Om att debutera och blogga

Två jättejätteroliga nyheter att förmedla!

Först:

Har tidigare hintat om att VACKRA KYRKOR JAG BESÖKT plockats upp av ett förlag. Nu kan jag berätta att detta förlag är Eskapix press!

Otroligt roligt, eftersom det var där jag första gången publicerades med en novell (KITTENS WITH CHAINSAWS). Jag har en fantastiskt bra och avspänd relation med Eskapix press och förläggaren Henrik Holmström sedan dess. När han fick läsa manuset till VACKRA KYRKOR så gick han igång omedelbart. Kan inte berätta så mycket mer om detaljer, men så långt vi diskuterat och brainstormat så känns det som att det kommer bli en bok och en utgåva som inte kommer skämmas för sig...

Det kommer att komma mer om VACKRA KYRKOR vartefter saker blir klara.

Sen:

Som en följd av antagandet och min kommande första bok under året, så har jag blivit antagen som en av fem bloggare på Debutantbloggen. Och det är helt fantastiskt kul.

Debutantbloggen har funnits sedan 2008. Varje år drivs den av nya personer vars gemensamma nämnare är att de romandebuterar under året. I år kommer vi vara fem personer som håller i det hela tillsammans. Upplägget är så att vi skriver varsitt inlägg under veckan. På lördagarna är det en enkät som vi alla fem svarar på. Och söndagar är vikt för gästbloggare.

Som debutant är det väldigt svårt att nå ut i mediabruset, men med debutantbloggen som skyltfönster (den hade 150.000 besökare under 2013!) så syns man plötsligt lite mer. Så jag är givetvis väldigt tacksam och glad över att ha valts ut, och att ha fått chansen att förvalta det goda namn som bloggen arbetat upp. Nu gäller det bara att inte sjabbla bort det hela, eller få en släng av tourettes eller liknande, så ska det nog gå bra.

I och med debutantbloggen kommer jag förmodligen att blogga mindre här (inte för att det varit så superstor ruljans). Men debutantbloggen är inte menad att vara ett säljverktyg för min bok, så en del saker som rör utgivningen kommer kanske att passa här bättre än där, och då kommer jag att skriva här.
Men mitt förslag är att besöka debutantbloggen, där händer saker dagligen!

Om att blogga

En sak jag grunnade på innan jag skapade denna blogg var hur mycket tid jag ska lägga ner på den. Är det nån mening att ha en blogg om man skriver sällan i den? Kommer bloggande att uppta en massa tid från det "riktiga" skrivandet och kreerandet? Och framför allt: har jag nåt att säga?

Vad jag kom fram till var att jag INTE ska uppdatera bloggen dagligen. Kanske inte varje vecka heller. Jag vill inte känna ett tvång att hela tiden tänka ut ämnen och fyndiga reflektioner att fylla bloggen med. Den får inte bli en tvångströja. Jag vill spara kreativiteten till filmmanus och filmklippande och noveller och romaner.
Bloggen kommer jag ta till när jag har något jag vill berätta för världen på ett lite mindre snuttifierat sätt än via Facebook.
Eller när jag är med om något, eller stöter på något, som jag vill dela med mig av.

Jag är inte ute efter att samla på mig så många "likes" som möjligt på motorvägen som heter Facebook - jag vill bara tänka högt i lugn och ro i min lilla återvändsgränd i cyberrymden.

Vackra kyrkor jag besökt - utskick

Idag har jag nått en milstolpe i mitt skrivande: jag har skickat in min debutroman "Vackra kyrkor jag besökt", med undertiteln "Och de fruktansvärda väsen jag där mött", till ett antal förlag.

Först kort om bakgrunden: jag har gått två terminer skrivarkurs på Folkuniversitetet. Kursen hette "Att skriva skräck", nybörjare resp fortsättning. Lärare var Anders Fager, han som skrivit den briljanta novellsamlingen "Svenska kulter", och den nästan lika briljanta fortsättningsromanen "Jag mötte henne idag i receptionen".
Under den andra terminen (hösten 2012) påbörjade jag romanen "Vackra kyrkor", som ett projekt att utveckla och diskutera under terminens gång. Första sidan skrev jag 22 september, efter någon månads förberedelse. 10 februari skrev jag så den sista sidan, 238 sidor och 142 dagar senare. Sen skrev jag om texten, och blev helt klar den 3 mars.

Nå. Jag har skickat in min debutroman idag. Jag ska berätta mer om dess innehåll på annat håll, men jag gjorde de allra sista pilljusteringarna i manuset i söndags, den 3 mars (min födelsedag, jag tajmade det hela med flit, för att det kändes rätt). Sen tillbringade jag måndagen 4 mars med att printa ut sex ex, sammanlagt 1428 sidor (boken är på 238 A4-sidor, vilket blir ca 290 boksidor). Det var så mycket att min laserskrivartoner la av, och jag fick vänta till i dag med att köpa en ny. Sen var det bara att packa allt i mappar, lägga med följebrevet och försluta.

 

Det sägs mycket om det där med att skicka in romaner till förlag. Det kommer jag antagligen ta upp senare i bloggen. Men nåt jag brukar reflektera över är buntarna av manuskuvert i förlagens postrum. Hur ska man kunna "stå ut" i de buntarna? Jo, tänkte jag, genom att märka upp mitt kuvert...

Det pratas mycket om hur allt mer och mer går mot att böcker ska etiketteras, att man måste vara tydlig med genre och målgrupp. Så jag tänker att en etikett redan på kuvertet kan vara till nytta på åtminstone två sätt:
Dels får förlaget direkt veta vad det är för nånting de har i kuvertet, och kanske kan det då direkt lämnas till en första förlagsläsare som faktiskt uppskattar genrern och kan läsa det på rätt sätt.
Dels visar en etikettering att författaren till manuset inte bara ser sitt alster som en helig graal som står över allt vad etikettering heter, utan kan "spela boll" då han är medveten om att en bok är en vara som ska säljas på bästa sätt.

Sen har jag inte en aning om ifall min etikett är säljande mot förlaget. "Nutida svenskt skräckdrama". Varför valde jag de här orden då? "Skräck", som jag anser vara nyckelordet här, är en genre som går rätt bra just nu. "Nutida" säger att det utspelas nu, här, idag, bland dem som ska köpa boken. "Svenskt" poängterar att det är starkt förankrat i en svenskhet, som både är attraktivt bland svenskar, och även är intressant utomlands, där det svenska upplevs exotiskt. Och "drama" säger att det inte bara är skramlande tomma effekttunnor, utan att skräcken är förankrad i det mänskliga (vilket ALL bra skräck är!), att storyn delvis är karaktärsdriven.

Nu tar det 2 - 3 månader innan de enligt kutym kommer med respons. Då hinner jag skriva en bit på den nya romantext som jag påbörjat, på den tredje skrivakurstermin som jag nu går.

sleepwalking skills

Namnet på bloggen är en hopslagning av titlarna på de två långfilmer som jag regisserat: SLEEPWALKER (2000) och SKILLS (2010).
När jag funderade lite på det fann jag dessutom att det lite liknar det jag drivs av när jag skriver och filmar, framför allt på idéstadiet. Som sömngångare vandrar man trevande framåt, ledd endast av sin intuition, mot ett mål som inte finns någon annanstans än som en dröm inne i huvudet - och allt är fristående från verkligheten som inte existerar runt omkring en.
Men inte sällan kommer man ändå rätt till slut. Och gör man det bara tillräckligt ofta så får man till slut snits på det. Man får sleepwalking skills.

Min nya blogg

Idag har jag tagit ett nytt steg i mitt skapande. Jag har skickat in min första roman till ett antal bokförlag! Vad vore då inte mer passande än att samtidigt sjösätta en ny blogg.

Jag har haft planer på att starta en blogg tidigare, med fokus på skrivande, då jag gått två terminer skrivarkurs på Folkuniversitetet och just påbörjat min tredje termin. Men det har inte blivit av.
Men nu har det skett några saker slag i slag som gjort att jag känner att jag vill bli en aning mer seriös i mitt förhållande till skrivandet - dvs att berätta för världen om det i en blogg.
Jag har skrivit om sakerna på Facebook. Men Facebook känns inte som ett ultimat forum för att skriva om sig själv. Dels är det bara snäppet mindre snuttifierat än Twitter (som jag aldrig kommer syssla med) med allt vad grunda relationer heter. Och så påminns en himla massa människor om vad jag sysslar med genom mail och notiser osv. Och jag vill inte att allt jag skriver om ska observeras av en massa perifera "vänner" som egentligen inte bryr sig ett dugg om mig (jag har själv stängt av allt vad notiser är i Facebook, eftersom jag själv inte är intresserad av vad andra ätit för frukost, vem de festat med, var de är på semester etc).

Dock har det en fördel i att man når vänner man VILL nå, genom ett enda musklick. Så jag är ambivalent. Min plan är att breda ut mig i bloggen, men fortfarande göra notiser om viktiga saker på Facebook. Dessutom kommer jag att länka till vissa blogginlägg i fejjan.