torsdag 15 augusti 2013

Medverkan i novellsamlingar

Jag älskar att skriva noveller.

Till skillnad från romaner som måste ha en viss längd för att bli just en sån, så kan man i novellformen ta en idé och sen putsa den och putsa den och putsa den tills den blir en klart skinande pärla. Ju mer man putsar desto mindre blir pärlan, men ofta skiner den allra mest i det kortkorta formatet, eftersom idén är som allra naknast då.

Det sista halvåret har jag kontinuerligt skickat in noveller åt alla möjliga håll. Det har både varit noveller från de två terminer av skräckskrivarkurs på Folkuniversitetet som jag gått, och nyskrivna texter.

Jag har dessutom tagit kontakt med en väldigt duktig översättare till engelska, som ursprungligen är från USA, som kan både flytande svenska och flytande engelska. Han har hjälp mig med översättningen av några av de bästa novellerna, för att jag ska kunna skicka in dem till amerikanska antologier.

Det där sista är ett kapitel för sig. Varför inte bara hålla sig till Sverige? Jo, för att utbudet av möjligheter att få noveller utgivna i det här landet är extremt begränsade. I USA finns en uppsjö av skräckantologier på alla upptänkliga teman.
Förvisso är konkurrensen så väldigt mycket större där. Jag har inga siffror, men jag antar att aspirerande skräckförfattare over there kan räknas i åttasiffriga tal. Men hey, man kan inte vinna något om man inte försöker, så jag försöker.

Den senaste månaden har alla inskickningar börjat ge resultat!

Det började bra med Eskapix i februari i år och "Kittens with chainsaws". Och Henrik som ligger bakom Eskapix gillade även novellen "Viewmaster" som kommer i nästa nummer under hösten. Eskapix ligger väldigt nära mitt hjärta, och är en unik megafon för en av mina starkast ljudande berättarröster som jag har i mig - den som är lite mer morbid och som gillar att ta ut svängarna! Det är en röst som jag alltid kommer att återkomma till, eftersom jag har behovet att skriva av mig de där mörkare, starkare ideerna. Om Eskapix vill fortsätta ha mig så kommer jag alltid ha bränsle att elda med i deras panna!

Men sen har det börjat hända saker på lite andra håll.

Strax innan sommaren blev jag med i Swedish zombies antologi "Bländverk" på temat zombies (finns som gratis ebok på smashwords). Min text "Den där saken som hon kallade ring" var en flash fictionhistoria som berättades ur en zombiekvinnas POV, och hur hon attackerar en man och en pojke som i ett tidigare liv var hennes familj. Den skrevs under andra terminen skräckskrivarkurs för Anders Fager.

Sen har jag under sommaren fått tre roliga antagningar till lika många antologier.

Den första är svensk, heter Bonne Nouvelle och är en relativt ny och återkommande antologiutgåva på olika teman (förra numret finns här, återkommer när mitt nummer kommer). De gillade och vill ha med novellen "Taket utan krok", en omskriven text som jag författade den allra första lektionen den allra första terminen för Anders Fager på Folkuniversitetet.
Det är en Lovecraft-inspirerad sak om en hantverkare som ska måla om ett tak i en obebodd lägenhet på Östermalm. Takets yta påminner om en fosterhinna.

Nästa antagning var till en amerikansk antologi! Namnet på denna är "Dark bits" och det lilla förlaget som ger ut den heter Apokrupha. Det är en flash fictionsamling med olika skräcknoveller. Jag fick med en text som heter "To kill a ghost". Också den skrev jag för Anders Fager. Den berättas ur en liten flickas POV, och beskriver hennes samtal med sin döda mamma. Hon berättar om sin hemske far som hon råkat döda för några dagar sedan, vars fotsteg hon nu hör i trappan.

Och så, för ett par dagar sen, fick jag ännu ett positivt besked från ännu en amerikansk antologi. Den här gången finns ett tydligt tema: "Bones". Boken fokuserar helt enkelt på berättelser om det mänskliga skelettet. Förlaget som ger ut boken heter JWK PUBLISHING, och drivs av eldsjälen James Ward Kirk som ger ut antologier med olika teman på löpande band (som sagt, det finns en marknad för det här i USA).
Av naturliga skäl hade jag ingen färdig text om skelett (det var ganska länge sen som jag tyckte att skelett var det läskigaste som finns). Så jag satte mig ner och skrev en ny.
Resultatet blev "The big bones diet". Big bones är engelska för kraftig benstomme. Den handlar om en överviktig man som råkar arbeta som kirurg, som kommer på den perfekta bantningsmetoden.

Den sista antagningen var extra rolig eftersom jag specialskrev en text för ett givet tema som uppenbarligen träffade rätt. Jag tror att det kan vara bra att fungera på det sättet - att få ett tema och sen komma på en kul idé som skrivs på ett tillräckligt övertygande sätt. Att kunna jobba på beställning, att kunna komma på starka koncept genom att bildligt talat trycka på sin inspirationsknapp.
Det gav mig dessutom blodad tand - nu kommer jag att se på de kommande antologierna på ett annat sätt. Inte som att "nä, den går bort eftersom jag inte skrivit en text på det temat", utan "ja, jag skriver något på det temat och skickar in".

Ett kriterium jag har när jag väljer vilken samling jag ska skicka in till är om de kommer ut som trycksak/bok eller inte. Jag vill kunna ha min text i bokhyllan, kunna ta fram den, känna på den, visa upp den och vara stolt över den.

5 kommentarer:

  1. Tak som liknar en fosterhinna.... Huärgl...!

    SvaraRadera
  2. Förstår dig verkligen ifråga om ditt val av utgivning. Ge ut nåt rent elektroniskt är sånt man skämtar om för att få författare att grina...

    SvaraRadera
  3. Pål: Du ska få läsa den vid tillfälle.

    Van Caine: Nästan så, ja. Elektroniskt är okej (Swedish zombies antologi var t.ex helt elektronisk, och den är fin) men det är inte samma sak som att hålla en fysisk bok i näven. Och "riktiga" böcker brukar dessutom komma ut elektroniskt om man nu önskar sig en sån kopia.

    SvaraRadera
  4. Många spännande projekt! Delar din glädje.

    SvaraRadera