Vid vägskälet, del 4

Om man har svårt att bestämma sig för en idé, varför inte ta alla då?

Jag fortsätter mina funderingar kring nästnästa bokprojekt. Vill ju hitta en idé som kan få ”ligga till sig” i bakhuvudet medan jag arbetar med nästa manus. Det första inlägget om att stå vid vägskälet handlade om att välja en populär genre som crime eller young adult. Andra handlade om att skriva bokserie. Den tredje handlade om att hitta en skrivarpartner.

Men om man verkligen inte kan bestämma sig? Att man har en massa spridda idéer som verkar lika kul? Eller att man samlat på sig en bunt uppslag där man kommit på själva premissen men ännu inte har någon utarbetad story?

Då kan man plocka ihop de som verkar passa ihop och göra en tematisk novellsamling!

Det finns många fördelar med tematiska novellsamlingar. Och en nackdel.

Vi kan ju börja med nackdelen.

Novellsamlingar är svåra att få utgivna. Sen kan folk säga vad de vill om att en novellist vann Nobelpriset. Titta på topplistorna, strosa runt bland bokhyllorna i bokhandeln: novellsamlingarna lyser med sin frånvaro. Och det tror jag (utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning) spelar in när förlagen får in sådana för läsning och bedömning.

Sådär. Då kan vi fokusera på det roliga, på fördelarna.

Först och främst: en novellist vann Nobelpriset senast! Yay! Det säger väl en hel del om novellens status!

Sen: det är ju så vansinnigt kul att skriva noveller! Man kan ta en briljant idé och polera upp den och presentera den som just det – en briljant idé. Många idéer är inte skapta för att göras 200 eller 400 sidor roman av, ska inte de få bli skrivna?

Det behövs inte en massa utfyllnad för att komma upp i acceptabel längd. Det kanske bara behövs en A4-sida för att idén ska få lämna din fantasi och komma ut i ljuset till allmän beskådan.

Man kan börja skriva på en bra idé, och en kväll, en helg eller en vecka senare har man en färdig text. Försök förvalta en idé på samma sätt i romanform…

En väldigt stor fördel med en tematisk novellsamling är att den inte behöver skrivas på ett bräde. Man kan pyssla med den då och då, återkomma när man känner för det under obegränsad tid. Man kan skriva en novell, och sen skriva nästa en månad senare eller när nu andan faller på.

Man kan jobba på den parallellt med ett romanprojekt. Ibland kan det vara skönt att ta en liten paus från romanen man arbetar med. Varför då inte ägna pausen åt något som skulle kunna bli ännu ett bokprojekt? Att skriva en novell kan vara befriande när man aldrig verkar bli klar med sin pågående roman: att få sätta punkt för en färdig text, om den så bara är 10 sidor, är stärkande för moralen.

Man kan under vägens gång bestämma hur lång den ska vara. Kanske är 150 sidor nog för att täcka temat man valt. Eller så blir den 400 sidor av bara farten eftersom det fanns så mycket att skriva om inom temat. Eller så räcker inte en bok, utan man gör en bok till, och kanske en tredje, på samma tema eftersom det finns så oändligt mycket att utforska.

Men en tematisk novellsamling behöver ju ett tema. Hur ska man veta vilket tema man ska välja?

Kanske en tematisk novellsamling?

Det underbara med en tematisk novellsamling är att det inte finns några gränser. Temat kan vara glasklart, eller ganska fritt tolkat. Det kan vara väldigt snävt, eller otroligt vitt och brett. Och du väljer såklart det tema som passar dig själv bäst.
Här kommer lite idéer på gemensamma nämnare som Du kan välja till Din tematiska novellsamling:

• Om en geografisk plats.
  Låt novellerna kretsa kring en gemensam plats, som ges en själ och ett värde. ”Det andra målet” av Jonas Karlsson roterar några av novellerna runt restaurangen Gondolen på söder i Stockholm, där vi får följa ett skeende ur de olika karaktärernas perspektiv.
  Jag håller faktiskt på att dra upp riktlinjer för en antologi med noveller som har det geografiska gemensamt, och samlar nu på mig bra uppslag, bl.a ska jag hitta på eller sampla en passande mytologi som ska vara genomgående (se punkten om detta längre ner).
• Om en företeelse.
  Företeelser är ett brett område då det kan vara många saker: fenomen, egenheter, särdrag, intressepunkter.  Det kan handla om husdjur. Julfirande. De sju dödssynderna. Blind dates. Fotboll. Rasfientlighet. Har man något som man är intresserad av – varför inte skriva en novellsamling om det.
  Jag läste en faktabok som heter ”501 saker du borde lära dig om filosofi”, och då funderade jag lite på att det vore kul att skriva en skräcknovellsamling där novellerna innehåller tvister på olika filosofiska tankar.
• Om en händelse.
  Någonting händer – vad blir följderna?
  ”After 9/11” är en samling texter av bl.a Susan Sontag och John Updike som skrevs efter terrordådet mot World Trade center.
  ”Crash” är inte en bok utan en Oscarbelönad film, men ett bra exempel under denna kategori, eftersom den på ett novelliknande sätt följer ett antal människor i rasmotsättningarnas Los Angeles och hur de påverkas av en för storyn central bilkrasch.
• Om ett mentalt eller känslomässig tillstånd.
  Olika människor på olika platser som inte har något annat gemensamt än en gemensam känsla.
  I Joyce Carol Oates ”Vredens änglar” möter vi nio olika kvinnor och flickor som var och en hamnar i utsatta situationer som driver dem till mörka handlingar.
  Bernhard Schlinks ”Kärleksflykter” handlar om vilka märkliga saker folk kan ta sig till när de drabbas av kärleken.
• Om en värld eller mytologi.
  I ”Samlade svenska kulter” skriver Anders Fager om ett Sverige där det bakom den vardagliga fasaden pågår ett mörkt, ont, ofattbart spel drivet av djävulska krafter delvis inspirerat av HP Lovecrafts Cthulhu-mytologi.
  I Hasse Alfredsons ”Lagens långa näsa” möter vi poliskommissarie Albin Winkelryds värld av brottsbekämpning, när han under ett cafebesök berättar för en god vän om 21 olika kriminalfall han löst under sina år.
  I ”Stridens skönhet och sorg” berättar Peter Englund om nitton verkliga personer och deras öden under första världskriget.
• Upphovsmannen är den gemensamma nämnaren.
  John Ajvide Lindqvists ”Låt de gamla drömmarna dö” är en salig blandning av texter, mestadels noveller, som han skrivit genom åren, som ger en kul och komplex bild av hans skapande.
  Förlaget Eskapix press börjar i år att ge ut en rad novellsamlingar, ”Mitt svarta hjärtebibliotek”, där varje bok fokuserar på specifika författares texter.

Summa summarum: en tematisk novellsamling är rolig att tänka ut och går relativt lätt att skriva, och den kan skrivas parallellt med en roman. Så en sådan kommer definitivt att bli ett sidoprojekt som jag kommer att sparka igång oavsett vad jag sen väljer för annat romanprojekt!

Detta var ett inlägg på debutantbloggen 2014.