Vid vägskälet, del 6 - att inte kunna välja väg

Vad gör man om man har för många vägar att välja på?

Det är bra att ha flera alternativ när man ska påbörja ett nytt projekt. Bättre än motsatsen, att inte ha några alls. Men frågan är om man kan få för många alternativ.

Jag börjar nämligen bli lite orolig.

Min plan att hitta ett kommande projekt har utvecklat sig till att bli lite för mycket av ett projekt i sig självt. Vilket har lett till att jag inte har skrivit nånting alls av värde den senaste månaden. Det har blivit en del outlinande och synopsisknattrande, men inte någon ”riktig” text.
Visst har jag haft en hel del jobb som krävt sin tid. Men det kan man bara skylla på till en viss gräns. Om det fortsätter att vara så, så måste man se till att strukturera om sitt liv så att man får tid till att skriva. Jag har dessutom inget 9-till-18-jobb, utan frilansar inom film och tv, så det är egentligen inte synd om mig, jag brukar kunna få dagar, ibland en vecka eller mer av eget kreerande.
Men som med allting annat så är det lätt att man vänjer sig vid en bekväm lunk när man väl kommit in i den. Att det är skönare att inte göra något ansträngande än att göra det.

Det är därför oron sprider sig i kroppen.

I väntan på vadå…

En kort sammanfattning: jag arbetar med en ny roman på ca 200 sidor som bara ska putsas lite på strukturen innan den är redo att skrivas. Jag skrev 100 sidor på en skrivarkurs för ett halvår sedan, och vissa av dessa kommer jag kunna återanvända helt eller delvis. Men jag var lite för ivrig att sätta igång för textens bästa, därav steget tillbaka och omputsandet.
Jag trodde åtminstone att jag var redo att börja skriva om så fort storyputsandet var klart. Men putsandet har utvecklat sig till att bli ett konstant justerande och jagande efter nya storydetaljer av allehanda slag. Från karaktärer och relationer och karaktärsdrag till scener och twistar och skräckelement. Det hittas på och slängs och kommer nytt hela tiden. Ju mer man putsar desto finare blir det. Så jag har fortsatt att putsa. Och sakta börjat komma till insikten att den här romanen kanske måste få ligga till sig lite, stötas och blötas lite mer, och att jag bör låta nånting annat gå före i kön.
Så jag har börjat se över mina alternativ. Bläddrat igenom mina fem senaste inlägg här på bloggen. Och finner att jag har på tok för många val.

Ska jag skriva crime eller YA? Barnbok eller tematisk novellsamling? Eller ruscha iväg med ett projekt tillsammans med en annan författare?

Jag vet inte.

Nånting som jag verkligen vet är dock att det bultar i kroppen av oförlöst skrivande! Historierna och orden vill komma ut, vilken form de än tar sig. Och det är huvudsaken.
Om bara lusten finns där så kommer rätt historia så småningom.

Så nä. Jag behöver kanske inte vara orolig.

Detta var ett inlägg på debutantbloggen 2014.