Att läsa viktig litteratur

Så mycket böcker, så lite tid.

Idag ska jag ta upp något som egentligen borde klassas som något bra, men som är ett ständigt problem för mig.
Jag pratar om alla de där böckerna som man bara måste ha läst.
Klassiker, snackisar och trendskapare.Nobelpristagare, augustvinnare och bästsäljare.
Titlarna är oändligt många. Och visst är det kul att veta att det finns så vansinnigt mycket bra att läsa, att källan med bra litteratur liksom aldrig kommer att sina.

Det är bara det att jag aldrig kommer att läsa alla dessa böcker, eftersom jag inte kommer att få tid till det!

Så mycket böcker, så lite tid.

Jag vill kategorisera mig själv som en läsande människa. Eftersom jag skriver så måste jag hämta inspiration och energi någonstans ifrån. Som Stephen King så väl formulerar det: “If you don’t have time to read, you don’t have the tools to write. Simple as that.”

Men det blir alldeles för sällan att jag läser, egentligen bara vid två tillfällen i mitt vardagsliv: när jag går och lägger mig, och när jag sitter på muggen.
Så jag måste prioritera mitt läsande. Välja vilka böcker som jag ska lägga min dyrbara lästid på. Och då får tyvärr Dostojevski, Hemingway och Faulkner stryka på foten.
För varje läst bok finns det hundra olästa. Att välja vilken bok som jag ska läsa blir samtidigt ett val att välja vilka böcker som jag INTE ska ha läst vid dagens slut.

Under min tonår läste jag i och för sig många av de klassiska författarna. Men det finns alltför många kvar på listan. Och de får tyvärr stå tillbaka för böcker som ligger närmare min egen gärning.
Det blir numera antingen titlar som fördjupar min kunskap och känsla inom min egen genre. Eller författare som inspirerar mitt eget skrivande. Eller skrivande vänner som jag vill läsa eftersom jag vill visa respekt genom att ha koll på deras skrivande.

En gång i tiden, när jag jobbade med film och såg ett bäst-före-datum på min egen plats i branschen, så brukade jag längta tills jag blev pensionär.
Jag tänkte att då kommer jag äntligen ha tid att se alla de filmer och teveserier som jag aldrig haft tid att se under mitt aktiva liv.
Nu har jag fattat att jag aldrig kommer att hamna där, i nån sorts filmwatching eller bookreading heaven. För jag har börjat skriva, och som författare har man inget bäst-före-datum på samma sätt.
I den lilla svenska filmbranschen är det till att börja med svårt att leva på sitt värv, och det finns alltid personer som är yngre och hungrigare och flavour-of-the-day som utkonkurrerar de äldre om de jobb som dyker upp. Som författare kommer jag, om jag får behålla hälsa och kreativitet, att kunna fortsätta sitta bakom mitt skrivbord, vid min dator, och skriva när jag fyller nittio.
Visst kan jag tänka mig att läsandet och filmtittandet kommer få mer tid när orken inte är som den brukade vara. Men kreativiteten kommer alltid att få stå i första rummet, oavsett om jag är bästsäljare eller inte, eller om jag har förlagskontrakt eller inte, eftersom det är i skrivandet en stor del av min identitet sitter.

Så jo, jag kommer nog att fortsätta hårdprioritera vilka böcker jag ska läsa tills jag dör.

Detta var från början ett inlägg på debutantbloggen.