VACKRA KYRKOR feedback

Så, en kompis frågade häromdagen hur det går med VACKRA KYRKOR och förlagen. Och då tänkte jag att jag ju kan skriva lite om det i min blogg.

Den 4 mars skickade jag in manuset till VACKRA KYRKOR JAG BESÖKT till ett antal bokförlag. Idag, drygt tre månader senare, har jag fått svar från ca två tredjedelar av dem. Sen har jag skickat till några till senare, så de har ännu inte nått den brukliga 3-månadersgränsen.
Med dagens antal människor som önskar bli publicerade författare är det iofs inte så konstigt att svarshastigheten är så låg för en oetablerad skribent. Men det är ju trist för alla parter att de inte kan komma med feedback snabbare. Och framför allt säger det sig självt att man inte kan skicka ett manus till ett förlag i taget - skickade man till tio förlag skulle man ju i längsta fall få vänta i två och ett halvt år på ett antagande...

Hur som helst. Jag har fått svar från sammanlagt åtta förlag, varav sex var standard-nej, och två (inga namn) var positiva om än med ett antal synpunkter på varför de inte kan anta manuset.
De där två sista har jag efter viss ambivalens tagit till mitt hjärta. Den omedelbara känslan när jag fick det första av de två var att jag absolut inte kommer orka skriva om manuset. Herregud, det är 250 sidor!
Men sen när nummer två kom, som var om möjligt ännu mer positivt och matigt, så bara kom det till mig - ja, jag vet hur det ska göras, så varför inte bara göra det!
Dessutom var jag på en författarfest häromveckan hemma hos Anders Fager. Där kom jag att prata med ett par killar som jag gått skrivarkurs med, och som läst den första fjärdedelen av manuset. Och en av dem föreslog att jag skulle närma mig min text som jag brukar närmar mig de omklippningsjobb som jag ibland gör på långfilmer - att ta ett steg tillbaka och se över alla scener och se vilka som måste flyttas eller strykas in the name of a good story.

Till saken hör att romanen för tillfället är strukturerad på ett lite speciellt sätt. Jag har sprängt in rena faktatexter som är ömsom sanna och ömsom fabricerade för att understödja innehållet i resten av texten. Det är en av de stora invändningarna som båda förlagen hade, att dessa faktablock bryter upp texten och stör läsrytmen - det känns inte som en sammanhållen roman.
Så vad jag gjort är helt enkelt att skapa två appendixar i slutet av boken, där jag lagt in alla dessa faktablock. Och vips känns texten mycket mer homogen. Varför tänkte jag inte på det direkt?

Så just nu sitter jag och flyttar runt, och skriver om eller nytt, och det känns himla bra. Dessutom kommer jag att ha tre personer som under sommaren kommer få läsa den nya versionen (jag hade ingen som läste den första versionen innan jag skickade in den...).

Nu har jag inte hört från ett antal förlag, varav flera jag gissar skulle gilla och kunna tänka sig att publicera en bok som KYRKORNA. Men det bryr jag mig inte om: nu skriver jag om, till det bättre, och sen skickar jag in den nya versionen.
Jag har dessutom fått kontakt med en agentur som är intresserade att läsa mina grejer (jag har ett cool, annat koncept som de verkar intresserade av). De kommer att få läsa den nya versionen när jag är klar.