Kittens - som Janne Karlsson ser den

Hedrande!

Under samtal om någonting helt annat med illustratör Janne "Svensk apache" Karlsson så framkom det att han är ett stort fan av min novell "Kittens with chainsaws" som publicerats i såväl Eskapix som amerikanska antologin "Undead living". Och då kom jag på att det vore himla kul om han hade velat kanalisera sitt gillande i en illustration, så jag bad honom göra det. Och det ville han. Jättekul! Så några dagar senare dök det upp en bild, inspirerad av stämningen i novellen (innan helvetet brakar löst). En väldigt fin bild!

För att komma i stämning - ett litet utdrag ut novellen:

Klockan är bara tre, men ljuset som faller in genom det dammiga fönstret börjar redan avta när solen sänker sig bakom den täta granskogen. Han tänder glödlampan i taket. Ljuset lägger en gul hinna över det lilla träskjulets innandöme.
   Trädgårdsredskap. Skeva utemöbler. En obrukbar moped. En trähammock utan tak. Motorsåg, yxa och grensåg i ett hörn. Och så arbetsbänken med verktygsväggen.
   Stig stryker frånvarande med handen över den kala hjässan som känns sträv efter ett par dagar utan hyvel. Han väljer bland filarna på väggen, fastnar till slut för gängfilens långsmala rundade form.
   Han sätter sig på huk och justerar zinkbaljan en gång till. Ser till att den står placerad rakt under kattkräket som han hängt uppochner i ett smalt rep från kroken i taket.

Och så bilden... 

Kittens with chainsaws - olika utgåvor

KITTENS WITH CHAINSAWS var novellen som jag begick publiceringspremiär med i Eskapix.
Sedemera blev den även antagen och publicerad i den amerikanska antologin UNDEAD LIVING.
Här en liten visuell jämförelse mellan de två utgåvorna.

Först har vi den amerikanska UNDEAD LIVING.
Nja, inte så snyggt, varken med den målade bilden eller kantiga layouten.

Sen ESKAPIX utgåva BRINN ERA DJÄVLAR! BRINN!
(titeln är f.ö. hämtad ur min novell). Jo, denna är väldigt snygg!
Användandet av Grünewalds målning är briljant, och layout enkel och stilfull.

Table of content i den amerikanska antologin. 

På sidan 95 hittar man Kittens.

Och så novellens förstasida. Inga krusiduller, pang på.
Möjligen är typsnittet inte så himla kul på titeln.

Det finns ingen innehållsförteckning i ESKAPIX bok,

så här är en bild på novellens förstasida.
Här är författarpresentationen lagd ovanför titeln,

vilket jag tycker är bättre och mer logiskt. 

Blir mer sammanhållet när titel och text "sitter ihop".

Kittens with chainsaws does america

Det här var riktigt, riktigt roligt!
Min novell som jag debuterade med i Eskapix en gång i tiden (well, det är mindre än ett år sen), "Kittens with chainsaws" har fått ett amerikanskt hem.

Det är förlaget Sunbury press som plockat in den engelska översättningen i antologin "Undead living - contemporary undead". Här kan man köpa boken, som kommer både i tryckt format och som ebok (det har som sagt varit viktigt för mig när jag skickat in mina texter, att samlingen ska komma ut som fysisk trycksak).

Så här ser omslaget ut:

Om jag ska vara riktigt ärlig så är väl layouten och själva bilden sådär, men det är skit samma - jag blir publicerad i en amerikansk antologi, punkt slut!

Så här ser listan på de medverkande ut:

Feeding Frenzy – Michael Collins

The Supreme Race – Catherine Jordan

The Storm - Kristina Mosley

The Collextors - Fallon Stoeffler

Angel Of Mercy - Joseph Rubas

Night Drive – C. Inferno

Encounter In The Dead Of Night… - Sergio Palumbo

Kittens With Chainsaws - Johannes Pinter

Even The Great Will Fall – Thomas M. Malafarina

Handsome Jack – C. M. Saunders

Richard The Vampire – Joshua Malbin

Responsibility – Paul Stansfield

The Benefits of Being Dead - Benjamin Blake

The Price Of Rice – Mark Slade 

Detta blir samtidigt lite av ett jubileum - det är den tionde novellen som jag får publicerad!

Medverkan i novellsamlingar

Jag älskar att skriva noveller.

Till skillnad från romaner som måste ha en viss längd för att bli just en sån, så kan man i novellformen ta en idé och sen putsa den och putsa den och putsa den tills den blir en klart skinande pärla. Ju mer man putsar desto mindre blir pärlan, men ofta skiner den allra mest i det kortkorta formatet, eftersom idén är som allra naknast då.

Det sista halvåret har jag kontinuerligt skickat in noveller åt alla möjliga håll. Det har både varit noveller från de två terminer av skräckskrivarkurs på Folkuniversitetet som jag gått, och nyskrivna texter.

Jag har dessutom tagit kontakt med en väldigt duktig översättare till engelska, som ursprungligen är från USA, som kan både flytande svenska och flytande engelska. Han har hjälp mig med översättningen av några av de bästa novellerna, för att jag ska kunna skicka in dem till amerikanska antologier.

Det där sista är ett kapitel för sig. Varför inte bara hålla sig till Sverige? Jo, för att utbudet av möjligheter att få noveller utgivna i det här landet är extremt begränsade. I USA finns en uppsjö av skräckantologier på alla upptänkliga teman.
Förvisso är konkurrensen så väldigt mycket större där. Jag har inga siffror, men jag antar att aspirerande skräckförfattare over there kan räknas i åttasiffriga tal. Men hey, man kan inte vinna något om man inte försöker, så jag försöker.

Den senaste månaden har alla inskickningar börjat ge resultat!

Det började bra med Eskapix i februari i år och "Kittens with chainsaws". Och Henrik som ligger bakom Eskapix gillade även novellen "Viewmaster" som kommer i nästa nummer under hösten. Eskapix ligger väldigt nära mitt hjärta, och är en unik megafon för en av mina starkast ljudande berättarröster som jag har i mig - den som är lite mer morbid och som gillar att ta ut svängarna! Det är en röst som jag alltid kommer att återkomma till, eftersom jag har behovet att skriva av mig de där mörkare, starkare ideerna. Om Eskapix vill fortsätta ha mig så kommer jag alltid ha bränsle att elda med i deras panna!

Men sen har det börjat hända saker på lite andra håll.

Strax innan sommaren blev jag med i Swedish zombies antologi "Bländverk" på temat zombies (finns som gratis ebok på smashwords). Min text "Den där saken som hon kallade ring" var en flash fictionhistoria som berättades ur en zombiekvinnas POV, och hur hon attackerar en man och en pojke som i ett tidigare liv var hennes familj. Den skrevs under andra terminen skräckskrivarkurs för Anders Fager.

Sen har jag under sommaren fått tre roliga antagningar till lika många antologier.

Den första är svensk, heter Bonne Nouvelle och är en relativt ny och återkommande antologiutgåva på olika teman (förra numret finns här, återkommer när mitt nummer kommer). De gillade och vill ha med novellen "Taket utan krok", en omskriven text som jag författade den allra första lektionen den allra första terminen för Anders Fager på Folkuniversitetet.
Det är en Lovecraft-inspirerad sak om en hantverkare som ska måla om ett tak i en obebodd lägenhet på Östermalm. Takets yta påminner om en fosterhinna.

Nästa antagning var till en amerikansk antologi! Namnet på denna är "Dark bits" och det lilla förlaget som ger ut den heter Apokrupha. Det är en flash fictionsamling med olika skräcknoveller. Jag fick med en text som heter "To kill a ghost". Också den skrev jag för Anders Fager. Den berättas ur en liten flickas POV, och beskriver hennes samtal med sin döda mamma. Hon berättar om sin hemske far som hon råkat döda för några dagar sedan, vars fotsteg hon nu hör i trappan.

Och så, för ett par dagar sen, fick jag ännu ett positivt besked från ännu en amerikansk antologi. Den här gången finns ett tydligt tema: "Bones". Boken fokuserar helt enkelt på berättelser om det mänskliga skelettet. Förlaget som ger ut boken heter JWK PUBLISHING, och drivs av eldsjälen James Ward Kirk som ger ut antologier med olika teman på löpande band (som sagt, det finns en marknad för det här i USA).
Av naturliga skäl hade jag ingen färdig text om skelett (det var ganska länge sen som jag tyckte att skelett var det läskigaste som finns). Så jag satte mig ner och skrev en ny.
Resultatet blev "The big bones diet". Big bones är engelska för kraftig benstomme. Den handlar om en överviktig man som råkar arbeta som kirurg, som kommer på den perfekta bantningsmetoden.

Den sista antagningen var extra rolig eftersom jag specialskrev en text för ett givet tema som uppenbarligen träffade rätt. Jag tror att det kan vara bra att fungera på det sättet - att få ett tema och sen komma på en kul idé som skrivs på ett tillräckligt övertygande sätt. Att kunna jobba på beställning, att kunna komma på starka koncept genom att bildligt talat trycka på sin inspirationsknapp.
Det gav mig dessutom blodad tand - nu kommer jag att se på de kommande antologierna på ett annat sätt. Inte som att "nä, den går bort eftersom jag inte skrivit en text på det temat", utan "ja, jag skriver något på det temat och skickar in".

Ett kriterium jag har när jag väljer vilken samling jag ska skicka in till är om de kommer ut som trycksak/bok eller inte. Jag vill kunna ha min text i bokhyllan, kunna ta fram den, känna på den, visa upp den och vara stolt över den.

Swedish Zombie intervju med mig

Vad roligt! Idag (7 juni) publicerar Swedish Zombie en intervju med mig i egenskap av författare som arbetar med Eskapix. Blev faktiskt riktigt bra, mycket tack vare bra frågor från Jonny på SZ. Här publicerar jag ett utdrag ur intervjun. Annars finns hela intervjun på denna länk.

Vilka känslor tycker du att det är mest intressant att försöka väcka med en novell?

Små sensationer. Vad det än må vara för små sensationer. Att läsaren ba’: ”ja jäklar!” Både som läsare och författare är det det jag främst söker i en novell. En stark historia som tar vägen nånstans som läsaren inte förväntar sig. Eller en läskig eller sexig scen som tar ett rejält punggrepp på läsaren. Eller en rent intellektuell kick som får en att se runt hörnet på ett viktigt ämne.

Hur skulle du beskriva dina texter? Vad kan läsaren förvänta sig?

Jag är gammal filmare, så jag tror att jag har en lite filmisk och konceptuell approach till det där med storys. Att mina historier mycket handlar om en extern och väldigt påtaglig setup där jag placerar min huvudkaraktär, som nästan lika gärna skulle kunna funka som filmmanus. Men sen gillar jag att grotta in mig i hur karaktärerna reagerar på och känner för det den är med om. ”Det inre livet” är ju en lyx som man som filmare har väldigt begränsad access till (man kan ju liksom inte filma inne i huvudet på folk). Och det är väl det som gett mig en sån enorm aha-upplevelse kring att skriva prosa, man jobbar inte bara på bredden utan även på djupet. 

Bjussa på ett exempel på någonting typiskt som får dig att börja skriva? Vad inspirerar dig?

Man får inspiration från de mest märkliga håll. Det kan vara nåt man hör på radion som man vill skriva om. Eller så spinner man lite kring en bild man sett, eller en känsla som man upplevt, eller skulle vilja uppleva. Jag såg nån sängreklam, och då började jag fundera kring det där med att sova och ha mardrömmar, och så landade jag i en ide kring en man som går igång på att hänga i kedjor i taket med krokar fastsatta i huden – hur ser en sån persons värsta mardrömmar ut? Eller det klassiska att man ska gräva där man står, och utgå från egna erfarenheter. Jag har nyss skrivit en rätt magstark novell med avstamp i inträdesprovssituationen man får genomgå för att bli med i Mensa (jag har själv gjort detta), ett rätt ovanligt men tacksamt ämne för en skräckis. Så det finns gott om inspiration för att börja skriva.

Sen måste jag framhålla det oerhörda värdet i att Eskapix finns! Det är enda stället som jag blivit publicerad på, och det är enorm kick för en författare att bli det! Att veta att det finns en kanal för den här typen av skruvade historier, för en oetablerad författare som jag, gör enormt mycket för ens skapande och självkänsla då jag vet att min text inte bara kommer stanna i byrålådan (well, sen måste den såklart hålla en tillräckligt hög standard också för att komma med, men det är en annan femma). Och med den grupp av kreativa förtappade själar som Eskapixgänget består av: det är ensamt att vara författare, det är viktigt att ha en tillhörighet och plattform, och jag tror att i det här sammanhanget så knuffar alla varandra framåt mot nya stordåd! Var jag än hamnar med mitt författarskap i framtiden, så kommer Eskapix att vara ett av fundamenten som det vilar på!

Vad är det som får dig att intressera dig för fantastik?

Den där extra dimensionen av magi som ligger som en hinna utanpå den vanliga verkligheten. Själv får man ju aldrig vara med om detta. Så då ser man sig omkring där man står i snabbköpskön eller i busskuren, och så funderar man: ”what if...”. Och vips så har man en ny historia.

Har du något ännu inte uppfyllt mål med ditt skrivande?

Få en roman publicerad. Och en novellsamling.

Säg en författare som betytt mycket för dig. Ja, du får bara välja en!

John Ajvide Lindqvist. Delvis för hans texter (både ”Låt den rätte komma in” och ”Hanteringen av odöda” är kalas, de nästkommande var inte lika bra). Men framför allt för att han visar att det går att försörja sig på att vara skräckförfattare i Sverige. Det är ju knappt nån annan som kan det. Men om nu EN kan, så borde väl förr eller senare EN TILL kunna det. Eller?...

Lyssnar du på musik när du skriver? Vad brukar det i så fall vara?

Nej. Jag kan inte gå in i min historia 100% om jag har störande element runt mig. Skulle inte kunna skriva ute på t.ex ett café heller.

Vad brukar dina mardrömmar handla om? 

Aldrig monster eller konstiga världar. Det brukar mer vara skrämmande saker som händer mina barn eller min fru. Jag får nog utlopp för de där mörka, destruktiva sakerna när jag skapar. Sen kan jag tänka mig att jag som påhittare av läskiga och frånstötande saker har en lite högre tröskel för att känna obehag. Jag såg nån skitäcklig video på youtube häromsistens om fanatiker som högg sig själva över ryggen med machetes så att köttet delades. Fy fan. Men jag tror att när jag upplever en sån vidrig sak så samlar jag ihop de känslorna som jag får, och så lägger jag dem i en säck som jag sen kan titta ner i när jag är i behov av en motsvarande känsla när jag skriver en novell. Man kan som skräckförfattare recycla starka känslor, ta hand om dem på ett medvetet och konstruktivt sätt, och det kan göra att man inte plockar upp dem när man sover och drömmer.

Bloggar om "Kittens with chainsaws"

Nu har jag hittat de två första bloggarna som tagit upp Eskapix antologi "Brinn era djävlar! Brinn!" där min novell "Kittens with chainsaws" finns med.

Först ut är Swedish zombies, som föredömligt radar upp samtliga texter/serier och tycker till om varje. Om "Kittens..." skriver man:

Med glatt humör tar sig Pinter an skräckförfattaren och djurplågaren Stig ”Styx”Lagercranz i den här splatterfesten till novell. Den gjorde mig först aningen förbryllad. Det blev inte den sortens historia jag inledningsvis trodde det skulle vara. Och gott så, man ska inte inbilla sig att man begriper allt. Det är full fart och riktigt roligt. Visst finns frågetecken kring katternas fysionomi, men vad gör det när författaren bjussar på en så här härlig slap stick-dänga! En varning kan vara på sin plats, kanske är den inget för crazy cat-ladies (ett undantag hittar ni dock här). Så här kan frimodigt djurplågeri låta: ”Här kommer helvetet!”


Sen är det bloggen "(inte så) anonyma biblioholister" som lägger stort fokus på just "Kittens...", och de skriver:

Brinn Era Djävlar! Brinn! bjussar bland annat på en bra novell av Pål Eggert (aktuell med boken Borde vara död som snart recenseras i en blogg nära dig), men det som satte sig allra hårdast var novellen Kittens With Chainsaws av Johannes Pinter. Det var ännu en av de texter som gjorde fysiskt ont i mig att läsa, men vars upplösning fick mig att le mycket mycket elakt. Omistlig twist för mig som zombieälskare men som sagt: min inre crazy cat lady tog en del stryk. Någon vecka efter att jag hade läst skrevs det om elakheter i Göteborg och det var tämligen omöjligt att slå Pinters historia ur skallen när jag läste artikeln. Kom igen katterna. Wake up!


16 maj skrev bloggen From beyond om boken. Betyget hela samlingen för är 6,5 av 10 (lite snålt kan tyckas), och så här skriver de om "Kittens...":

 Nästa novell är skriven av Johannes Pinter, som regisserat bland annat den svenska thrillerskräckisen Sleepwalker, och heter Kittens with chainsaws. Även Pinter gör debut i Eskapix och berättar här om författaren Stig ”Styx” Lagercrantz som gjort sig populär med sina våldsamma kriminalböcker. Stig har förutom sitt skrivararbete en minst sagt makaber hobby, som går ut på att tortera och döda katter, vilka han sedan begraver. Han gör detta avskilt från civilisationen, i huset där han skriver sina böcker. När Stig en stormig natt vaknar av en kraftig åsksmäll, visar det sig vara betydligt mer än bara dåligt väder som pågår. Katterna han så grymt behandlat illa har återvänt, i varierande ruttna former, och är fast medvetna om att ge tillbaka för allt de får utstå. Liksom handlingen antyder siktar Pinter mer åt det mörkt humoristiska hållet än det allvarliga, och det funkar bra här. Idén med hämndlystna katter som beväpnar sig med allehanda tillhyggen (ja, titeln får en förklaring!) är kul bara den, och Pinter lyckas väl printa ner det hela på papper. Det resulterar i en fartfylld och underhållande åktur till berättelse som vare sig sparar på kreativitet eller våld.

Jättekul med lite uppmärksamhet. Jag kommer att uppdatera detta inlägg vartefter, om jag stöter på någon mer blogg eller annat forum som tar upp "Kittens...".

Splatterpunk

Det här är intressant! Det här är mycket intressant!
En god vän som läst min novell "Kittens with chainsaws" i Eskapix senaste antologi sa att jag just hade skrivit splatterpunk. Splatter-what?, undrade jag. Splattret kan jag förstå. Men jag var tvungen att kolla upp termen.

Splatterpunk visade sig vara en strömning främst inom den anglosaxiska skräcklitteraturen på 80-talet. Termen myntades av författaren David J Schow under World Fantasy Convention 1986, och syftade på en extremt våldsam, blodfrossande form av skräck med klara referenser till de italienska giallo-filmerna från 60- och 70-talet av Argento, Bava mfl.
Ett antal författare hade, utan någon gemensam tanke, skrivit denna typ av bloddrypande våldsamma skräckhistorier, som en reaktion på en hittills rätt tillrättalagd form av horror. Och när de kom samman så fann de att de just hade uppfunnit en strömning.

"Splatter" är ju uppenbart vad det betyder, och "punk" kom sig av en anarkistik tanke att vända uppochner och inochut på den invanda och prydliga. Termen var till viss del en blinkning åt Gibsons cyberpunk-håll.
Idag saknar formen sin ursprungliga relevans, eftersom varenda polisserie på tv, som "CSI" eller "Criminal minds" är lika ingående i sitt förevisande av brott och skador som italiensk splatterfilm en gång var.
Här är en intervju med en av männen som var med när det begav sig, John Skipp. Han har mycket spännande saker att säga!



Här är en länk till "Splatterpunk 101", där historien bakom uttrycket finns berättat.

Här är amazons lista på de bästa splatterpunkböckerna.

Här är en länk till en sida där en massa splatterpunklitteratur kan införskaffas.

Jag hade inte läst någon splatterpunk trodde jag, men Clive Barker är en av företrädarna (inte med allt, men med en del av det han skrivit).
Jag har just köpt termmyntaren David Schows klassiska novellsamling "Lost Angels" (1990), en novellsamling som utspelar sig i hans kvarter i Hollywood, LA.

 

Schow har även skrivit filmmanus till "Terror på Elm street 5" (1989) och "Leatherface - Motorsågsmassakern 3" (1989). Återkommer med reflektioner på "Lost angels" när jag fått hem och läst den.

Kittens with chainsaws - smakprov

Om man har en blogg om skrivande, så kan det ju passa att slänga in nån text som man skrivit. Så här kommer ett utdrag ur novellen "Kittens with chainsaws" som just publicerats i Eskapix antologi "Brinn era djävlar! Brinn" (namnet kommer förresten från en replik ur min novell, fast den repliken finns inte med i det här utdraget).



KITTENS WITH CHAINSAWS (utdrag)

BOOM! Ljus och smäll exakt samtidigt.
      När Stig kommer till sans har han på något sätt redan hoppat upp ur sängen, omtöcknad och stirrig. Det tar ett par sekunder innan han orienterar sig där han står och svajar i mörkret. Usch, han hade en sån hemsk dröm. Han försöker minnas, men det går inte. När urladdningen lyste upp världen släcktes bilderna i de dunkla delarna av hans hjärna.

Stående under det skyddande taket på altanen ser han genom regnet hur den högsta granen i skogen brinner. Blixten slog ner i hans gran. Skit också, hoppas inte det blir något problem.  Han betraktar hur regnet dämpar flammorna, håller dem under kontroll. Stig andas ut. Hur hade det sett ut om brandkåren kommit tutande och klivit rakt in i en katt-massgrav. Hade han kunnat bli straffad för det? Hur många år får man för katt-mord? Stig flinar. Anteckning till mig själv tänker han; kolla kattgraven imorgon. Han går in och stänger dörren.

Månen hittar en glipa i regnmolnen, kastar en strimma blått ljus genom rummet. Han går genom det kombinerade vardagsrummet och köket, där datorn står nedsläckt på soffbordet bredvid tre tomma flaskor Staropramen och en halvfull plastbunke grillchips. Förbi trappan till övervåningens båda sovrum och in i det lilla badrummet.

Han bryr sig inte om att stänga dörren när han ställer sig bredbent över toalettstolen och drar ner mjukisbyxorna. Han slappnar av och låter med en utandning resterna av kvällsölen lämna kroppen.
 Ett svagt klirr-ljud får honom att nypa av strålen när hela hans kropp spänns i plötslig beredskap. Vad var det? Glas som gick sönder? Han lystrar medan han med stor möda försöker klämma ur sig de sista dropparna. Men han är inte kissnödig längre.
I samma ögonblick som han trycker på spolknappen hör han ljudet av rörelser från vardagsrummet, som omedelbart dränks i toans öronbedövande spolljud. Fan också att han hann trycka ner knappen. Stig försöker irriterat urskilja något ljud genom det kraftiga bruset.
Han rycker till då han hör en låda i köket falla till golvet. Det var inget problem att höra, liksom han med all önskvärd tydlighet även hörde gafflar och skedar spridas över köksgolvet. Och knivar.
Nu blir Stig med ens rädd. Någon är i stugan med honom. Någon som tar sig väldiga friheter med hans inredning och bohag.
Han ser sig om i det mosaikklädda badrummet efter något att försvara sig med. Tandborste. Tvål i en repögla i duschhörnan. Han väljer toaborsten, mest på grund av dess längd.
Han ställer sig med ryggen mot väggen, toaborsten höjd. Känner sig omåttligt fånig. Men alternativet, att inte hålla i nånting alls, är på nåt sätt ännu värre.

”Hallå?” ropar han osäkert. Inget svar. Såklart.

Han står stilla och lyssnar. När toalettstolens behållare fyllts med vatten övergår brusandet äntligen i tystnad. Stig hör tassande från olika håll därute i rummet. Låter som flera djur. Råttor? De har aldrig haft råttor här. Han såg en död skogsmus en gång (i munnen på en katt som han sedan kapade huvudet på med en slö bågsåg), men det räknas väl inte. Förmodligen är det några djur som sökt skydd från regn och åska, och förirrat sig in i stugan. Hur som helst är det nog ingen människa.
Då känner Stig åter vågen av värme fortplanta sig i kroppen. Detta är ju ingen farlig situation. Han har kontroll här! En flock små djur. Vad kan de göra honom? Detta är ju i själva verket en ny variant av ett välkänt scenario: Stig vs. ett litet djur. Bara det att nu kommer det inte att ta slut efter ett djur. Han ska ta fast så många han kan. Sen ska de, ett efter ett, bittert få ångra att de tog sig in i hans revir. Kanske till och med kan inspirera till en ny roman. Eller i alla fall en novell. Finns väl inte tillräckligt med intrig att fylla upp 350 sidor.
Stig smyger ut ur badrummet. In i vardagsrummet. Framför sig hör han ljudet av små tassar som kilar över trägolvet. Han lägger undan toaborsten och greppar en sopkvast. Djävla kräk. Dom ska ångra att dom–

Stig ylar av smärta och överraskning när han känner ett kraftigt stick i baksidan av vaden. Han virvlar runt, viftar på måfå med kvasten. Ser en luden kropp försvinna bakom soffan.
Han känner efter med handen. Byxbenet är blött. Stig försöker tända golvlampan vid soffan utan framgång. Medan han ser sig om haltar han över till väggknappen, men inget händer när han trycker på den heller. Strömmen måste ha gått.
Han känner på benet igen. Jäklar vad ont det gör! Vad sjutton var det som högg honom? Klor?

Vid spisen får han tag på en tändare. Dess låga ger tillräckligt med ljus för att han ska se att byxbenet har en röd fläck av blod. Stig biter ihop av ilska, de små jävla skitdjuren ska inte komma in hos honom och skada honom i hans eget hem. Hela tiden hör han det mjuka krafsandet och tassandet över golvet, alltid på andra sidan saker i rummet.

Han tar en kastrull från spisen. Kastar den genom rummet. Med ett skrällande studsar den över tevefåtöljen så det stänker tortellinirester över rummet. Sonja kommer inte uppskatta ostsåsen på Marimekko-gardinen. Till hans stora tillfredsställelse skapar oljudet kaos i mörkret. Mjuka kroppar rör sig åt olika håll.
Med blicken flackande i rummets mörker trevar han med vänsterhanden efter ännu en kastrull. Då känner han ett slag över handen. Han vrider på huvudet.
Det tar en sekund innan han förstår att han ser en katt. Det ser ut som om det har rullat sig i leran utanför innan den kom in.

Djuret är smutsigt och tovigt av jord och svart blod. Dess kropp är bruten och skev. Men trots alla skador står den upp på bakbenen. Och den har just naglat fast Stigs hand vid skärbrädan med en stor köttkniv. Det tar ännu ett par ögonblick innan synapserna i Stigs kropp kopplar att det gör fruktansvärt ont att ha en kniv körd genom handen. Men när han fattar alltihop skriker han. Han tappar kvasten och skriker för det gör så förbannat ont.

...

Man kan beställa "Brinn era djävlar! Brinn!" på Eskapix hemsida.