Att ge ut noveller på engelska

För några veckor sedan skrev jag om bekräftelsebehov och ”att bli läst och sedd”. Jag tänkte plocka upp det ämnet idag igen, och främst den del av texten som handlade om att skriva noveller och få dem översatta och publicerade i till exempel USA.

Varför inte börja med att skriva om hur man blir publicerad på hemmaplan, kanske någon klok människa undrar. Jodå, jag ska skriva om det också. Men anledningen nu är att jag varit mer framgångsrik på bortaplan. Dessutom har jag ett par relativt färska antagningar som jag tänkte använda som exempel.

Men först: man behöver en text att skicka in. Då finns det ett par olika vägar att gå.

Första alternativet är att sätta dig ner och bara skriva precis vad du känner för. Som man brukar göra. Detta gäller för en av mina senaste antagna amerikanska noveller: ”Caretaker of the moon”. Jag är en av 50 författare som regelbundet skriver flash fiction-noveller för en serie antologier betitlade ”Demonic visions”. Redaktören hade denna plan redan när han sökte texter till bok nummer 1, att välja ut de 50 bästa texterna och sen låta detta gäng bilda en ständigt föränderlig massa av berättelser utan några som helst ramar, i en rad återkommande böcker (här finns den första boken). Så jag lät tankarna vandra fritt och plockade upp en genre som jag i princip aldrig arbetat i: science fiction. Historien är twilight zone-inspirerad och utspelar sig under det ögonblick när Neil Armstrong placerade sin fot på månen och sa sina berömda ord.

Andra alternativet är att använda dig av en text som du redan har skrivit vid ett tidigare tillfälle. Denna väg har jag gått. Rätt många gånger faktiskt. Under mina två första terminer skrivarkurs i skräck producerade jag sammanlagt ett drygt tiotal noveller med allehanda teman och stämningar. Denna lilla skattkista har jag länsat så gott som ner till botten. En risk här är att kvaliteten inte alltid håller så hög standard som den borde, då många noveller skrivits i just syftet att lära sig av sina misstag. Så det gäller att välja med omsorg; först och främst försöka ha omdöme nog att se om en text faktiskt inte håller måttet, eller be någon annan läsa och vara ärlig nog att säga om det inte är bra nog.
Jag har nämligen suttit i andra änden av postgången, och tagit emot alster inte i novelltävlingar men i kortfilmstävlingar. Och oj vilken smörja som skickas in – man blir förbannad på folk för att de tagit upp ens tid med sin undermålighet!
Mina texter fick så pass gott omdöme på skrivarkursen att jag kände att jo, de kan hålla (obs! ALLA texter har inte hållit måttet ska jag tillägga).
En av mina senast antagna noveller platsar här, ”The ceiling with no hook”, för antologin Cosmic horror från Dark hall press. Det var faktiskt den allra första novellen som jag nånsin skrev på skrivarkursen, och är en HP Lovecraft-doftande liten historia om en hantverkare som kommer till en öde lägenhet och ska måla ett innertak som visar sig inte vara ett tak utan mer påminner om en fosterhinna…

Tredje alternativet är att specialskriva en text för en specifik antologi eller tävling som söker texter. Väldigt ofta brukar amerikanska antologier ha teman, basically för att motivera sin egen existens. Vissa av mina gamla texter har gått att skohorna in i teman, men i några fall har jag specialskrivit texter för valda antologier – och det har visat sig fruktbart. Det kräver lite extra betänketid, att hitta på en story som inte är för uppenbar utan har en twist på ämnet. Men det är värt den extra mödan (och kan vara kul att öva sig i att ”skriva en novell på beställning”)! Detta gäller den näst senaste novellen som jag fick antagen, ”Monocling the ghost of the zombie vampire, my love”. Här var det antologin ”Dark monocle – the steampunk monster hunter” som sökte steampunkhistorier som skulle fokusera på någon form av övernaturlig jaktsituation. Det gick ganska fort att hitta på storyn om en man i ett alternativt steampunk-1800-tals-Stockholm som tvingas döda sin älskade tre gånger. Men att skriva steampunk har jag aldrig gjort, så det tog sin tid. Men kul var det, och gav definitivt blodad tand!

När du väl har skrivit din text måste du få den översatt. Här ska jag vara ärlig och säga att jag inte har så stor erfarenhet av att få texter översatta ”professionellt”. Det finns riktlinjer om detta på Författarförbundets sida för översättare. Jag brukar ta hjälp av duktiga människor i min bekantskapskrets. För att hålla kostnaden nere brukar jag först göra en grov översättning med hjälp av Google translate som jag sen kammar till – sen får min översättare i uppdrag att rätta alla fel.

Att formatera sin text rätt är viktigt!

När du har en översatt text måste du formatera den rätt.Detta kan inte nog poängteras hur otroligt mycket viktigare det är än vad vi svenskar ofta vill tro. Om en text inte är korrekt formaterad så slänger de amerikanska redaktörerna den i papperskorgen utan att först läsa den. SÅ noga är det! De får in så många texter, så det är viktigt för redaktörerna att inte behöver lägga onödigt tankearbete på att ”få skallen runt” textens form. Som tur är så finns det en hemsida som visar exakt hur en novelltext ska formateras här!

Ett följebrev måste också skrivas. Du har antagligen koll på detta – det är ju en av de mest intressanta kringgrejerna med författandet, hur man presenterar sig själv och sitt projekt. Men till skillnad från att sälja in en roman till potentiella förlag så handlar följebrevet i det här fallet mest om att presentera fakta om sig själv –insäljandet står själva novellen för. Läs in dig på hur ett bra följebrev (”cover letter”) ska innehålla hos Writers digest eller About.com fiction writing.

”Vad får man betalt för sina texter?” undrar många då inför inskickandet. Det är olika. På många håll får man bara äran, ibland får man äran och ett par ex av boken, på några håll får man 25 dollar eller procent på intäkterna. I stort sett kan man väl konstatera att man inte blir rik. I alla fall inte på pengar. Vill man inte ”ge bort” sina texter så ska man såklart inte göra det. Själv har jag dock fram till nu sett det som ett ändamål att bli publicerad, enda kriteriet jag haft är att antologin ska komma ut som fysisk bok. Det är en dröm, att hålla i en bok som innehåller en text jag skrivit. Jag har i dagsläget kommit upp ca femton olika antologier, svenska och amerikanska.

Nu har du din text klar och redo – var skickar du den då? Då tänkte jag bjuda på lite nyttiga länkar dit du kan skicka ditt väl översatta och rätt formaterade manus. Varje länk bjuder på en massa underlänkar, så det är bara att börja klicka. Jag skriver själv skräck, men om du scrollar neråt så finns sidor för alla typer av texter. Klicka lugnt!

• Dark markets. Sida för skräck/fantasy/scifi-antologier, ezines och tävlingar.
• The horror tree. Sida för antologier och bloggande om att skriva och skicka in skräck.
• Aswiebes market list. Sida för olika antologier och ezines inom skräck, fantasy och scifi.
• Morgen Baileys fantasy, horror och scifi list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom dessa genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
• Ralan.com. Listar antologier rangordnade efter hur mycket de betalar, från ”pro” till ”token”.
• Once upon a romance. Lista över en massa förlag som fokuserar på romance, många förlag brukar med jämna mellanrum söka medverkande för sina antologier, så klicka runt. 
• Cindi Myers market news. Market för olika typer av genreantologier, främst romance och mystery. 
• Morgen Baileys children list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva för barn, samt om förlag och tidskrifter som söker sådana texter.
• Fiction factor. En sida med allehanda markets för olika genrer som poesi, skräck, romantik, fantasy och så vidare. 
• Short mystery fiction society. Sida för mystery-antologier.
• Writers who kill. Resource-sida med en massa länkar inom mysterygenrern – antologier, förlag, sammanslutningar osv.
• My little corner. Skrivarblogg som då och då har inlägg om olika antologier, men framför allt: om man scrollar sig ner så finns i den högra menyn en lång lista på både antologier och flashmarkets.
• Write to the end. Blogg som listar olika typer av antologier inom olika genrer som romantik, ”holiday” och mystery.
• Morgen Baileys submission list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom olika genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
• Writers relief. Lista på aktuella antologier inom olika genrer som söker noveller och flash fiction.

Flash fiction, det vill säga noveller som oftast är kortare än 1000 ord

• Flash fiction online. En sida där man kan få sina flash fictiontexter publicerade online mot ersättning.
• Flash fiction chronicles. En ambitiös blog som listar olika flash fictionantologier, uppspaltat i kategorierna 50-100 ord, 101-599 ord, 600-999 ord och upp till 1000 resp 1500 ord. Betalande antologier är speciellt uppmärkta.
• Katriena Knight’s list. En lista på olika flash fictionmarkets inom allehanda genrer.
• Morgen Baileys flash fiction list. En galet lång och matig lista på olika webbsidor om att skriva flash fiction, samt om förlag och tidskrifter som söker flash fictiontexter.

Och just det, en sista grej att aldrig glömma bort i skrivstressen: engelskans ”novel” och svenskans ”novell” är ju inte samma sak…

Denna text är från början ett inlägg på debutantbloggen den 4 februari.

att bli läst - och sedd

Det här inlägget publicerades första gångenpå debutantbloggen den 15 januari.

Så här är det: jag har bekräftelsebehov.

Jag vill bli sedd. Vill sätta avtryck på omvärlden.

Måste först förtydliga: jag har inte behov av att bli bekräftad för vad som helst och till vilket pris som helst. I så fall skulle jag kunna bli lokal SD-politiker och kläcka ur mig en eller annan dumhet om etnicitet och religion. Eller bli med i nån dokusåpa och sen vara sådär lite extra promiskuös. Jag skulle få löpsedlar. Men jag vet inte riktigt om jag skulle kunna stå för dom när mina barn berättar att kompisarna viskar och flinar.

Nä. Jag vill bli bekräftad för saker som jag gör, som betyder någonting för mig.

Som författare är det jättesvårt att bli bekräftad så där ofta som man behöver, för att kunna ånga på och skriva av lust och vetskap om att mitt görande betyder nånting.

Romanskrivandet är ett ensamt sisyfosarbete.

Resultatet gör sig inte vidare bra i enstaka beståndsdelar, och är svårt att omsätta i kontinuerligt återkommande utpytsningar åt massorna som kan generera bekräftelse.

Dessutom är det väldigt få författare förunnat att, när man väl är klar med sin roman, få bekräftelse som står i proportion till den enorma arbetsmängd som ligger bakom slutresultatet.

Därför tänker jag presentera några saker som jag gör för att få mitt bekräftelsebehov stillat. Kanske kan det inspirera någon.

ETT: SKRIVA NOVELLER. OCH SKICKA IN DEM.

Jag älskar att skriva noveller. De är som pärlor som man odlar och putsar upp tills de glänser, och sen säljer man dem. Har man idéerna så är det bara att ösa på och skriva, skriva, skriva! Massproducera utan att investera för mycket känslor (som man gör med en roman). Om en novell inte gillas, eller inte går att sälja, så skriver man bara en till. Ett par kvällar eller en helg kan man alltid undvara för att skriva en ny.

Men man vill inte skriva bara för att lägga dem i byrålådan (eller i en undermapp på datorn om man är en modern människa). Det är ju först när novellen får luft under vingarna och svävar ut bland läsande människor som den blir sedd – och jag med den. När jag för ungefär två år sen började skriva noveller på Skrivarakademiens kurser, så tyckte jag att de blev så bra att jag ville göra något mer av dem.

I Sverige är det dock svårt att omsätta noveller. Novellsamlingar är det tunnsått med, få tidningar publicerar noveller, och de novellförlag som finns (Mix, Novellix m.fl) har jag fått för mig främst publicerar etablerade författare. Avundsjukt sneglade jag utomlands på alla de antologier och tävlingar som fanns i främst USA. Tills jag en dag kom på att det inte är något som hindrar att jag skickar in mina texter till amerikanska antologier och förlag. Det enda hindret skulle kunna vara att min engelska inte är lika bra som infödda amerikaners. Så jag anlitade en översättare, en amerikan boende i Sverige som hade båda språken i ryggmärgen, och dessutom en känsla för det skrivna ordet: ska man vara med och leka måsta man se till att göra det på lika villkor. Han fick översätta ett antal av mina noveller från skrivarkursen, och sen skickade jag in dem.

Jag ska inte berätta för mycket kring detta, det spar jag till ett annat inlägg. Men det gick bra. Himla bra till och med. Jag är i skrivandes stund antagen till nio olika amerikanska novellantologier (jämfört med fyra svenska) under det senaste året. Och varje gång jag får ett positivt besked så sprider sig den där varma känslan i kroppen: jodå, jag finns, och jag är bra nog.

TVÅ: SKRIVARKURS ELLER SKRIVARGRUPP

Två företeelser som är både olika och lika. Om man bortser från att den ena kostar och de andra är gratis, och att man i den ena får välja vilka man ska vara med och inte i den andra, så är båda baserade på det goda samtalet kring ens texter.

En grupp kloka (oftast) och initierade (förhoppningsvis) människor samlas. De har läst ett väl valt stycke/kapitel/sammandrag av din historia. Och nu pratar de om den. Snacka om att bli bekräftad! Ibland kanske lite FÖR bekräftad – finns det skavanker så får man veta det! Men det är del av processen. Ingen text är perfekt första rundan, och ju förr man får veta vad som är galet desto bättre.

Jag kommer under våren 2014 att både gå skrivarkurs och vara med i en nystartad skrivargrupp, med två olika nya romantexter (ämne för ett annat inlägg). Det har fallit sig så att det passade väldigt bra. Och så är det så himla kul att få lufta sina texter!

TRE: VARA AKTIV PÅ INTERNET OCH I SOCIALA MEDIER

Vad gjorde författare innan internet? Det finns väldigt få skrån som är mer inbundna och osociala, det är liksom en del av arbetsprocessen (nä, att sitta på café och skriva anser jag bara vara att välja en annan tapet i sin skrivarbubbla). Att då kunna fortsätta sitta på samma stol, med fingrarna på samma tangenter, och plötsligt vara en del av ett community och vårda sitt kontaktnät, det är ju helt suveränt. Du kan sitta i mjukisbyxorna och bli bekräftad dagen lång!

Hemsida. Facebooksida. Blogg.

Odla ditt författarjag, skaffa vänner, sprid din genialitet.

Lägg upp dina noveller, förmedla åsikter, interagera.

Bekräfta varandra. Som vi gör just nu.

Skrivartips - JWK

James Ward Kirk.

Det namnet säger dig förmodligen ingenting, men det kan vara en kille att spana in. Han är amerikan och ger ut novellantologier på löpande band. Kanske inte de allra vassaste och främsta pennorna inom horror, men inte desto mindre.

Hans webbsida hittas här. Han verkar konstant ha en ny antologi på gång.

Dessutom ger han skrivartips som är rätt intressanta. Som de flesta tipsare så är inte allt revolutionerande eller ens användbart. För oss svenskar rätt en del rätt inaktuellt då det tar upp rent engelskspråkiga saker . Men en hel del är värt att tänka på.
Exempel:

Am- Adjective Modifier – When you have two adjectives that modify the same noun (coordinate adjectives), use a comma to separate the adjectives. Ex: “Jane served a hot, delicious soup.” When you have two adjectives, but the first modifies the second (cumulative adjectives), no comma is needed. Ex: “Jane wore a bright-yellow cotton apron when she cooked soup.” 

Bs – Be Specific – Forget it. Forget that. Forget this. Huh? Be more descriptive. Ex: Bad: “He handed it to her.” Better: “He handed her a drink.” Best: “He handed her a frosty mug of root beer.” You can use unspecific words in the second part of a sentence if the first part is specific. Ex: “She took off the necklace and put it away.”

Np – New Paragraph– Start one when you introduce a new speaker, new subject, or, use a one-sentence paragraph to make the statement more dramatic.

P – Passive vs. Active Sentence Structure – Write in an ActiveVoice! There’s more than one way to write a passive sentence. I’ve listed some examples.

(1) Passive structure is “B” is done by “A,” or, the subject of the sentence is acted upon. Ex: Passive: “The soup was stirred by Jane.” Active structure: is “A” does to “B.” Active: “Jane stirred the soup.” (2) “Was” before words ending in “ed,” and “ing.” (Also see “Pr.”) Passive: “Jane was confused when she read the soup recipe.” Active: “The soup recipe confused Jane.”(3) Replace expressions with a transitive in the active voice. “Was that”: Passive: “The reason Jane wanted to make soup was that her skills were rusty.”Active: “Waning skills drove Jane to make soup.” (4) “There were/is”: Passive: “There were many vegetables included in the pot of soup.” Active: “Vegetables abounded in the pot of soup.” (5) “Could be”: Passive: “In ten minutes, the soup Jane made could be eaten.” Active: “They could eat Jane’s soup in ten minutes.” (6) “Had been”: Passive: “Jane had been sure her soup would taste good.” Active: “Jane thought her soup would taste good.”

Sa – Simultaneous Action – Having a character do something that’s physically impossible; doing two things at the same time. Common when a sentence starts with a word ending in “ing.” Incorrect: “Pulling out of the driveway, he drove down the street.” Correct: “He pulled out of the driveway, (and) then drove down the street.”

Manusformattering

Något jag ibland funderar över är de praktiska detaljerna kring hur man skriver sitt manus. Hur skriver man ut titeln? Hur markerar man dialog? Var ska sidnumret stå? Hur stort ska indraget vara på ett styckes första rad?
Man kan ju gå lite på känsla, och göra som man själv tycker ser snyggt ut. Frågan är bara hur ens freestylande tas emot av förlagen.

Idag stötte jag på en intressant amerikansk sida, där en kille vid namn William Shunn har gjort detaljerade beskrivningar hur man ska formattera sin novell eller roman eller poesi. Det var intressant läsning, och jag fick åtminstone ett par aha-tankar när jag läste igenom sidorna. Som att INTE ha rak marginal till höger (vilket jag hade när jag skickade in min roman), eftersom det skapar olika stora luckor mellan orden beroende på radernas ordmängd, något som kan störa läsupplevelsen.

Här är en direktlänk till hur man formatterar NOVELLER (short storys).

Här är en direktlänk till hur man formatterar ROMANER (novels).

Här är en direktlänk till hur man formatterar POESI (poem).

Observera att detta främst kan relateras till den amerikanska marknaden. Jag vet inte hur hårda de svenska förlagen är. Så långt jag sett på deras resp hemsidor är de inte speciellt hårda på formatet. Det räcker ofta med att köra Courier (i 11 eller 11,5 punkter) eller Times New Roman (i 12 punkter), och 1,5 radavstånd.
På amerikanska submission-sidor till antologier och novellsamlingar är de däremot stenhårda, och slänger kategoriskt allting i papperskorgen som inte ser ut exakt som länkarna ovan beskriver.

Bokshopping i London #2

Det blev inte bara prosa och graphic novels under Londonvistelsens bokshopping. Givetvis passade jag på att införskaffa några böcker som rent konkret kan förbättra det jag själv arbetar med.
Samtliga av dessa böcker är köpta på Waterstones, Londons största bokhandel med fem våningar, alldeles nära Piccadilly circus.

Waterstones ingång på Piccadilly.

Där var det ett rent nöje att gå runt och bara känna atmosfären, och bläddra i det galet stora utbudet. Bland annat fanns det ett bord med bara Scandinavian crime på kriminalavdelningen, där i princip alla de svenska författarna (Läckberg, Mankell, Roslund&Hellström, Kepler, Alvtegen) fanns representerade. Dom hade tre hyllor med bara Cozy crime, dvs den typ av crime som Camilla Läckberg är drottning på.
Och givetvis var deras horroravdelning ansenlig. John Ajvide Lindqvist hade en egen markerad hylldel.

Dottern fångade mig på skräckavdelningen. 

Böckerna jag handlade då?
Först ut två böcker som på det ena eller andra sättet berikar mitt skräckskrivande.

Boken till vänster heter Writing the paranormal novel, och ger en massa (förhoppningsvis) bra råd om hur man adderar det övernaturliga till sin historia, eller hur man får sitt övernaturliga uppslag att bli en naturlig del av en story. När jag bläddrade i den fanns där en mängd spännande tankar och knep. Bokens olika huvudkapitel heter Gathering the elements, Summoning the characters, Casting the words och Banishing the book. Om en idé eller knep av tjugo fungerar, så är boken värd sina 14.99 pund!
   Boken till höger har jag letat efter (efter iallafall något liknande). Såklart finns allt kring det här ämnet på nätet, men inte så fantastiskt matigt och väl uppställt och PÅ SAMMA PLATS som i denna. Den heter The Element Encyclopedia of Ghosts & Hauntings. Här finns allt som har med spökerier och hemsökelse att hitta, uppställt i bokstavsordning. Till saken hör att jag just nu arbetar med en ny romanidé som eventuellt skulle kunna bli en serie böcker om det vill sig väl. Den tar plats i en värld där spökerier spelar en viktig del, och jag är i enormt stort behov av att få varierande uppslag kring ämnet. Ju mer desto bättre - och här finns galet mycket saker som jag inte ens visste existerade. Så den här boken kommer absolut visa sig värd sina 12.99 pund.

 

Sen hittade jag THE engelsk uppslagsbok kring vad saker heter på engelska: Visual dictionary. Jag sitter just nu och översätter ett gäng noveller som jag skrivit till engelska (mest på kul). Och då stöter man hela tiden på detaljer som man helt naturligt inte har en aning om vad de heter, och som heller inte finns att hitta i någon svensk-engelsk uppslagsbok, därför att de av utrymmesskäl helt enkelt inte kan ta med varenda pluttdetalj av vad saker heter. Jag har under årens lopp suttit och letat på Bokus och Adlibris efter någon liknande bok, men inte hittat rätt eftersom jag inte vetat vad jag skulle använda för sökord. Men på Waterstones ordbokshylla stod den!

Det hela är lika enkelt som genialt: man har en sprängskiss på nånting. Sen har varenda pytteliten detalj markerats med sitt namn. Som här, en tvättmaskin:

 

 

 

Eller som här, en människas tarmsystem:

 

 



 

Boken innehåller 670 sidor av sprängskisser, uppdelade i ämnesområdena Universe, Prehistoric earth, Plants, Animals, The Human body, Geology/geography/meteorology, Physics and chemistry, Rail and road, Sea and air, Visual arts, Architecture, Music, Sports och The Modern world.
Detta var resans dyraste bok på 30 pund (ca 300 kr), vilket ju inte är dyrt alls för ett sånt här praktverk!

Stephen King om novellskrivande

Novellen är en otroligt inspirerande skrivform.
Många kul idéer man får är inte mer än just en kul idé. Effektiv, fascinerande, men inte så mycket mer än en raggadadish-trumvirvel. Första terminen skrivarkurs producerade vi en ny novell till varje ny lektion. Det var otroligt kul att upptäcka hur skrivandet lossnade med det korta formatet, och hur mycket man kan få in på bara ett par sidor. Den allra första novellen jag någonsin skrev till den allra första lektionen vann jag senare en novelltävling med (mer om det i ett annat inlägg).

En som skrivit många bra noveller - och som fått många bra noveller adapterade till kanske inte lika bra långfilmer -  är mästaren Stephen King.
Här är ett klipp där han pratar om att skriva noveller.