Det där förbannade skapandet

Ibland önskar jag att jag var en människa som inte hade drivkraften att vilja skapa saker. Som inte hade någon talang eller behov att förverkliga sig själv.

Varför?

För att mitt skapande inte ger mig någon ro!

Jag har alltid ett stort antal bollar i luften. En förutsättning att kunna ha det är att jag inte behöver lämna mitt hem och ta tunnelbanan till ett heltidsarbete. Jag frilansar inom filmen, jobbar mestadels hemifrån, det är där jag tjänar pengar som ger mat på bordet och kläder på kroppen åt mina två tonåringar. Men frilansuppdragen kommer och går i lagom ojämna intervaller, så jag får tid mellan jobben åt mitt eget skapande.

Och det är där det påfrestande kommer in i bilden.

Hade jag haft ett heltidsarbete hade jag kunnat komma hem och lagt mig i soffa och glott på en film eller nån hjärndöd realityshow. Nu går jag inte till något arbete, och kommer därmed inte hem från något. Det är givetvis privilegierat att kunna äta frukost och träna på gymmet strax bredvid nån timme, och sen sätta sig vid skrivbordet i mjukisbrallor med en kopp kaffe.

Men jag får aldrig ro när jag någon gång vill koppla av. Eftersom det alltid finns saker som skulle behöva jobbas på lite till.

I skrivande stund arbetar jag med följande saker:

• putsar på en färdigskriven roman (inte ”Vackra kyrkor jag besökt”)
• finplanerar en kommande roman som jag skrivit 100 sidor på men som jag måste börja om med
• Har börjat grovplanera ytterligare en roman (som jag ska skriva när den jag just ska påbörja är klar) som ska få ligga till sig i bakhuvudet
• planerar en kommande novellsamling
• grunnar på en novell till en kommande amerikansk novellantologi
• finklipper en sekvens i en kommande skräckfilm (en långfilm bestående av ett antal episoder av olika regissörer, varav jag är en)
• tecknar tre illustrationer till en annan författares barnbok som ska skickas in till förlag snart
• väntar på kommentarer från redaktören till ”Vackra kyrkor jag besökt” (förväntar mig en del jobb där…)
• planerar filmande av en beställningsfilm som jag är fotograf på kommande vecka
• ska läsa och kommentera noveller åt två olika författarkollegor
• funderar på kommande inlägg till debutantbloggen

Här går jag och skapar…

Nejdå, jag har egentligen ingenting emot att ha mycket att göra. Tvärtom skulle jag spricka av frustration om jag INTE hade lite för mycket att göra. Dessutom ger ju övning färdighet.

Problemet är som sagt det där med att kunna ”stänga av” kreativiteten.

Det är lite för ofta som min förstående hustru får påbörja tevekvällarna ensam, och så ansluter jag till Aktuellt. Jag kan bara inte ligga i tv-soffan med gott samvete. För det är alltid någon text eller idé eller filmsekvens som pockar på uppmärksamhet, som tittar fram ur nån vindling inne i skallen, harklar sig och försynt säger saker som ”ursäkta, men den där vändpunkten som du inte fick rätsida på, jag har nog kommit på ett sätt att lösa den…”  Och sen lämnar jag soffan med en lam ursäkt och tar jag en sista lov förbi arbetsrummet.

Enda gången som jag med gott samvete kan ligga i soffan och se en film är när jag är för sjuk för att orka sitta vid skrivbordet. Så det händer då och då att jag önskar att jag kunde bli riktigt sjuk. Så att jag inte kunde göra nånting annat än att lägga mig ner och bara slöglo på en av alla de där osedda dvd:erna som staplat upp sig i bokhyllan. Är inte det … sjukt?

Skapandet är en förbannelse och en Sisyfos-sten. Men samtidigt; skulle jag vilja leva med motsatsen, att INTE drivas av det dygnet runt, hela veckan, årets alla dagar?

Nej, det skulle jag inte.

Detta är från början ett inlägg på debutantbloggen den 26/2 -14.

Skräck på vers, nu hos Sparv

Vad roligt: mitt första försök att skriva skräck på vers har publicerats (om så bara i digital form). Det är det litterära magasinet Sparv, som drivs av författarbloggens Christian Wåhlander, som tagit in den.

Titeln är "Balladen om det ödesdigra mötet med mig själv som yngre man". Jag ser det som en novell på vers, eftersom jag inte skulle vilja sträcka mig så långt som att kalla mig diktare eller poet.

Här finns Sparvs hemsida med alla vårnumrets texter, och här kan du läsa texten i sin helhet.

Här ett litet smakprov ur novellen:

Jag stod längst bak i bions släckta sal
och överblicka’ nackar rad på rad
en månghövdad publik som inte tal’
men såg mot biorummets ljusfasad
Jag valde mig en plats i bänkrad smal
och såg spänt upp mot dukens bildparad
Tillbaka uti filmmystikens land
lustens låga åter i mig brann

Eskapix svarta hjärtebibliotek

En teasertrailer har dykt upp på internet som promotar en ny satsning från Eskapix press: "Mitt svarta hjärtebibliotek". Den är klippt av mig, efter en kreativ brainstorming mellan mig och redaktör Holmström. Satsningen innebär att de kommer att ge ut en rad novellsamlingar, där varje samling är dedikerad en specifik författare.

Mitt namn finns nånstans i teasern, vilket såklart innebär att det så småningom kommer dyka upp en Pinter-novellsamling i handeln. Roligt, jag älskar noveller, och det är fantastiskt att få ge ut en hel samling som till 100% är sprungen ur min hjärna. Jag har redan tänkt ut ett tema till min samling, nu ska jag bara finna på passande noveller. Ett kärt besvär!

Så här ser teasern ut:

Om inspiration

Vad inspirerar dig till dina historier?Allt mellan himmel och jord. Framför allt till noveller försöker jag hitta väldigt olika ämnen och teman att skriva om, då jag försöker att inte upprepa mig. Vill inte att folk ska ”veta” vad de får om de läser en novell av mig, utan att de ska bli överraskade. En av de författare som inspirerar mig hela tiden är Neil Gaiman. Han skriver bra romaner, och såklart bra seriemanus. Men det är som novellförfattare han slår undan fötterna på mig hela tiden – han har så många olika uttryck och nyanser där, och det är så galet inspirerande att bläddra genom hans novellsamlingar. Det är fördelen med noveller, att man får ge uttryck för sidor hos sig som inte passar i romanformen, att man kan experimentera och samtidigt producera något publiceringsbart.
När det kommer till romaner så skriver jag texter som jag själv skulle vilja läsa, och sen finner jag inspiration i andra texter eller filmer som s.a.s ”spelar på samma bollplan” som min text.

Vad gör du för att komma igång med skrivandet en oinspirerad dag?De där dagarna är jobbiga. Det är olika beroende på i vilken fas av skrivandet jag är. Under perioder då jag planerar och researchar och plottar osv så brukar jag tillåta mig att ta pauser ibland, släppa allting och låta hjärnan andas. Men är jag i en intensiv skrivfas, där allt är planerat och strukturerat och redo att fleshas ut till en romantext – då är det bara att kavla upp ärmarna och skriva på. Då är det slitigt grovjobbande som gäller, där lyxen att blaja runt på webbsidor inte har någon plats. Det är skönt att ha åstadkommit fullständiga romantexter, för då har man ett konkret mål: om jag jobbar på så kommer jag så småningom att nå fram dit där jag redan varit och vet hur underbart det är. Och det är en bra morot för inspirationen!

Detta var från början ett enkätinlägg på debutantbloggen 8/2 -14.

Kittens - som Janne Karlsson ser den

Hedrande!

Under samtal om någonting helt annat med illustratör Janne "Svensk apache" Karlsson så framkom det att han är ett stort fan av min novell "Kittens with chainsaws" som publicerats i såväl Eskapix som amerikanska antologin "Undead living". Och då kom jag på att det vore himla kul om han hade velat kanalisera sitt gillande i en illustration, så jag bad honom göra det. Och det ville han. Jättekul! Så några dagar senare dök det upp en bild, inspirerad av stämningen i novellen (innan helvetet brakar löst). En väldigt fin bild!

För att komma i stämning - ett litet utdrag ut novellen:

Klockan är bara tre, men ljuset som faller in genom det dammiga fönstret börjar redan avta när solen sänker sig bakom den täta granskogen. Han tänder glödlampan i taket. Ljuset lägger en gul hinna över det lilla träskjulets innandöme.
   Trädgårdsredskap. Skeva utemöbler. En obrukbar moped. En trähammock utan tak. Motorsåg, yxa och grensåg i ett hörn. Och så arbetsbänken med verktygsväggen.
   Stig stryker frånvarande med handen över den kala hjässan som känns sträv efter ett par dagar utan hyvel. Han väljer bland filarna på väggen, fastnar till slut för gängfilens långsmala rundade form.
   Han sätter sig på huk och justerar zinkbaljan en gång till. Ser till att den står placerad rakt under kattkräket som han hängt uppochner i ett smalt rep från kroken i taket.

Och så bilden... 

debutantbloggen-artikel i DN

Sjukt roligt! I dagens DN (6/2 -14) skrivs det om debutantbloggen. Så här ser artikeln ut:

Att ge ut noveller på engelska

För några veckor sedan skrev jag om bekräftelsebehov och ”att bli läst och sedd”. Jag tänkte plocka upp det ämnet idag igen, och främst den del av texten som handlade om att skriva noveller och få dem översatta och publicerade i till exempel USA.

Varför inte börja med att skriva om hur man blir publicerad på hemmaplan, kanske någon klok människa undrar. Jodå, jag ska skriva om det också. Men anledningen nu är att jag varit mer framgångsrik på bortaplan. Dessutom har jag ett par relativt färska antagningar som jag tänkte använda som exempel.

Men först: man behöver en text att skicka in. Då finns det ett par olika vägar att gå.

Första alternativet är att sätta dig ner och bara skriva precis vad du känner för. Som man brukar göra. Detta gäller för en av mina senaste antagna amerikanska noveller: ”Caretaker of the moon”. Jag är en av 50 författare som regelbundet skriver flash fiction-noveller för en serie antologier betitlade ”Demonic visions”. Redaktören hade denna plan redan när han sökte texter till bok nummer 1, att välja ut de 50 bästa texterna och sen låta detta gäng bilda en ständigt föränderlig massa av berättelser utan några som helst ramar, i en rad återkommande böcker (här finns den första boken). Så jag lät tankarna vandra fritt och plockade upp en genre som jag i princip aldrig arbetat i: science fiction. Historien är twilight zone-inspirerad och utspelar sig under det ögonblick när Neil Armstrong placerade sin fot på månen och sa sina berömda ord.

Andra alternativet är att använda dig av en text som du redan har skrivit vid ett tidigare tillfälle. Denna väg har jag gått. Rätt många gånger faktiskt. Under mina två första terminer skrivarkurs i skräck producerade jag sammanlagt ett drygt tiotal noveller med allehanda teman och stämningar. Denna lilla skattkista har jag länsat så gott som ner till botten. En risk här är att kvaliteten inte alltid håller så hög standard som den borde, då många noveller skrivits i just syftet att lära sig av sina misstag. Så det gäller att välja med omsorg; först och främst försöka ha omdöme nog att se om en text faktiskt inte håller måttet, eller be någon annan läsa och vara ärlig nog att säga om det inte är bra nog.
Jag har nämligen suttit i andra änden av postgången, och tagit emot alster inte i novelltävlingar men i kortfilmstävlingar. Och oj vilken smörja som skickas in – man blir förbannad på folk för att de tagit upp ens tid med sin undermålighet!
Mina texter fick så pass gott omdöme på skrivarkursen att jag kände att jo, de kan hålla (obs! ALLA texter har inte hållit måttet ska jag tillägga).
En av mina senast antagna noveller platsar här, ”The ceiling with no hook”, för antologin Cosmic horror från Dark hall press. Det var faktiskt den allra första novellen som jag nånsin skrev på skrivarkursen, och är en HP Lovecraft-doftande liten historia om en hantverkare som kommer till en öde lägenhet och ska måla ett innertak som visar sig inte vara ett tak utan mer påminner om en fosterhinna…

Tredje alternativet är att specialskriva en text för en specifik antologi eller tävling som söker texter. Väldigt ofta brukar amerikanska antologier ha teman, basically för att motivera sin egen existens. Vissa av mina gamla texter har gått att skohorna in i teman, men i några fall har jag specialskrivit texter för valda antologier – och det har visat sig fruktbart. Det kräver lite extra betänketid, att hitta på en story som inte är för uppenbar utan har en twist på ämnet. Men det är värt den extra mödan (och kan vara kul att öva sig i att ”skriva en novell på beställning”)! Detta gäller den näst senaste novellen som jag fick antagen, ”Monocling the ghost of the zombie vampire, my love”. Här var det antologin ”Dark monocle – the steampunk monster hunter” som sökte steampunkhistorier som skulle fokusera på någon form av övernaturlig jaktsituation. Det gick ganska fort att hitta på storyn om en man i ett alternativt steampunk-1800-tals-Stockholm som tvingas döda sin älskade tre gånger. Men att skriva steampunk har jag aldrig gjort, så det tog sin tid. Men kul var det, och gav definitivt blodad tand!

När du väl har skrivit din text måste du få den översatt. Här ska jag vara ärlig och säga att jag inte har så stor erfarenhet av att få texter översatta ”professionellt”. Det finns riktlinjer om detta på Författarförbundets sida för översättare. Jag brukar ta hjälp av duktiga människor i min bekantskapskrets. För att hålla kostnaden nere brukar jag först göra en grov översättning med hjälp av Google translate som jag sen kammar till – sen får min översättare i uppdrag att rätta alla fel.

Att formatera sin text rätt är viktigt!

När du har en översatt text måste du formatera den rätt.Detta kan inte nog poängteras hur otroligt mycket viktigare det är än vad vi svenskar ofta vill tro. Om en text inte är korrekt formaterad så slänger de amerikanska redaktörerna den i papperskorgen utan att först läsa den. SÅ noga är det! De får in så många texter, så det är viktigt för redaktörerna att inte behöver lägga onödigt tankearbete på att ”få skallen runt” textens form. Som tur är så finns det en hemsida som visar exakt hur en novelltext ska formateras här!

Ett följebrev måste också skrivas. Du har antagligen koll på detta – det är ju en av de mest intressanta kringgrejerna med författandet, hur man presenterar sig själv och sitt projekt. Men till skillnad från att sälja in en roman till potentiella förlag så handlar följebrevet i det här fallet mest om att presentera fakta om sig själv –insäljandet står själva novellen för. Läs in dig på hur ett bra följebrev (”cover letter”) ska innehålla hos Writers digest eller About.com fiction writing.

”Vad får man betalt för sina texter?” undrar många då inför inskickandet. Det är olika. På många håll får man bara äran, ibland får man äran och ett par ex av boken, på några håll får man 25 dollar eller procent på intäkterna. I stort sett kan man väl konstatera att man inte blir rik. I alla fall inte på pengar. Vill man inte ”ge bort” sina texter så ska man såklart inte göra det. Själv har jag dock fram till nu sett det som ett ändamål att bli publicerad, enda kriteriet jag haft är att antologin ska komma ut som fysisk bok. Det är en dröm, att hålla i en bok som innehåller en text jag skrivit. Jag har i dagsläget kommit upp ca femton olika antologier, svenska och amerikanska.

Nu har du din text klar och redo – var skickar du den då? Då tänkte jag bjuda på lite nyttiga länkar dit du kan skicka ditt väl översatta och rätt formaterade manus. Varje länk bjuder på en massa underlänkar, så det är bara att börja klicka. Jag skriver själv skräck, men om du scrollar neråt så finns sidor för alla typer av texter. Klicka lugnt!

• Dark markets. Sida för skräck/fantasy/scifi-antologier, ezines och tävlingar.
• The horror tree. Sida för antologier och bloggande om att skriva och skicka in skräck.
• Aswiebes market list. Sida för olika antologier och ezines inom skräck, fantasy och scifi.
• Morgen Baileys fantasy, horror och scifi list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom dessa genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
• Ralan.com. Listar antologier rangordnade efter hur mycket de betalar, från ”pro” till ”token”.
• Once upon a romance. Lista över en massa förlag som fokuserar på romance, många förlag brukar med jämna mellanrum söka medverkande för sina antologier, så klicka runt. 
• Cindi Myers market news. Market för olika typer av genreantologier, främst romance och mystery. 
• Morgen Baileys children list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva för barn, samt om förlag och tidskrifter som söker sådana texter.
• Fiction factor. En sida med allehanda markets för olika genrer som poesi, skräck, romantik, fantasy och så vidare. 
• Short mystery fiction society. Sida för mystery-antologier.
• Writers who kill. Resource-sida med en massa länkar inom mysterygenrern – antologier, förlag, sammanslutningar osv.
• My little corner. Skrivarblogg som då och då har inlägg om olika antologier, men framför allt: om man scrollar sig ner så finns i den högra menyn en lång lista på både antologier och flashmarkets.
• Write to the end. Blogg som listar olika typer av antologier inom olika genrer som romantik, ”holiday” och mystery.
• Morgen Baileys submission list. Diger lista på olika webbsidor om att skriva inom olika genrer, samt om förlag och tidskrifter som söker texter.
• Writers relief. Lista på aktuella antologier inom olika genrer som söker noveller och flash fiction.

Flash fiction, det vill säga noveller som oftast är kortare än 1000 ord

• Flash fiction online. En sida där man kan få sina flash fictiontexter publicerade online mot ersättning.
• Flash fiction chronicles. En ambitiös blog som listar olika flash fictionantologier, uppspaltat i kategorierna 50-100 ord, 101-599 ord, 600-999 ord och upp till 1000 resp 1500 ord. Betalande antologier är speciellt uppmärkta.
• Katriena Knight’s list. En lista på olika flash fictionmarkets inom allehanda genrer.
• Morgen Baileys flash fiction list. En galet lång och matig lista på olika webbsidor om att skriva flash fiction, samt om förlag och tidskrifter som söker flash fictiontexter.

Och just det, en sista grej att aldrig glömma bort i skrivstressen: engelskans ”novel” och svenskans ”novell” är ju inte samma sak…

Denna text är från början ett inlägg på debutantbloggen den 4 februari.

Om läsarvanor

Denna text är från början en del av en enkät på debutantbloggen den 1 februari som handlar om bloggarnas läsarvanor.

Hur började du läsa, och hur har ditt läsande sett ut genom åren?Jag har alltid läst, men lite olika saker, och beroende på vad man är i för stadier i livet. Ibland går det långa perioder då jag bara läser fackböcker, främst då om skrivande i olika former. Ibland bara comics. Ibland bara tidningar om exempelvis film. Den stora och ständigt återkommande källan har såklart varit skönlitterär litteratur, och gärna då olika former av läskigheter, Från ”Alfred Hitchcock och tre deckare löser…” till ”Mannen i svart” och Stephen King.

Hur ser ditt läsande ut i dag?Jag har så många ”måste”-böcker som ligger och skaver på samvetet, som klassiker eller väldigt populära böcker. Men man har inte tid att läsa alla, eftersom det samtidigt finns så många böcker som jag verkligen har lust att läsa. Man läser ju inte en bok lika snabbt som man ser en långfilm. Så jag har fått bestämma mig för att prioritera läslusten. Jag har dessutom alltid så himla mycket grejer som jag pysslar med samtidigt – jobb eller specprojekt eller rätt och slätt saker som är kul att göra. Så jag har alldeles för lite tid till läsning. Men jag försöker alltid prioritera läsandet på ett eller annat sätt, eftersom det ger så mycket inspiration till mitt eget skrivande.

Är ditt läsande förknippat med ditt skrivande?Jag har upptäckt att mitt sätt att skriva kan färgas en smula av sådant jag läser om jag inte är uppmärksam. Exempelvis så läste jag ”Den vidunderliga kärlekens historia” (superbra bok!) för nåt drygt år sen samtidigt som jag skrev på ”Vackra kyrkor”. Och jag upptäckte att ett kapitel fått stråk av det svulstiga och litterära språket som är i ”Den vidunderliga…”. Så jag fick helt sonika skriva om. I och för sig var det en av de passager i boken som utspelar sig i ”dåtid”, och är nån form av backstory till hemskheterna som sker i bokens nutid. Så jag gissar att det inte var helt fel ändå.

Neil Gaiman läser en dikt

Neil Gaiman läser sin underbara dikt "The day the saucers came" på Yale university. Älskar hur publiken är med på noterna - men kanske hade det varit snäppet roligare om de plötsligt blivit knäpptysta efter den sista viktiga meningen där hela "historien" vänder på en femöring.