Ju mer desto bättre – det gäller väl det mesta (utom kanske leverpudding). Så det är väl inte alltför långsökt att ge sig på en serie böcker om samma ämne?
Förra veckan påbörjade jag en serie inlägg där jag försöker bena ut vartåt jag ska ta vägen med mitt skrivande efter att jag blivit klar med de manus som jag håller på med just nu. Då tog jag upp det där med kommersiella genrer som kriminalromaner och young adult.
Det är inte aktuellt att påbörja något nytt projekt ännu på ett halvår. Men jag gillar tanken att vara förberedd, att ha dragit upp riktlinjer och skapat en stomme som jag i lugn och ro kan bearbeta undermedvetet under en längre tid, så att jag är redo att ”hit the ground running” när tiden kommer.
Efter några års prosaskrivande (jag började sent efter att mest ha skrivit filmmanus) så vet jag att detta vill jag hålla på med på lång sikt. Prosaskrivandet passar mig bra på flera sätt. Stående vid vägskälet kan jag nu väga in skrivandet på längre sikt. Och då faller det sig naturligt att tänka sig att arbeta med ett projekt som sträcker sig långt in i framtiden:
Bokserie eller inte?
Vägval 2: bokserie
Nu talar vi storslaget! Att arbeta med en historia där EN roman inte räcker till oavsett sidantal! Det vore riktigt häftigt att röra sig i ett universum som är så komplext att det finns utrymme att skriva flera böcker – den tanken gillar jag!
Det finns faktiskt en öppning till ytterligare en bok eller till och med flera böcker i ”Vackra kyrkor jag besökt” (jag har t.o.m kallat sista epilogkapitlet för ”en ny början”). Jag har funderat lite löst på intrig till en fortsättning. Dock vill jag vänta och se vad folk tycker om den första boken, om det över huvud taget skulle vara lönt att skriva en till. På samma sätt som att det skulle vara en boost att skriva om man vet att det finns läsare där ute som väntar på en fortsättning, lika okreativt skulle det vara att slita med en text i kanske ett år där man vet att ingen väntar och ingen är ett dugg intresserad av det man sysslar med. Lusten man själv känner till storyn skulle inte vara motivation nog, inte om man skulle kunna lägga drivkraften på att skriva nånting annat istället. Nu tror jag iofs att ”Vackra kyrkor” kommer hitta sina läsare – men en uppföljare är en helt annan sak.
En bokserie kan i bästa fall bli ett andra hem för den som läser, och karaktärerna blir riktigt goda vänner som man får utveckla och se världen förändras tillsammans med. Antingen att man har en historia som fortsätter genom serien, eller att man har nya och avslutade historier i varje del, det spelar mindre roll. Det är dessutom ingenting som hindrar att man alternerar sin serie med att skriva ”singel”-böcker.
Som läsare vet jag hur kul det är att se fram emot en ny bok med just den där världen och de där karaktärerna. Det är väl det som är magin i att läsa – att inte kunna vänta på att få återvända till sin imaginära värld och vännerna där som man lärt sig att älska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar