lördag 9 mars 2013

Kittens with chainsaws - smakprov

Om man har en blogg om skrivande, så kan det ju passa att slänga in nån text som man skrivit. Så här kommer ett utdrag ur novellen "Kittens with chainsaws" som just publicerats i Eskapix antologi "Brinn era djävlar! Brinn" (namnet kommer förresten från en replik ur min novell, fast den repliken finns inte med i det här utdraget).


KITTENS WITH CHAINSAWS (utdrag)

BOOM! Ljus och smäll exakt samtidigt.
      När Stig kommer till sans har han på något sätt redan hoppat upp ur sängen, omtöcknad och stirrig. Det tar ett par sekunder innan han orienterar sig där han står och svajar i mörkret. Usch, han hade en sån hemsk dröm. Han försöker minnas, men det går inte. När urladdningen lyste upp världen släcktes bilderna i de dunkla delarna av hans hjärna.
Stående under det skyddande taket på altanen ser han genom regnet hur den högsta granen i skogen brinner. Blixten slog ner i hans gran. Skit också, hoppas inte det blir något problem.  Han betraktar hur regnet dämpar flammorna, håller dem under kontroll. Stig andas ut. Hur hade det sett ut om brandkåren kommit tutande och klivit rakt in i en katt-massgrav. Hade han kunnat bli straffad för det? Hur många år får man för katt-mord? Stig flinar. Anteckning till mig själv tänker han; kolla kattgraven imorgon. Han går in och stänger dörren.
Månen hittar en glipa i regnmolnen, kastar en strimma blått ljus genom rummet. Han går genom det kombinerade vardagsrummet och köket, där datorn står nedsläckt på soffbordet bredvid tre tomma flaskor Staropramen och en halvfull plastbunke grillchips. Förbi trappan till övervåningens båda sovrum och in i det lilla badrummet.
Han bryr sig inte om att stänga dörren när han ställer sig bredbent över toalettstolen och drar ner mjukisbyxorna. Han slappnar av och låter med en utandning resterna av kvällsölen lämna kroppen.
 Ett svagt klirr-ljud får honom att nypa av strålen när hela hans kropp spänns i plötslig beredskap. Vad var det? Glas som gick sönder? Han lystrar medan han med stor möda försöker klämma ur sig de sista dropparna. Men han är inte kissnödig längre.

I samma ögonblick som han trycker på spolknappen hör han ljudet av rörelser från vardagsrummet, som omedelbart dränks i toans öronbedövande spolljud. Fan också att han hann trycka ner knappen. Stig försöker irriterat urskilja något ljud genom det kraftiga bruset.
Han rycker till då han hör en låda i köket falla till golvet. Det var inget problem att höra, liksom han med all önskvärd tydlighet även hörde gafflar och skedar spridas över köksgolvet. Och knivar.
Nu blir Stig med ens rädd. Någon är i stugan med honom. Någon som tar sig väldiga friheter med hans inredning och bohag.

Han ser sig om i det mosaikklädda badrummet efter något att försvara sig med. Tandborste. Tvål i en repögla i duschhörnan. Han väljer toaborsten, mest på grund av dess längd.
Han ställer sig med ryggen mot väggen, toaborsten höjd. Känner sig omåttligt fånig. Men alternativet, att inte hålla i nånting alls, är på nåt sätt ännu värre.
”Hallå?” ropar han osäkert. Inget svar. Såklart.
Han står stilla och lyssnar. När toalettstolens behållare fyllts med vatten övergår brusandet äntligen i tystnad. Stig hör tassande från olika håll därute i rummet. Låter som flera djur. Råttor? De har aldrig haft råttor här. Han såg en död skogsmus en gång (i munnen på en katt som han sedan kapade huvudet på med en slö bågsåg), men det räknas väl inte. Förmodligen är det några djur som sökt skydd från regn och åska, och förirrat sig in i stugan. Hur som helst är det nog ingen människa.
Då känner Stig åter vågen av värme fortplanta sig i kroppen. Detta är ju ingen farlig situation. Han har kontroll här! En flock små djur. Vad kan de göra honom? Detta är ju i själva verket en ny variant av ett välkänt scenario: Stig vs. ett litet djur. Bara det att nu kommer det inte att ta slut efter ett djur. Han ska ta fast så många han kan. Sen ska de, ett efter ett, bittert få ångra att de tog sig in i hans revir. Kanske till och med kan inspirera till en ny roman. Eller i alla fall en novell. Finns väl inte tillräckligt med intrig att fylla upp 350 sidor.
Stig smyger ut ur badrummet. In i vardagsrummet. Framför sig hör han ljudet av små tassar som kilar över trägolvet. Han lägger undan toaborsten och greppar en sopkvast. Djävla kräk. Dom ska ångra att dom–
Stig ylar av smärta och överraskning när han känner ett kraftigt stick i baksidan av vaden. Han virvlar runt, viftar på måfå med kvasten. Ser en luden kropp försvinna bakom soffan.
Han känner efter med handen. Byxbenet är blött. Stig försöker tända golvlampan vid soffan utan framgång. Medan han ser sig om haltar han över till väggknappen, men inget händer när han trycker på den heller. Strömmen måste ha gått.
Han känner på benet igen. Jäklar vad ont det gör! Vad sjutton var det som högg honom? Klor?

Vid spisen får han tag på en tändare. Dess låga ger tillräckligt med ljus för att han ska se att byxbenet har en röd fläck av blod. Stig biter ihop av ilska, de små jävla skitdjuren ska inte komma in hos honom och skada honom i hans eget hem. Hela tiden hör han det mjuka krafsandet och tassandet över golvet, alltid på andra sidan saker i rummet.
Han tar en kastrull från spisen. Kastar den genom rummet. Med ett skrällande studsar den över tevefåtöljen så det stänker tortellinirester över rummet. Sonja kommer inte uppskatta ostsåsen på Marimekko-gardinen. Till hans stora tillfredsställelse skapar oljudet kaos i mörkret. Mjuka kroppar rör sig åt olika håll.
Med blicken flackande i rummets mörker trevar han med vänsterhanden efter ännu en kastrull. Då känner han ett slag över handen. Han vrider på huvudet.
Det tar en sekund innan han förstår att han ser en katt. Det ser ut som om det har rullat sig i leran utanför innan den kom in.

Djuret är smutsigt och tovigt av jord och svart blod. Dess kropp är bruten och skev. Men trots alla skador står den upp på bakbenen. Och den har just naglat fast Stigs hand vid skärbrädan med en stor köttkniv. Det tar ännu ett par ögonblick innan synapserna i Stigs kropp kopplar att det gör fruktansvärt ont att ha en kniv körd genom handen. Men när han fattar alltihop skriker han. Han tappar kvasten och skriker för det gör så förbannat ont.
...

Man kan beställa "Brinn era djävlar! Brinn!" på Eskapix hemsida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar