Svenska novell-länkar

Idag handlar det om noveller. Men inte hur man tänker eller skriver en novell, utan vad man kan göra med sitt färdiga manus.

För några veckor sedan hade jag ett inlägg om hur man kan översätta och skicka in noveller till amerikanska tävlingar och antologier. Idag lägger jag fokus på svenska motsvarigheter.
Det finns inte så många alternativ i det här landet om man vill tävla eller bli publicerad med sin novell. Men efter lite googlande och grävande i mina egna erfarenheter så kommer här en lista som ändå är rätt matig.
Det brukar inte vara lika hårt med formateringen av noveller här, men det är lika bra att dubbelkolla om de önskar ett visst typsnitt eller sidantal innan du skickar in din text.
Ersättning är väldigt olika, från äran eller ett gratisex av boken, upp till 10000 kronor.

Bli publicerad!

• Eskapix, förlaget med fokus på det alternativa och subversiva, med slagsida åt skräck.
• Sparv, litterärt onlinemagasin som publicerar noveller och poesi på sin hemsida.
• 3 kilimanjaro. Skaparna av förlaget Söt Robot och bloggen Swedish Zombie publicerar fantastik. Sista datum för deras senaste novelltävling ”haunted house” passerade precis, men håll ögonen öppna efter fler.
• Bloggen Swedish zombie publicerar skräcknoveller.
• Bonne nouvelle, kallar sig tidskrift i pocketformat, ger ut novellsamlingar som delvis är tematiska. Har för tillfället intagningsstopp, men det kan vara värt att återkomma senare.
• Gorgon magazine, webbpublikation som publicerar fantasy, skräck och sci-fi-noveller.
• Affront förlag. Ger ut scifi-romaner och antologiserien Maskinblod. Maskinblod 3 står snart för dörren, skicka in din bästa scifi-novell!
• Andra världar är både en bokmässa och ett förlag som i år ger ut steampunknovellsamlingen ”I varje ångetag”. Kan vara värt att hålla ögonen öppna efter en eventuell fortsättning eller andra antologier.
• Catahay ger ut antologier på olika teman inom genrerna scifi, fantasy och skräck. Deras femte samling kommer ut i år – håll koll efter nummer sex.
  
• Tidningen Skriva har en stor novelltävling 2014, med en förstaprissumma på 10000 kronor. Dessutom har man mindre tävlingar i varje nummer.
• Umeå litteraturfestivals novelltävling, med en vinstsumma på 100.000. öppnar senare under 2014.
• Författartipsbloggens lista på aktuella skrivartävlingar.
• Skrivarsidans novelltävling med fritt tema.
• Mix förlag, ingår i Bonnierförlagen, tar emot manus för eventuell publicering, både noveller och romaner. Ger endast ut i digital form.
• Novelle är ett forum på nätet för novellförfattare. Man blir medlem och publicerar sin text, och läser och kommenterar andras noveller eller dikter.
• Kapitel 1. Du ”blir medlem, publicerar dina texter och skapar böcker på nätet”. De har dessutom månadens novelltävling, och så småningom ges vinnarna ut i en gemensam e-bok.
• Ligga med P3. Skriver du erotiska noveller är detta länken för dig! Skicka in max 2 A4-sidor, får den inläst och sänd i P3.
• Hemmets veckotidning. Länk till deras novelltävling förra året, håll ögonen öppna efter kommande. Köper även in noveller.
• ICA-kuriren. Länk till deras novelltävling förra året, håll ögonen öppna efter kommande.
• Allas veckotidning. Länk till deras tävling 2012, de köper även in noveller
• EDIT: Hoi förlag publicerar noveller av etablerade och oetablerade författare (om du är beredd att betala för det).
• EDIT: Ariton förlag söker bidrag till en antologi om personlig utveckling, deadline 6 april.

Om någon av länkarna skulle vara fel, eller om någon fakta inte stämmer, eller om det finns någon mer länk som jag missat, så kommentera gärna i kommentarsfältet så justerar jag.

Detta var ett inlägg i debutantbloggen 2014.

Eskapix svarta hjärtebibliotek

En teasertrailer har dykt upp på internet som promotar en ny satsning från Eskapix press: "Mitt svarta hjärtebibliotek". Den är klippt av mig, efter en kreativ brainstorming mellan mig och redaktör Holmström. Satsningen innebär att de kommer att ge ut en rad novellsamlingar, där varje samling är dedikerad en specifik författare.

Mitt namn finns nånstans i teasern, vilket såklart innebär att det så småningom kommer dyka upp en Pinter-novellsamling i handeln. Roligt, jag älskar noveller, och det är fantastiskt att få ge ut en hel samling som till 100% är sprungen ur min hjärna. Jag har redan tänkt ut ett tema till min samling, nu ska jag bara finna på passande noveller. Ett kärt besvär!

Så här ser teasern ut:

Att ge ut noveller på engelska

För några veckor sedan skrev jag om bekräftelsebehov och ”att bli läst och sedd”. Jag tänkte plocka upp det ämnet idag igen, och främst den del av texten som handlade om att skriva noveller och få dem översatta och publicerade i till exempel USA.

Varför inte börja med att skriva om hur man blir publicerad på hemmaplan, kanske någon klok människa undrar. Jodå, jag ska skriva om det också. Men anledningen nu är att jag varit mer framgångsrik på bortaplan. Dessutom har jag ett par relativt färska antagningar som jag tänkte använda som exempel.

Men först: man behöver en text att skicka in. Då finns det ett par olika vägar att gå.

Första alternativet är att sätta dig ner och bara skriva precis vad du känner för. Som man brukar göra. Detta gäller för en av mina senaste antagna amerikanska noveller: ”Caretaker of the moon”. Jag är en av 50 författare som regelbundet skriver flash fiction-noveller för en serie antologier betitlade ”Demonic visions”. Redaktören hade denna plan redan när han sökte texter till bok nummer 1, att välja ut de 50 bästa texterna och sen låta detta gäng bilda en ständigt föränderlig massa av berättelser utan några som helst ramar, i en rad återkommande böcker (här finns den första boken). Så jag lät tankarna vandra fritt och plockade upp en genre som jag i princip aldrig arbetat i: science fiction. Historien är twilight zone-inspirerad och utspelar sig under det ögonblick när Neil Armstrong placerade sin fot på månen och sa sina berömda ord.

Andra alternativet är att använda dig av en text som du redan har skrivit vid ett tidigare tillfälle. Denna väg har jag gått. Rätt många gånger faktiskt. Under mina två första terminer skrivarkurs i skräck producerade jag sammanlagt ett drygt tiotal noveller med allehanda teman och stämningar. Denna lilla skattkista har jag länsat så gott som ner till botten. En risk här är att kvaliteten inte alltid håller så hög standard som den borde, då många noveller skrivits i just syftet att lära sig av sina misstag. Så det gäller att välja med omsorg; först och främst försöka ha omdöme nog att se om en text faktiskt inte håller måttet, eller be någon annan läsa och vara ärlig nog att säga om det inte är bra nog.
Jag har nämligen suttit i andra änden av postgången, och tagit emot alster inte i novelltävlingar men i kortfilmstävlingar. Och oj vilken smörja som skickas in – man blir förbannad på folk för att de tagit upp ens tid med sin undermålighet!
Mina texter fick så pass gott omdöme på skrivarkursen att jag kände att jo, de kan hålla (obs! ALLA texter har inte hållit måttet ska jag tillägga).
En av mina senast antagna noveller platsar här, ”The ceiling with no hook”, för antologin Cosmic horror från Dark hall press. Det var faktiskt den allra första novellen som jag nånsin skrev på skrivarkursen, och är en HP Lovecraft-doftande liten historia om en hantverkare som kommer till en öde lägenhet och ska måla ett innertak som visar sig inte vara ett tak utan mer påminner om en fosterhinna…

Tredje alternativet är att specialskriva en text för en specifik antologi eller tävling som söker texter. Väldigt ofta brukar amerikanska antologier ha teman, basically för att motivera sin egen existens. Vissa av mina gamla texter har gått att skohorna in i teman, men i några fall har jag specialskrivit texter för valda antologier – och det har visat sig fruktbart. Det kräver lite extra betänketid, att hitta på en story som inte är för uppenbar utan har en twist på ämnet. Men det är värt den extra mödan (och kan vara kul att öva sig i att ”skriva en novell på beställning”)! Detta gäller den näst senaste novellen som jag fick antagen, ”Monocling the ghost of the zombie vampire, my love”. Här var det antologin ”Dark monocle – the steampunk monster hunter” som sökte steampunkhistorier som skulle fokusera på någon form av övernaturlig jaktsituation. Det gick ganska fort att hitta på storyn om en man i ett alternativt steampunk-1800-tals-Stockholm som tvingas döda sin älskade tre gånger. Men att skriva steampunk har jag aldrig gjort, så det tog sin tid. Men kul var det, och gav definitivt blodad tand!

När du väl har skrivit din text måste du få den översatt. Här ska jag vara ärlig och säga att jag inte har så stor erfarenhet av att få texter översatta ”professionellt”. Det finns riktlinjer om detta på Författarförbundets sida för översättare. Jag brukar ta hjälp av duktiga människor i min bekantskapskrets. För att hålla kostnaden nere brukar jag först göra en grov översättning med hjälp av Google translate som jag sen kammar till – sen får min översättare i uppdrag att rätta alla fel.

Att formatera sin text rätt är viktigt!

När du har en översatt text måste du formatera den rätt.Detta kan inte nog poängteras hur otroligt mycket viktigare det är än vad vi svenskar ofta vill tro. Om en text inte är korrekt formaterad så slänger de amerikanska redaktörerna den i papperskorgen utan att först läsa den. SÅ noga är det! De får in så många texter, så det är viktigt för redaktörerna att inte behöver lägga onödigt tankearbete på att ”få skallen runt” textens form. Som tur är så finns det en hemsida som visar exakt hur en novelltext ska formateras här!

Ett följebrev måste också skrivas. Du har antagligen koll på detta – det är ju en av de mest intressanta kringgrejerna med författandet, hur man presenterar sig själv och sitt projekt. Men till skillnad från att sälja in en roman till potentiella förlag så handlar följebrevet i det här fallet mest om att presentera fakta om sig själv –insäljandet står själva novellen för. Läs in dig på hur ett bra följebrev (”cover letter”) ska innehålla hos Writers digest eller About.com fiction writing.

”Vad får man betalt för sina texter?” undrar många då inför inskickandet. Det är olika. På många håll får man bara äran, ibland får man äran och ett par ex av boken, på några håll får man 25 dollar eller procent på intäkterna. I stort sett kan man väl konstatera att man inte blir rik. I alla fall inte på pengar. Vill man inte ”ge bort” sina texter så ska man såklart inte göra det. Själv har jag dock fram till nu sett det som ett ändamål att bli publicerad, enda kriteriet jag haft är att antologin ska komma ut som fysisk bok. Det är en dröm, att hålla i en bok som innehåller en text jag skrivit. Jag har i dagsläget kommit upp ca femton olika antologier, svenska och amerikanska.

Nu har du din text klar och redo – var skickar du den då? Då tänkte jag bjuda på lite nyttiga länkar dit du kan skicka ditt väl översatta och rätt formaterade manus. Varje länk bjuder på en massa underlänkar, så det är bara att börja klicka. Jag skriver själv skräck, men om du scrollar neråt så finns sidor för alla typer av texter. Klicka lugnt!

• Dark markets. Sida för skräck/fantasy/scifi-antologier, ezines och tävlingar.
• The horror tree. Sida för antologier och bloggande om att skriva och skicka in skräck.
• Aswiebes market list. Sida för olika antologier och ezines inom skräck, fantasy och scifi.
• Morgen Baileys fantasy, horror och scifi list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom dessa genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
• Ralan.com. Listar antologier rangordnade efter hur mycket de betalar, från ”pro” till ”token”.
• Once upon a romance. Lista över en massa förlag som fokuserar på romance, många förlag brukar med jämna mellanrum söka medverkande för sina antologier, så klicka runt. 
• Cindi Myers market news. Market för olika typer av genreantologier, främst romance och mystery. 
• Morgen Baileys children list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva för barn, samt om förlag och tidskrifter som söker sådana texter.
• Fiction factor. En sida med allehanda markets för olika genrer som poesi, skräck, romantik, fantasy och så vidare. 
• Short mystery fiction society. Sida för mystery-antologier.
• Writers who kill. Resource-sida med en massa länkar inom mysterygenrern – antologier, förlag, sammanslutningar osv.
• My little corner. Skrivarblogg som då och då har inlägg om olika antologier, men framför allt: om man scrollar sig ner så finns i den högra menyn en lång lista på både antologier och flashmarkets.
• Write to the end. Blogg som listar olika typer av antologier inom olika genrer som romantik, ”holiday” och mystery.
• Morgen Baileys submission list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom olika genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
• Writers relief. Lista på aktuella antologier inom olika genrer som söker noveller och flash fiction.

Flash fiction, det vill säga noveller som oftast är kortare än 1000 ord

• Flash fiction online. En sida där man kan få sina flash fictiontexter publicerade online mot ersättning.
• Flash fiction chronicles. En ambitiös blog som listar olika flash fictionantologier, uppspaltat i kategorierna 50-100 ord, 101-599 ord, 600-999 ord och upp till 1000 resp 1500 ord. Betalande antologier är speciellt uppmärkta.
• Katriena Knight’s list. En lista på olika flash fictionmarkets inom allehanda genrer.
• Morgen Baileys flash fiction list. En galet lång och matig lista på olika webbsidor om att skriva flash fiction, samt om förlag och tidskrifter som söker flash fictiontexter.

Och just det, en sista grej att aldrig glömma bort i skrivstressen: engelskans ”novel” och svenskans ”novell” är ju inte samma sak…

Denna text är från början ett inlägg på debutantbloggen den 4 februari.

att bli läst - och sedd

Det här inlägget publicerades första gångenpå debutantbloggen den 15 januari.

Så här är det: jag har bekräftelsebehov.

Jag vill bli sedd. Vill sätta avtryck på omvärlden.

Måste först förtydliga: jag har inte behov av att bli bekräftad för vad som helst och till vilket pris som helst. I så fall skulle jag kunna bli lokal SD-politiker och kläcka ur mig en eller annan dumhet om etnicitet och religion. Eller bli med i nån dokusåpa och sen vara sådär lite extra promiskuös. Jag skulle få löpsedlar. Men jag vet inte riktigt om jag skulle kunna stå för dom när mina barn berättar att kompisarna viskar och flinar.

Nä. Jag vill bli bekräftad för saker som jag gör, som betyder någonting för mig.

Som författare är det jättesvårt att bli bekräftad så där ofta som man behöver, för att kunna ånga på och skriva av lust och vetskap om att mitt görande betyder nånting.

Romanskrivandet är ett ensamt sisyfosarbete.

Resultatet gör sig inte vidare bra i enstaka beståndsdelar, och är svårt att omsätta i kontinuerligt återkommande utpytsningar åt massorna som kan generera bekräftelse.

Dessutom är det väldigt få författare förunnat att, när man väl är klar med sin roman, få bekräftelse som står i proportion till den enorma arbetsmängd som ligger bakom slutresultatet.

Därför tänker jag presentera några saker som jag gör för att få mitt bekräftelsebehov stillat. Kanske kan det inspirera någon.

ETT: SKRIVA NOVELLER. OCH SKICKA IN DEM.

Jag älskar att skriva noveller. De är som pärlor som man odlar och putsar upp tills de glänser, och sen säljer man dem. Har man idéerna så är det bara att ösa på och skriva, skriva, skriva! Massproducera utan att investera för mycket känslor (som man gör med en roman). Om en novell inte gillas, eller inte går att sälja, så skriver man bara en till. Ett par kvällar eller en helg kan man alltid undvara för att skriva en ny.

Men man vill inte skriva bara för att lägga dem i byrålådan (eller i en undermapp på datorn om man är en modern människa). Det är ju först när novellen får luft under vingarna och svävar ut bland läsande människor som den blir sedd – och jag med den. När jag för ungefär två år sen började skriva noveller på Skrivarakademiens kurser, så tyckte jag att de blev så bra att jag ville göra något mer av dem.

I Sverige är det dock svårt att omsätta noveller. Novellsamlingar är det tunnsått med, få tidningar publicerar noveller, och de novellförlag som finns (Mix, Novellix m.fl) har jag fått för mig främst publicerar etablerade författare. Avundsjukt sneglade jag utomlands på alla de antologier och tävlingar som fanns i främst USA. Tills jag en dag kom på att det inte är något som hindrar att jag skickar in mina texter till amerikanska antologier och förlag. Det enda hindret skulle kunna vara att min engelska inte är lika bra som infödda amerikaners. Så jag anlitade en översättare, en amerikan boende i Sverige som hade båda språken i ryggmärgen, och dessutom en känsla för det skrivna ordet: ska man vara med och leka måsta man se till att göra det på lika villkor. Han fick översätta ett antal av mina noveller från skrivarkursen, och sen skickade jag in dem.

Jag ska inte berätta för mycket kring detta, det spar jag till ett annat inlägg. Men det gick bra. Himla bra till och med. Jag är i skrivandes stund antagen till nio olika amerikanska novellantologier (jämfört med fyra svenska) under det senaste året. Och varje gång jag får ett positivt besked så sprider sig den där varma känslan i kroppen: jodå, jag finns, och jag är bra nog.

TVÅ: SKRIVARKURS ELLER SKRIVARGRUPP

Två företeelser som är både olika och lika. Om man bortser från att den ena kostar och de andra är gratis, och att man i den ena får välja vilka man ska vara med och inte i den andra, så är båda baserade på det goda samtalet kring ens texter.

En grupp kloka (oftast) och initierade (förhoppningsvis) människor samlas. De har läst ett väl valt stycke/kapitel/sammandrag av din historia. Och nu pratar de om den. Snacka om att bli bekräftad! Ibland kanske lite FÖR bekräftad – finns det skavanker så får man veta det! Men det är del av processen. Ingen text är perfekt första rundan, och ju förr man får veta vad som är galet desto bättre.

Jag kommer under våren 2014 att både gå skrivarkurs och vara med i en nystartad skrivargrupp, med två olika nya romantexter (ämne för ett annat inlägg). Det har fallit sig så att det passade väldigt bra. Och så är det så himla kul att få lufta sina texter!

TRE: VARA AKTIV PÅ INTERNET OCH I SOCIALA MEDIER

Vad gjorde författare innan internet? Det finns väldigt få skrån som är mer inbundna och osociala, det är liksom en del av arbetsprocessen (nä, att sitta på café och skriva anser jag bara vara att välja en annan tapet i sin skrivarbubbla). Att då kunna fortsätta sitta på samma stol, med fingrarna på samma tangenter, och plötsligt vara en del av ett community och vårda sitt kontaktnät, det är ju helt suveränt. Du kan sitta i mjukisbyxorna och bli bekräftad dagen lång!

Hemsida. Facebooksida. Blogg.

Odla ditt författarjag, skaffa vänner, sprid din genialitet.

Lägg upp dina noveller, förmedla åsikter, interagera.

Bekräfta varandra. Som vi gör just nu.

Ännu en amerikansk antologi

Inatt fick jag besked om medverkan i min femte amerikanska skräcknovellantologi. Och det är lika kul varenda gång!

Denna gång är det den översatta novellen "Intelligenterer people" som mötte redaktörens gillande.
"Intelligenterer people" handlar om 22-åriga Bobo som ska söka in till intelligensföreningen Mensa.
Bobo är gravt överviktig, och har stort hävdelsebehov då hans far alltid, alltid jämför honom med hans betydligt mer framgångsrika - och smalare - bror. Men om brorsan har looks and charms, så har Bobo brains!
Så han sätter sig ner och påbörjar inträdesprovet till Mensa, fast besluten om att detta ska han fixa, och kanske äntligen bli nåt i sin fars ögon.
Men vad Bobo inte vet är att föreningen Mensa inte bara är det de är kända för, dvs intelligenta människor. Denna dag har Mensa en baktanke med att samla landets allra smartaste människor i samma rum...

Mensa spelar stor roll i novellen

Det är det lilla förlaget Mocha Memoirs Press som tackade ja till "Intelligenterer people". Antologin som den kommer bli en del av kommer ha titeln "In the bloodstream", och har egentligen inga andra teman än att det ska vara stark och mörk horror och dark fantasy som på nåt sätt kan kopplas till antologititeln.

Det brukar sägas att man som författare ska gräva där man står. Det är väl en sannings med modifikation - om jag bara skulle influeras av saker i mitt eget liv skulle det inte bli så kul - heck, varför tror du jag började syssla med verklighetsflykt som film och skrivande till att börja med???

Däremot tror jag på att man alltid ska infoga en lite portion av sig själv i det man skriver. I "Intelligenterer people" använda jag mig av min egen erfarenhet att göra Mensas intagningsprov (och jo, jag blev antagen).

Smakprov av det Mensatest som förekommer i novellen

"In the bloodstream" kommer att komma ut som fysisk bok och e-bok. Så småningom kommer jag lägga in ett smakprov ur texten här i bloggen.

Att döda ett spöke - smakprov

Nu finns den amerikanska antologin DARK BITS att köpa på Smashwords i alla upptänkliga former. Jag har med novellen "To kill a ghost" där.

Inom nån månad kommer den även dyka upp i tryckt format.

Här bjussar jag på ett litet smakprov ur "Att döda ett spöke", som är den svenska originalversionen av novellen. Excerpten är hämtad från nånstans mitt i texten:

...

Försöker se genom mörkret. Det går inte. Det finns inget ljus i huset och inget ljus utanför fönstret. Vi pratade om sinnen i skolan. När man saknar ett sinne så blir de andra starkare. Och det är sant. Lukten. Jag känner lukten starkare nu. Jag vet bara inte om det är pappa där nere eller min äckliga kropp som luktar så.

Och jag hör. Ljudet. Det var för några minuter sen, när jag inte längre kunde se nåt i mörkret, som jag hörde det. Knarret från tredje trappsteget. Det hörs inget när jag går på det. Men när pappa brukade gå uppför trappan knarrade det. Och det hördes nu.

...

Vi får se, kanske dyker den upp på svenska i någon form i framtiden.

Fler jänkar-samlingar

Inskickandet av mina översatta noveller till amerikanska novellantologier har verkligen börjat betala sig: ytterligare två stycken har blivit utvalda för publicering. Därmed har jag kommit upp i lika många accepts som de rejects jag hittills fått från over there (fyra stycken).
Har några till liggande ute för bedömning, men det börjar bli dags att översätta några fler texter att skicka ut - detta är ju kul!

De godkännande som jag fått den här rundan är dessa två (som båda kommer ut i bokform under hösten):

Först är det flash fiction-novellen "That thing she used to call ring" (ca 750 ord) som i översatt skick hamnat i en samling kallad "Delicious malicious: 100 tales of horror". Det är hundra kortkorta texter utan något mer gemensamt än att de är flash fiction och skräck.
Novelltiteln känns givetvis igen eftersom jag innan sommaren fick den publicerad på svenska i Swedish zombies antologi "Bländverk" (kan laddas hem gratis via länken), då som "Den där saken hon brukade kalla ring". F.ö ingen intressekonflikt eftersom väldigt få amerikaner läser svenska...
Det roliga med "Delicious malicious" är att upphovsmannen har tänk sig att så småningom komma ut med en del 2 (beroende på hur del 1 går), där han tänker samla alla författarna från första boken, där de får skriva varsin ny novell under samma premisser. Kul tycker jag, dels för att ha en öppning till ännu en samling, och dels för att man då kanske kan ta ut svängarna lite mer på sant Eskapix-vis.

Andra antagandet är i en temasamling kallad "Monster hunter - blood trails", och fokuserar på monsterjakt i allsköns former. Detta är normala noveller (dvs ingen flash fiction), och ges ut av Emby press.
Min text heter "Werewolf of Stockholm" (kul att exploatera det exotiska Sverige för jänkarna), är en skräckkomedi med lite ton á la "Ghostbusters" och handlar om varulvsjägare i en svensk Stockholmsförort. Det är en lite omarbetad text som jag först författade på en skrivarkurs för 1,5 år sen.

Jag ser mycket fram emot att få hem böckerna och hålla i dom och fotografera dom för bloggen!

Medverkan i novellsamlingar

Jag älskar att skriva noveller.

Till skillnad från romaner som måste ha en viss längd för att bli just en sån, så kan man i novellformen ta en idé och sen putsa den och putsa den och putsa den tills den blir en klart skinande pärla. Ju mer man putsar desto mindre blir pärlan, men ofta skiner den allra mest i det kortkorta formatet, eftersom idén är som allra naknast då.

Det sista halvåret har jag kontinuerligt skickat in noveller åt alla möjliga håll. Det har både varit noveller från de två terminer av skräckskrivarkurs på Folkuniversitetet som jag gått, och nyskrivna texter.

Jag har dessutom tagit kontakt med en väldigt duktig översättare till engelska, som ursprungligen är från USA, som kan både flytande svenska och flytande engelska. Han har hjälp mig med översättningen av några av de bästa novellerna, för att jag ska kunna skicka in dem till amerikanska antologier.

Det där sista är ett kapitel för sig. Varför inte bara hålla sig till Sverige? Jo, för att utbudet av möjligheter att få noveller utgivna i det här landet är extremt begränsade. I USA finns en uppsjö av skräckantologier på alla upptänkliga teman.
Förvisso är konkurrensen så väldigt mycket större där. Jag har inga siffror, men jag antar att aspirerande skräckförfattare over there kan räknas i åttasiffriga tal. Men hey, man kan inte vinna något om man inte försöker, så jag försöker.

Den senaste månaden har alla inskickningar börjat ge resultat!

Det började bra med Eskapix i februari i år och "Kittens with chainsaws". Och Henrik som ligger bakom Eskapix gillade även novellen "Viewmaster" som kommer i nästa nummer under hösten. Eskapix ligger väldigt nära mitt hjärta, och är en unik megafon för en av mina starkast ljudande berättarröster som jag har i mig - den som är lite mer morbid och som gillar att ta ut svängarna! Det är en röst som jag alltid kommer att återkomma till, eftersom jag har behovet att skriva av mig de där mörkare, starkare ideerna. Om Eskapix vill fortsätta ha mig så kommer jag alltid ha bränsle att elda med i deras panna!

Men sen har det börjat hända saker på lite andra håll.

Strax innan sommaren blev jag med i Swedish zombies antologi "Bländverk" på temat zombies (finns som gratis ebok på smashwords). Min text "Den där saken som hon kallade ring" var en flash fictionhistoria som berättades ur en zombiekvinnas POV, och hur hon attackerar en man och en pojke som i ett tidigare liv var hennes familj. Den skrevs under andra terminen skräckskrivarkurs för Anders Fager.

Sen har jag under sommaren fått tre roliga antagningar till lika många antologier.

Den första är svensk, heter Bonne Nouvelle och är en relativt ny och återkommande antologiutgåva på olika teman (förra numret finns här, återkommer när mitt nummer kommer). De gillade och vill ha med novellen "Taket utan krok", en omskriven text som jag författade den allra första lektionen den allra första terminen för Anders Fager på Folkuniversitetet.
Det är en Lovecraft-inspirerad sak om en hantverkare som ska måla om ett tak i en obebodd lägenhet på Östermalm. Takets yta påminner om en fosterhinna.

Nästa antagning var till en amerikansk antologi! Namnet på denna är "Dark bits" och det lilla förlaget som ger ut den heter Apokrupha. Det är en flash fictionsamling med olika skräcknoveller. Jag fick med en text som heter "To kill a ghost". Också den skrev jag för Anders Fager. Den berättas ur en liten flickas POV, och beskriver hennes samtal med sin döda mamma. Hon berättar om sin hemske far som hon råkat döda för några dagar sedan, vars fotsteg hon nu hör i trappan.

Och så, för ett par dagar sen, fick jag ännu ett positivt besked från ännu en amerikansk antologi. Den här gången finns ett tydligt tema: "Bones". Boken fokuserar helt enkelt på berättelser om det mänskliga skelettet. Förlaget som ger ut boken heter JWK PUBLISHING, och drivs av eldsjälen James Ward Kirk som ger ut antologier med olika teman på löpande band (som sagt, det finns en marknad för det här i USA).
Av naturliga skäl hade jag ingen färdig text om skelett (det var ganska länge sen som jag tyckte att skelett var det läskigaste som finns). Så jag satte mig ner och skrev en ny.
Resultatet blev "The big bones diet". Big bones är engelska för kraftig benstomme. Den handlar om en överviktig man som råkar arbeta som kirurg, som kommer på den perfekta bantningsmetoden.

Den sista antagningen var extra rolig eftersom jag specialskrev en text för ett givet tema som uppenbarligen träffade rätt. Jag tror att det kan vara bra att fungera på det sättet - att få ett tema och sen komma på en kul idé som skrivs på ett tillräckligt övertygande sätt. Att kunna jobba på beställning, att kunna komma på starka koncept genom att bildligt talat trycka på sin inspirationsknapp.
Det gav mig dessutom blodad tand - nu kommer jag att se på de kommande antologierna på ett annat sätt. Inte som att "nä, den går bort eftersom jag inte skrivit en text på det temat", utan "ja, jag skriver något på det temat och skickar in".

Ett kriterium jag har när jag väljer vilken samling jag ska skicka in till är om de kommer ut som trycksak/bok eller inte. Jag vill kunna ha min text i bokhyllan, kunna ta fram den, känna på den, visa upp den och vara stolt över den.

Bländverk - skräckantologi

Min andra publicering någonsin kommer ut denna helg.

Det är en skräckantologi i e-boksformat som ges ut av Swedish Zombie, och fokuserar på zombies i alla dess former. 

Jag har med novellen DEN DÄR SAKEN HON BRUKADE KALLA RING. Det är en kortnovell (flash fiction kallas det ibland) som jag skrev under min andra termin för Anders Fager på Folkuniversitetet. Den är aningens omskriven/förbättrad, och framför allt har den fått en betydligt roligare titel, förut hette den kort och gott RING.

Så här skriver Swedish zombie om samlingen och de medverkande:

Skräckantologin "Bländverk" innehåller tretton nyskrivna noveller av lika många svenska författare. De spänner över allt från socialrealism till fantasy. Den gemensamma nämnaren är lockropen från overkligheten. Eller är det verkligheten?

Medverkande författare är: Caroline L Jensen, Finn Cederberg, Kristoffer Leandoer, Mattias Lönnebo, Susanne Samuelsson, Johannes Pinter, Oskar Källner, Stewe Sundin, Anna Kerubi, Jason Meredith, Johan Lindbäck, Sofie Trinh Johansson och Malin Rydén.

Boken innehåller även två bonusnoveller som tidigare publicerats på Swedish Zombie.

Caroline L Jensen öppnar upp boken med "Söker sig hem", en härlig be careful what you wish for-historia.

Finn Cederbergs "Under isen" är en finurlig historia om sorg och saknad, kryddad med en stillsam humor. 

Kristoffer Leandoer har skrivit skräck för första gången på över tio år och återkommer här med "Sådana som jag", en socialrealistist novell som ger kalla kårar. 

I Mattias Lönnebos "Tulu" släpper en familj ovetandes in ondskan i hemmet i en text som doftar Stephen King. 

Susanne Samuelsson ger vår samtid en rejäl känga i smått absurda "Döddagar".

 I "Den där saken hon brukade kalla ring" bjuder Johannes Pinter på en kort och rapp zombiestänkare om hunger. 

Oskar Källner tar sig an zombieapokalypsen i "Byssan lull" och ger oss sin lite annorlunda variant av zombier i en berättelse om kärleken till ett barn. 

Stewe Sundin tar oss med in i en sömnlös mardömsbeskrivning i "Bländverk" där huvudpersonens liv verkligen går utför. 

Anna Kerubi återvänder till Nya Ionah och låter oss besöka ett högst besynnerligt bibliotek i "Efter stängningsdag". 

I "Sakaraja 14:12" släpper Jason Meredith loss de levande döda på ett underbemannat äldreboende. 

Johan Lindbäck berättar om en magikers ödesdigra val i "Solvisaren". 

Sofie Trinh Johansson har skrivit en klassisk rysare kallad "Barnvakten" där en ung kvinna i trångmål får förvånade bra betalt för att sitta barnvakt åt en liten konstig pojke. 

Malin Rydén avslutar samlingen med "Att stapla döda", en intensiv novell som utspelar sig på Haiti kort efter jordbävningen 2010.

De två bonusnovellerna, Susanne Samuelssons "Stugfeber" och Malin Rydéns "Flygrakan" är båda noveller som släpper lös zombier på svensk mark.

BLÄNDVERK är en ren e-bok, och är gratis att ladda hem till ett antal olika plattformar på Smashwords.com . 

Välskrivna, fantasifulla, lagom spekulativa och givetvis extremt smaskiga zombiehistorier - what's not to like in that? Så kom igen, ladda hem direkt!

Manusformattering

Något jag ibland funderar över är de praktiska detaljerna kring hur man skriver sitt manus. Hur skriver man ut titeln? Hur markerar man dialog? Var ska sidnumret stå? Hur stort ska indraget vara på ett styckes första rad?
Man kan ju gå lite på känsla, och göra som man själv tycker ser snyggt ut. Frågan är bara hur ens freestylande tas emot av förlagen.

Idag stötte jag på en intressant amerikansk sida, där en kille vid namn William Shunn har gjort detaljerade beskrivningar hur man ska formattera sin novell eller roman eller poesi. Det var intressant läsning, och jag fick åtminstone ett par aha-tankar när jag läste igenom sidorna. Som att INTE ha rak marginal till höger (vilket jag hade när jag skickade in min roman), eftersom det skapar olika stora luckor mellan orden beroende på radernas ordmängd, något som kan störa läsupplevelsen.

Här är en direktlänk till hur man formatterar NOVELLER (short storys).

Här är en direktlänk till hur man formatterar ROMANER (novels).

Här är en direktlänk till hur man formatterar POESI (poem).

Observera att detta främst kan relateras till den amerikanska marknaden. Jag vet inte hur hårda de svenska förlagen är. Så långt jag sett på deras resp hemsidor är de inte speciellt hårda på formatet. Det räcker ofta med att köra Courier (i 11 eller 11,5 punkter) eller Times New Roman (i 12 punkter), och 1,5 radavstånd.
På amerikanska submission-sidor till antologier och novellsamlingar är de däremot stenhårda, och slänger kategoriskt allting i papperskorgen som inte ser ut exakt som länkarna ovan beskriver.

Bokshopping i London #1

Var med familjen i London över påsk. Mest för att tonåringarna blir för rastlösa nuförtiden när vi åker till sol och bad. Och mig gör det absolut ingenting - jag föredrar när man kan kombinera resa och nöje med nånting som rent konkret kan berika mitt skapande. Och då är ju London i det närmaste en perfekt plats att resa till. Inte minst för att det är så förbaskat billigt att handla böcker där! Man får en vanlig storpocket för 70-100 spänn. Det skulle ju inte vara möjligt på annat sätt. På Hedengrens kostar allting minsta det dubbla, och via nätet får man lägga på en hel del på portot. Så det var inte svårt att ta beslutet att köpa lite för mycket böcker när jag ändå var i stan.

   Efter tre dagars shoppande stod jag så med inte mindre är tjugo böcker av olika storlek och typ. Men jag klarade mig genom incheckningen utan övervikt genom att fördela ut alla böcker i familjens resväskor. Plus att jag tog de två tyngsta tegelstenarna i handbagaget.
   Nå, vad blev det då till slut?
   Mest sånt som rör mitt nyväckta skrivande. Intressanta novellsamlingar som lutar åt skräck av olika slag, några uppslagsverk/hantverksböcker, och lite annat smått och gott. Låt mig illustrera:

Först ut några novellsamlingar med nutida och dåtida skräck.

Till vänster en bok som uppenbarligen rör Body horror, dvs skräck med fokus på den mänskliga kroppen. Det är allt från Shelleys Frankenstein och Lovecrafts Re-animator, till Clive Barkers The Body politic och Stephen Kings Survivor type. Kul att ha dessa klassiker samlade mellan samma pärmar.
   Boken i mitten innehåller modern skräck, med bland annat den för boken specialskrivna novellen The music of Bengt Karlsson, murderer av John Ajvide Lindqvist. En riktigt riktigt stark sak om en far och en son, och pianoövande och mylingar (dödade små barn). Hoppas fler får möjligheten att läsa den med tiden. Den är f.ö införskaffad på Forbidden planet, och är signerad av redaktören Stephen Jones som verkar vara en eldsjäl och workaholic av stora mått - han ligger bakom typ hälften av antologierna jag köpt.
   Boken till höger innehåller, enligt titeln, The best of best new horror. Och det kan nog stämma - det är en samling av de främsta novellerna från två årtionden av utgåvor av bokserien Mammoth book of best new horror. Det är Ramsay Campbell, Harlan Ellison, Neil Gaiman, Peter Straub, Joe Hill, Clive Barker, Stephen King och många fler. Den blir nog perfekt att ha med sig till sommarstugan i sommar!

 



Nästa två böcker är också novellsamlingar.
   Den första, Haunts - reliquaries of the dead, har fokus på spöken - något jag alltid varit barnsligt förtjust i sen jag var liten och läste bokserien Kalla kårar och Mannen i svart.
   Den andra är noveller av modern gotisk skräck i mästaren E A Poes anda. Redaktör är Peter Straub. Här sker det som händer ibland när man köper flera novellsamlingar: flera böcker innehåller samma novell. I det här fallet Joe Hills 20th century ghost, som även finns med i the best of best new horror ovan. Men det är smällar man får ta...

 

 

Nästa två böcker har var och en fokus på varsin författare.

   Först The Lovecraft anthology, volume 1. Det är en graphic novel baserad på ett antal av mästarens texter, men givetvis omstöpta i serieform. När jag bläddrade i den var den himla snyggt tecknad, med rätt suggestiva stämningar som man önskar. Och så tänkte jag att detta kanske är ett bra sätt att ta till sig vissa av karlns noveller som, ärligt talat, kan vara rätt svåra att arbeta sig igenom. På det här sättet får man en sammanfattning av historierna, och i väldigt lättillgänglig och vacker form. Texterna som är representerade är The Call of Cthulhu, The Haunters of the dark, The Dunwich horror, The Colour out of space, The Shadow over Innsmouth, The Rats in the wall och Dagon. 

 

Ur The Dunwich horror av H.P Lovecraft,

tecknad av I.N.J Culbard.

 

   Sen är det en novellsamling av Neil Gaiman, Fragile things. Jag bara älskar den mannens hjärna! Och här kommer den i kompakta njutbara portionsförpackningar, där han låter diverse fantastiska små idéer blomma ut till fullo. Smaka på titlar som October in the chair, Harlequin valentine, Dieasemaker's croup, How to talk to girls at parties och Inventing Aladdin. Novellformen när den är som allra allra bäst!

 

 

Sen två böcker som jag köpte mest på kul (och för att de var så skamligt billiga).
Android Karenina spinner på putslustiga skräck-mashup-titlar som Pride and prejustice and zombies. Kostade 1 pund på HMVs sales-avdelning i källaren vid Oxford circus.
Tegelstenen The Sookie Stackhouse novels innehåller tre av Charlaine Harris romaner som tvserien True blood baseras på. Kostade också 1 pund på HMVs sale.

Vad är skräck?

Häromdagen läste jag ett gott försök till förklaring om vad skräck egentligen är, på hemsidan till amerikanska skräckförfattarföreningen Horror Writers Association. Du kan läsa originaltexten här.

Kort kan man väl sammanfatta innehållet med att skräck inte först och främst är en genre, som science fiction eller western eller crime, utan en känsla, eftersom skräck spänner över ett så brett fält av innehåll. Skräck kan vara fantastik eller övernaturligheter - eller det fullkomligt normala. Vilken plattform du än väljer att röra dig på, så är det alltid nånting plus skräck.

Om man tar exempel från författaren Stephen King (som de flesta känner till), så är det ett otrohets/relationsdrama plus en rabiesmittad hund i "Cujo". Eller så är det ett coming-of-age-drama plus en död kropp i "Höstgärning" (filmad som "Stand by me"). Eller så är det en stad under belägring plus vampyrer i "Salems lot".

dramatisk bild ur "Cujo"

Många som läser Stephen King läser inte annan skräck. De ser hans böcker som underhållande litteratur som stundtals kan vara läskig - men inte först och främst som skräck. Vilket förstärker tanken att skräck inte är en genre, utan en känsla.

Detta har jag börjat tänka på mer och mer. Det blir inte per automatik skräck bara för att man slänger in en viss ingrediens. Skräcken måste bottna.
Frågan man alltid måste ställa sig är: vad exakt är det som är skrämmande med just den här historien?

På den skrivarkurs jag går just nu, så hade jag som första arbetsprov lämnat in en novell som hette "Viewmaster". Kort och gott går den ut på att en kvinna som lämnas av sin make för en yngre kvinna, hittar sin gamla viewmaster när hon plockar ihop sina grejer. Med viewmastern finner hon en bildskiva hon inte sett förut. Hon upptäcker att när hon siktar och knäpper fram bilderna, så dödar innehållet i bilderna den person hon siktar på (jag ska inte berätta vad bilderna innehåller här).
   När kritikrundan nådde min novell, så var det ett par personer som sa att "det var inte skrämmande när hon använde viewmastern mot sin man på slutet, därför att det var förutsägbart" (innan hon använde viewmastern på sin man hade hon råkat testa den på ett djur, och det var där som chockeffekten presenterades att viewmastern faktiskt kunde döda).
   När jag efteråt funderade på detta, kom jag på vad det skrämmande är med historien, men som jag under lektionen inte kunde sätta fingret på: det skrämmande med novellen är inte att hon upptäcker att hon har en viewmaster som kan döda. Det skrämmande är att hon, en vanlig svensk 30-something kvinna, faktiskt väljer att ta steget att använda detta verktyg för att med berått mod döda en människa (till och med två människor).

För att inte glömma bort denna nyckelfråga, så kommer jag att printa ut en lapp med frågan i stora blockbokstäver och sätta ovanför mitt skrivbord:

VAD ÄR DET SOM ÄR SKRÄMMANDE MED JUST DEN HÄR HISTORIEN?

 För som skräckförfattare begår man tjänstefel om man inte ställer sig frågan. Och ställer man frågan och inte har något svar: släng texten. Börja på en ny. Där du vet svaret!


EDIT: Nu sitter texten över skrivbordet. Påminner mig så fort jag höjer blicken...