Detta är ett litet inlägg kommet ur en viss frustration.
Läste idag (15/10 -13) en stor artikel, över ett helt uppslag, om hur nordens väsen har blivit rejält populär inom kulturen och litteraturen.
artikeln i DN
Artikeln har sitt fokus på böcker och filmer som under de senaste åren dykt upp, och tillsammans bildar en våg av övernaturligheter som tagit över efter vampyrer och zombies som det hetaste man kan skriva/filma och läsa/se. Alster som nämns är boken "Nordiska väsen" och filmerna "Trolljägaren" och "Vittra". Bland författare som nämns är Pål Eggert, Nene Ormes, John Ajvide Lindqvist, Stefan Spjut, Johan Theorin, Amanda Hellberg, Mikael Strömberg och Sara Bergmark Elfgren.
Detta är iofs inget nytt, den här vågen har rullat över oss under några år nu. Men den har helt uppenbart växt sig så stor att den hamnar på ett helt uppslag i DN kultur en vanlig vardag (och inte under nån av deras boklördagar).
Jag tycker detta är helt fantastiskt roligt! Har alltid fascinerats av att läsa och höra på skräckhistorier som har sitt ursprung på våra egna breddgrader. Som liten blev jag t.ex ordentligt skrämd när jag fick höra om de gotländska Di Sma Undar Jordi.
Fråga: men vad är det då som är så frustrerande i att detta blivit så populärt?
Svar: Vackra Kyrkor Jag Besökt.
Jag har ju själv skrivit en skräckroman befolkad av övernaturliga väsen med ursprung i nordisk mytologi. Handlar om en man som åker mellan Sveriges alla kyrkor och håller ordning på de fruktansvärda väsen som huserar i dess skuggor. Boken är full av varelser, den ena hemskare än den andra. Jag är personligen helt övertygad om att "Vackra kyrkor jag besökt" skulle roa alla de människor som hittat in i den här trenden. Det är bara det att den inte plockats upp av nåt förlag ännu!
Jag skickade in boken till ett femtontal förlag, och fick nej tack från samtliga (även om två visade intresse och kom med väldigt konkreta nyttiga ändringsförslag). Så jag ändrade och skickade in den igen, och här går jag nu och vankar och undrar varför ingen tackar ja den här gången (har iofs ännu bara fått ett svar - ett nej tack). Mitt manus är ju right up the supernatural alley.
Tackar de nej för att det är dåligt skrivet?
Jag har i skrivandes stund elva publicerade noveller, varav sju i amerikanska antologier. Detta skulle jag personligen se som nån sorts kvitto på att jag skriver texter som är good enought ur alla upptänkliga synvinklar.
Tackar de nej för att historien är för ointressant?
Förutom att bokens huvudperson står inför alla dessa väsen så för han parallellt en annan sorts kamp - den mot cancern som äter upp honom inifrån. Så jag inbillar mig att det finns nog med djup och struktur för att man inte ska kunna avfärda manuset som ytligt dravel.
Har texten fel längd?
Manuset jag skickat in är på 286 A4-sidor, så det borde det inte vara.
Jag undrar om det inte helt enkelt är så att fel lektörer har fått manuset i sina händer. Att de inte riktigt är i synk med skräckgenrern. Och att de inte riktigt uppfattat att det finns en hook i böcker som har avstamp i den nordiska mytologin och dess övernaturligheter.
Jag kan inte göra annat än att bida min tid och hålla tummarna att tillfälligheterna för en gång skull faller rätt: att rätt person, som just nu sitter och lektörläser min roman, idag råkar läsa DN-artikeln och lägger ihop ett plus ett, och ser potentialen i min romantext.
Ja! Det ska jag hålla tummarna för!
