldigt kort (ca 2 A4-sidor normalformaterad text), så är det lämpligt att start with a bang. Läsaren kommer att vara med på noterna om du formulerar dig rätt. Sen kan man förmedla hur huvudpersonen hamnade i denna situation i en tillbakablick.

Ha inte för många karaktärer, platser eller tidslager. Ju fler ingredienser, desto svårare blir det att förmedla dem alla logistiskt inom ordramen, och samtidigt få utrymme att berätta din historia.

Hitta det ultimata sättet att förmedla ditt tema. Du kanske har fått en himla bra storyidé. Men när du skriver den så känns novellen avslagen, ofokuserad och oinspirerad. Då ska du fråga dig själv om du valt rätt intrig för ditt tema. 1000 ord kanske inte räckte för att berätta just den historien. Kanske kan du hitta en bättre intrig eller en lämpligare huvudperson för att temat ska komma fram tydligare på det korta utrymme du har på dig.

Tänk inte på längden vid första genomskrivningen. Skriv bara på, det spelar ingen roll om du landar på 3000 ord. Du går ju över texten med rödpennan vid rewrite, och då kan du bedöma var du ska börja kapa när du vet var du har allting.

Här är lite länkar som du kan botanisera bland för att förkovra dig i flash fiction-formatet:

• Flash fiction online. En sida där man kan få sina flash fictiontexter publicerade online mot ersättning.
• Flash fiction chronicles. En ambitiös blog som listar olika flash fictionantologier, uppspaltat i kategorierna 50-100 ord, 101-599 ord, 600-999 ord och upp till 1000 resp 1500 ord. Betalande antologier är speciellt uppmärkta.
• Katriena Knight’s list. En lista på olika flash fictionmarkets inom allehanda genrer.
• Engelska Wikipedia om flash fiction.
• The review review om flash fiction: what’s it all about?
• WikiHow om hur man skriver en flash fiction-novell.
• Fiction factor har sju förslag på hur du lyckas med din flash fiction-novell.
• Buzzfeed presenterar 17 bra flash fiction-noveller.
• Goodreads lista på flash fictionnoveller att läsa.
• Morgen Baileys flash fiction list.En galet lång och matig lista på olika webbsidor om att skriva flash fiction, samt om förlag och tidskrifter som söker flash fictiontexter.

Detta var från början ett inlägg på debutantbloggen.

Like 'em big - på Amazon nu

Nu finns den amerikanska antologin DEMONIC VISIONS, 50 TALES OF TERROR, BOOK 2 att införskaffa på Amazon. Den innehåller bl.a min flash fictionnovell LIKE 'EM BIG, om en storväxt seriemördare och en huldra och vad dramatiskt som kan hända i skogarna runt Södertälje när de två möts.

Omslaget till DEMONIC VISIONS, BOOK 2

Omslaget är inte så där supersnyggt, men det ska väl förhoppningsvis inte hindra en hel del människor att läsa de utmärkta texterna som finns där innanför. Vad brukar man säga... "don't judge the book by it's cover."

Att döda ett spöke/To kill a ghost - kalender

Ball idé!
Redaktören bakom amerikanska antologin "Dark bits", där jag har med flash fictionnovellen TO KILL A GHOST, ville testa en ny grej - att publicera hela novellsamlingen som kalender för 2014, en novell per vecka.
Och då gjorde han det.
Här är resultatet.

Framsidan

Här är min novell för veckan 5-11 maj 2014

Fler jänkar-samlingar

Inskickandet av mina översatta noveller till amerikanska novellantologier har verkligen börjat betala sig: ytterligare två stycken har blivit utvalda för publicering. Därmed har jag kommit upp i lika många accepts som de rejects jag hittills fått från over there (fyra stycken).
Har några till liggande ute för bedömning, men det börjar bli dags att översätta några fler texter att skicka ut - detta är ju kul!

De godkännande som jag fått den här rundan är dessa två (som båda kommer ut i bokform under hösten):

Först är det flash fiction-novellen "That thing she used to call ring" (ca 750 ord) som i översatt skick hamnat i en samling kallad "Delicious malicious: 100 tales of horror". Det är hundra kortkorta texter utan något mer gemensamt än att de är flash fiction och skräck.
Novelltiteln känns givetvis igen eftersom jag innan sommaren fick den publicerad på svenska i Swedish zombies antologi "Bländverk" (kan laddas hem gratis via länken), då som "Den där saken hon brukade kalla ring". F.ö ingen intressekonflikt eftersom väldigt få amerikaner läser svenska...
Det roliga med "Delicious malicious" är att upphovsmannen har tänk sig att så småningom komma ut med en del 2 (beroende på hur del 1 går), där han tänker samla alla författarna från första boken, där de får skriva varsin ny novell under samma premisser. Kul tycker jag, dels för att ha en öppning till ännu en samling, och dels för att man då kanske kan ta ut svängarna lite mer på sant Eskapix-vis.

Andra antagandet är i en temasamling kallad "Monster hunter - blood trails", och fokuserar på monsterjakt i allsköns former. Detta är normala noveller (dvs ingen flash fiction), och ges ut av Emby press.
Min text heter "Werewolf of Stockholm" (kul att exploatera det exotiska Sverige för jänkarna), är en skräckkomedi med lite ton á la "Ghostbusters" och handlar om varulvsjägare i en svensk Stockholmsförort. Det är en lite omarbetad text som jag först författade på en skrivarkurs för 1,5 år sen.

Jag ser mycket fram emot att få hem böckerna och hålla i dom och fotografera dom för bloggen!

Medverkan i novellsamlingar

Jag älskar att skriva noveller.

Till skillnad från romaner som måste ha en viss längd för att bli just en sån, så kan man i novellformen ta en idé och sen putsa den och putsa den och putsa den tills den blir en klart skinande pärla. Ju mer man putsar desto mindre blir pärlan, men ofta skiner den allra mest i det kortkorta formatet, eftersom idén är som allra naknast då.

Det sista halvåret har jag kontinuerligt skickat in noveller åt alla möjliga håll. Det har både varit noveller från de två terminer av skräckskrivarkurs på Folkuniversitetet som jag gått, och nyskrivna texter.

Jag har dessutom tagit kontakt med en väldigt duktig översättare till engelska, som ursprungligen är från USA, som kan både flytande svenska och flytande engelska. Han har hjälp mig med översättningen av några av de bästa novellerna, för att jag ska kunna skicka in dem till amerikanska antologier.

Det där sista är ett kapitel för sig. Varför inte bara hålla sig till Sverige? Jo, för att utbudet av möjligheter att få noveller utgivna i det här landet är extremt begränsade. I USA finns en uppsjö av skräckantologier på alla upptänkliga teman.
Förvisso är konkurrensen så väldigt mycket större där. Jag har inga siffror, men jag antar att aspirerande skräckförfattare over there kan räknas i åttasiffriga tal. Men hey, man kan inte vinna något om man inte försöker, så jag försöker.

Den senaste månaden har alla inskickningar börjat ge resultat!

Det började bra med Eskapix i februari i år och "Kittens with chainsaws". Och Henrik som ligger bakom Eskapix gillade även novellen "Viewmaster" som kommer i nästa nummer under hösten. Eskapix ligger väldigt nära mitt hjärta, och är en unik megafon för en av mina starkast ljudande berättarröster som jag har i mig - den som är lite mer morbid och som gillar att ta ut svängarna! Det är en röst som jag alltid kommer att återkomma till, eftersom jag har behovet att skriva av mig de där mörkare, starkare ideerna. Om Eskapix vill fortsätta ha mig så kommer jag alltid ha bränsle att elda med i deras panna!

Men sen har det börjat hända saker på lite andra håll.

Strax innan sommaren blev jag med i Swedish zombies antologi "Bländverk" på temat zombies (finns som gratis ebok på smashwords). Min text "Den där saken som hon kallade ring" var en flash fictionhistoria som berättades ur en zombiekvinnas POV, och hur hon attackerar en man och en pojke som i ett tidigare liv var hennes familj. Den skrevs under andra terminen skräckskrivarkurs för Anders Fager.

Sen har jag under sommaren fått tre roliga antagningar till lika många antologier.

Den första är svensk, heter Bonne Nouvelle och är en relativt ny och återkommande antologiutgåva på olika teman (förra numret finns här, återkommer när mitt nummer kommer). De gillade och vill ha med novellen "Taket utan krok", en omskriven text som jag författade den allra första lektionen den allra första terminen för Anders Fager på Folkuniversitetet.
Det är en Lovecraft-inspirerad sak om en hantverkare som ska måla om ett tak i en obebodd lägenhet på Östermalm. Takets yta påminner om en fosterhinna.

Nästa antagning var till en amerikansk antologi! Namnet på denna är "Dark bits" och det lilla förlaget som ger ut den heter Apokrupha. Det är en flash fictionsamling med olika skräcknoveller. Jag fick med en text som heter "To kill a ghost". Också den skrev jag för Anders Fager. Den berättas ur en liten flickas POV, och beskriver hennes samtal med sin döda mamma. Hon berättar om sin hemske far som hon råkat döda för några dagar sedan, vars fotsteg hon nu hör i trappan.

Och så, för ett par dagar sen, fick jag ännu ett positivt besked från ännu en amerikansk antologi. Den här gången finns ett tydligt tema: "Bones". Boken fokuserar helt enkelt på berättelser om det mänskliga skelettet. Förlaget som ger ut boken heter JWK PUBLISHING, och drivs av eldsjälen James Ward Kirk som ger ut antologier med olika teman på löpande band (som sagt, det finns en marknad för det här i USA).
Av naturliga skäl hade jag ingen färdig text om skelett (det var ganska länge sen som jag tyckte att skelett var det läskigaste som finns). Så jag satte mig ner och skrev en ny.
Resultatet blev "The big bones diet". Big bones är engelska för kraftig benstomme. Den handlar om en överviktig man som råkar arbeta som kirurg, som kommer på den perfekta bantningsmetoden.

Den sista antagningen var extra rolig eftersom jag specialskrev en text för ett givet tema som uppenbarligen träffade rätt. Jag tror att det kan vara bra att fungera på det sättet - att få ett tema och sen komma på en kul idé som skrivs på ett tillräckligt övertygande sätt. Att kunna jobba på beställning, att kunna komma på starka koncept genom att bildligt talat trycka på sin inspirationsknapp.
Det gav mig dessutom blodad tand - nu kommer jag att se på de kommande antologierna på ett annat sätt. Inte som att "nä, den går bort eftersom jag inte skrivit en text på det temat", utan "ja, jag skriver något på det temat och skickar in".

Ett kriterium jag har när jag väljer vilken samling jag ska skicka in till är om de kommer ut som trycksak/bok eller inte. Jag vill kunna ha min text i bokhyllan, kunna ta fram den, känna på den, visa upp den och vara stolt över den.

Bländverk - skräckantologi

Min andra publicering någonsin kommer ut denna helg.

Det är en skräckantologi i e-boksformat som ges ut av Swedish Zombie, och fokuserar på zombies i alla dess former. 

Jag har med novellen DEN DÄR SAKEN HON BRUKADE KALLA RING. Det är en kortnovell (flash fiction kallas det ibland) som jag skrev under min andra termin för Anders Fager på Folkuniversitetet. Den är aningens omskriven/förbättrad, och framför allt har den fått en betydligt roligare titel, förut hette den kort och gott RING.

Så här skriver Swedish zombie om samlingen och de medverkande:

Skräckantologin "Bländverk" innehåller tretton nyskrivna noveller av lika många svenska författare. De spänner över allt från socialrealism till fantasy. Den gemensamma nämnaren är lockropen från overkligheten. Eller är det verkligheten?

Medverkande författare är: Caroline L Jensen, Finn Cederberg, Kristoffer Leandoer, Mattias Lönnebo, Susanne Samuelsson, Johannes Pinter, Oskar Källner, Stewe Sundin, Anna Kerubi, Jason Meredith, Johan Lindbäck, Sofie Trinh Johansson och Malin Rydén.

Boken innehåller även två bonusnoveller som tidigare publicerats på Swedish Zombie.

Caroline L Jensen öppnar upp boken med "Söker sig hem", en härlig be careful what you wish for-historia.

Finn Cederbergs "Under isen" är en finurlig historia om sorg och saknad, kryddad med en stillsam humor. 

Kristoffer Leandoer har skrivit skräck för första gången på över tio år och återkommer här med "Sådana som jag", en socialrealistist novell som ger kalla kårar. 

I Mattias Lönnebos "Tulu" släpper en familj ovetandes in ondskan i hemmet i en text som doftar Stephen King. 

Susanne Samuelsson ger vår samtid en rejäl känga i smått absurda "Döddagar".

 I "Den där saken hon brukade kalla ring" bjuder Johannes Pinter på en kort och rapp zombiestänkare om hunger. 

Oskar Källner tar sig an zombieapokalypsen i "Byssan lull" och ger oss sin lite annorlunda variant av zombier i en berättelse om kärleken till ett barn. 

Stewe Sundin tar oss med in i en sömnlös mardömsbeskrivning i "Bländverk" där huvudpersonens liv verkligen går utför. 

Anna Kerubi återvänder till Nya Ionah och låter oss besöka ett högst besynnerligt bibliotek i "Efter stängningsdag". 

I "Sakaraja 14:12" släpper Jason Meredith loss de levande döda på ett underbemannat äldreboende. 

Johan Lindbäck berättar om en magikers ödesdigra val i "Solvisaren". 

Sofie Trinh Johansson har skrivit en klassisk rysare kallad "Barnvakten" där en ung kvinna i trångmål får förvånade bra betalt för att sitta barnvakt åt en liten konstig pojke. 

Malin Rydén avslutar samlingen med "Att stapla döda", en intensiv novell som utspelar sig på Haiti kort efter jordbävningen 2010.

De två bonusnovellerna, Susanne Samuelssons "Stugfeber" och Malin Rydéns "Flygrakan" är båda noveller som släpper lös zombier på svensk mark.

BLÄNDVERK är en ren e-bok, och är gratis att ladda hem till ett antal olika plattformar på Smashwords.com . 

Välskrivna, fantasifulla, lagom spekulativa och givetvis extremt smaskiga zombiehistorier - what's not to like in that? Så kom igen, ladda hem direkt!