Det beror på vilken stämning jag vill ha, och hur ”nära händelseförloppet” jag vill att läsaren ska känna att den är. Jag arbetar med en ny roman där jag varvar nutid med bakgrund, och då blir det självklara valet att alternera mellan presens och imperfekt. Att skriva i presens ger en närmast filmisk intensitet. Det passar väldigt bra i exempelvis spänning eller skräck eftersom tidsaspekten inte blir ett filter mellan läsaren och händelserna, utan läsaren är med exakt när saker händer vilket ger ett intensivare tilltal.
Men jag har mer och mer gått över till imperfekt i många noveller, eftersom det kan finnas nånting… hmm… poetiskt eller lyriskt över stilen, eftersom man talar om någonting som varit, nästan som ett förmedlande av minnen.
Det är en väldigt kraftfull storygrundpelare vilken tempusform man använder, och ingenting man bör välja av slentrian eller lathet.
Detta var från början en del av en enkät på debutantbloggen 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar